Hjälp från er som förlorat barn?

Åh vad tårarna rinner när jag läser detta, det är jag som är Bons mamma och jag vill att ni alla ska veta hur lyckligt lottad jag är som har en sån fin syster.

 Och älskade lillasyster; du har varit och är helt ovärdelig i allt detta, och som jag har sagt till dig tidigare så är jag så glad för de stunder du satt med Bon, höll honom och pratade med honom.
Dessa minnen är så fina och det känns som om det inte bara var jag och Micke som hann få en relation till honom trots att han inte levde när han föddes, utan han fick lära känna sin moster också, känns det som.
Min älskade lilla änglason har världens bästa moster!
 
Hittade denna tråd av en slump och det känns verkligen som om det var någon mening med det!
Kram till er alla