Svärmor förstår inte

Jag tycker att du fann dig och svarade bra. Dock är det trist att gång på gång behöva förklara för någon inom familjen. =(  Man önskar så klart att de ska ha läst på om anknytning av sitt eget intresses skull, för att de vill sina barnbarns absolut bästa. Men det vill hon säkert ändå så klart. Kan det ha varit så att känslorna tar överhanden, de vill så gärna gosa och vara nära? Hoppas hon tog till sig ditt svar och lade det på minnet tills nästa gång ni ses.

Jag har varit hemma nästan 1 1/2 år med min dotter och vissa vill aldrig förstå. Ex detta med övernattning. För min del har jag fått förklara flera gånger varför min dotter inte ska sova över hos någon utan mig. Hon måste ha en trygg punkt, och jag tror att hon kommer få sova första gången hos någon då hon ber om det själv, inte innan. Jag tycker det är jätteviktigt att hon får somna hos mig eller min sambo. En nära släkting har mng gånger velat vara barnvakt över natten, varför vet jag inte riktigt, men jag tror hon vill känna förmånen att få ha ett litet barn hos sig. Där har jag väl jag kännt mkt att det är för hennes egen skull, inte för att min dotter skulle vara sådär fruktansvärt lycklig över det. Min dotter hade en period extrem separationsångest och även då var andra på mig om att få vara barnvakt. Återigen kan det ju inte ha varit för dotterns skull, eller min, eftersom jag var tydlig med att jag ville ha henne hemma. Så följ magkänslan, även när ert barn varit hemma en längre period. I dagsläget kan jag få "gliringar" om att jag inte gärna släpper ifrån mig mitt barn, och då måste man förklara allt igen. De tycker jag är lite larvig, men det bjuder jag på.

 

 

Jag har nu förstått att mng tycker vi adoptivföräldrar är lite "märkvärdiga" med våra kunskaper om anknytning osv. Iaf kan jag tydligt känna det i ett rum med bioföräldrar "suck, nu börjar hon igen". Men skitsamma, det är mitt barn & ingen ska säga vad som är rätt eller fel för henne. End of story. Vissa vill gärna vara barnvakt för att det är roligt att ha ett litet barn i huset, medan jag aldrig ha fått barnvakt när JAG behövt. Så då kan man ju dra slutsatsen att barnet ska förgylla deras vardag. Så tänker iaf jag. Nog om det, jag låter så bitter

Jag tror att det är bra för "bioföräldrar" att få möta adoptivföräldrar. Jag upplever allt för ofta att barn blir
allas egendom och att det är självklart att alla ska få hålla osv.
Jag personligen kommer att vara stenhård på att mitt barns "ego" kommer i första hand, inte någon annans.
Så stå på er!
Kram från mig

Jag är inte adoptivföräldrer och vet just inget om anknytning. Men jag måste få säga att jag förstår din ilska och frustration! Jag har så svårt för folk som inte bara kan respektera och acceptera ens val! Ni har ju uppenbarligen mycket kunskap och VET vad ert barn behöver, att ifrågasätta det då, av egoskäl det är respektlöst. Man kan förstå att det händer en eller två gågner, av okunskap, men sedan borde det inte vara ngt problem längre! Speciellt inte när det är ngt så viktigt som anknytning.  Jag tycker att du fann dig väl i situatuionen. Om det varit jag som varit din svärmor, tror jag att jag hade svarata Oj, jag glömde. Sorry. och så hade saken varit ur värden.

Pussa på din son och be honom gärna skicka en lekiton i hur man kryper till min dotter som är superfrustrerad över att inte fatta hur man tar sig frammåt!

Kram

Hej och tack för alla svar. Sonen träffade sin farmor i går och då frågade hon inte ens om hon fick ta upp honom, kanske har pengen trillat ner äntligen...??

Snowflake - jag skulle om jag kunde, skicka tips från sonen men han är inte särskilt verbal ännu

Skönt TS!!!

Här bävar vi enormt över hur det ska bli med vår blivande sons farmor. Hon har nämligen nära anhöriga som själva adopterade i början av åttiotalet. Vi har fått höra det här resonemanget x antal gånger nu: "Xxx och yyy säger att så är det inte! Xxx och yyy säger att det där bara är nonsens. Xxx och yyy säger att det går hur bra med barnvakt som helst - de lämnade ju bort sin tvååring till oss i tre veckor när de åkte utomlands! Gick hur bra som helst!"

Vi blir rätt överkörda sedan innan vi ens fått vår kille alltså. *gggrrrr*

Jag kan bara tipsa om att isolera er i början, då slipper man frågor och oförståelse. Vi tog det väldigt lugnt ett bra tag när vi fick prinsen. Till en början inga besök alls, bara promenader med familj och närmaste vänner. Därefter tog vi mor besök hemma , men några få åt gången. Varje gång nån kom påminde vi dom om att inte ha någon fysisk kontakt, lek med leksaker på golvet går bra Och även om vårt barn ramlar så ska de inte ta upp eller trösta, då brukade vi alltid få frågan men om ni inte är i närheten då måste vi ju få pussa och krama för att trösta. Nej, men det behöver ni inte vara oroliga för, för vi är aldrig långt ifrån prinsen, så vi kommer alltid hinna fram och trösta  honom isåfall
Vi hade oxå förvarnat om detta i över femår innan vi fick barn, trots alla mail vi skickade till alla i vår närhet (från adoptera-nu som hade perfekt läsning om anknytning och om hur viktigt det är att inte kramas etc för att inte förstöra anknytningsprocessen) så var det vissa i närmaste familjen som hade svårt att fatta! Men de flesta, alla vänner etc visste precis hur de skulle vara. Har sparat mailet. och kommer använda den igen om vi får syskon,

Vi sa alltid att när vi anser att det är ok, när grunden för anknytningen är klar så kommer vi att säga det, att nu är det ok att kramas och vara mer fysisk. Den dagen kom till slut och som förrut så började vi med att säga i hallen att nu är det ok att vara precis som med andra barn ni träffar, Det är självklart svårt för mor/farföräldrar som längtat efter barnbarn, och vill kramas och känna att dom får en bra kontakt, men den tiden som de inte får kramas etc är såå kort mot resten av livet som de får mysa hur mycket som de vill.

Jätteintressant att läsa och det måste ha varit toppen med det där mailet. Har du lust att inboxa det? En fråga också från en som är i början på adoptionsprocessen, vi börjar vår utredning i dagarna, hur lång tid tog det för er ungefär innan ni kände att det var fritt fram för familj och vänner och att grunden till anknytningen var klar? Förstår att det är individuellt men det är bara så intressant att läsa om olika uppelvelser och exempel.