vad var det som hände ...egentligen?

Hej beklagar din förlust. Har du din graviditetsjournal kvar kanske står något i den? Hade kontaktat barnmorskan om "tusen" frågorna.

Många kramar till dig du fina mamma.

Det finns så fruktansvärt många frågor, man vill veta allt. Men den största frågan av dom alla är VARFÖR? Visst kan vi bli lugnade av alla svar, jag ville ha svar för att veta ifall det var något jag gjort.

Jag tränade fram till v35, var det därför? Jag hade högt socker, var det därför? Min flicka var ivf barn, var det därför? Frågorna är så himla många!

Man får lov att fråga, fråga, fråga för att få svar på sina fårgor! Men jag tror att den största frågan är (det är min största fråga och det som gör mig mest ledsen) VARFÖR FICK HON INTE FÖLJA MED OSS HEM?

Att mista ett barn är så himla hemskt. Det värsta är att hur mycket vi än försöker, vad vi än gör, kommer vi aldrig få det vi vill ha...våra barn tillbaka.

Det låter konstigt, men jag lovar dig att när tiden gått lite kommer det kännas bättre. Tiden läker inte det sår vi kommer att bära med oss resten av livet, men den har en läkande effekt.

Många kramar till dig!!

Så hemskt lessen för er skull. Vi förlorade vår 19 dagars pojk i maj. Frågorna bara haglade fram VARFÖR? Det vi gjorde var att beställa tid hos de läkare vi varit hos, flera gånger. Vi frågade och frågade och ställde frågor. Om och om igen. Ingen kan nog nånsin få ett helt klart svar till VARFÖR, men man kan få lite hjälp på traven.

Det är mitt "tips" iaf. Ring och boka tid med de berörda. Ställ de frågor du behöver, om och om igen. Kanske du får svar, kanske inte. Men du har iaf gjort det du kunnat. Och det kommer att kännas bättre efter det. Jag vet att du inte tror det nu, men jag lovar att det kommer att bli lättare. Fastna inte i grubbleri över frågorna. Ställ dem till nån inom vården. Jag vet hur det är att bara grubbla. Man blir tokig till slut.

Hoppas mitt svar kan hjälpa dig pyttelite. För jag vet så väl hur jävligt du har det nu.
Kram! 

tack för era svar.
vi ska kontakta läkarna en gång till, måste bara låta alla frågor komma upp så jag kan förbereda mig. har ett papper liggandes som fylls på...

det är sant som vi skriver, det enda som vi egentligen vill kan ingen göra för oss. vill så gärna ha henne här, krama henne och berätta hur fin, älskad och saknad hon är. lära känna henne, se henne växa upp... VARFÖR??

kram å tack

Få ut journalerna och läs dem tillsammans med läkarna. Som Tetran skriver ställ frågorna till dem som var där. Jag har frågat och frågat.
Jag tog mod till mig och frågade de där jobbiga frågorna med, om min egen ev. skuld. Det var skönt få ur sig dem.
Min son dog inte i magen men var så sjuk han aldrig fick följa oss hem han heller.
Det är fel på mina gener (inget jag störs av själv) och hos honom slog det till och han blev sjuk

Ni kan anmäla händelsen till IVO tidigare ansvarsnämnden så utreder de vad som hände. Normalt finns mellan 500-2000ml fostervatten i livmodern i slutet av graviditeten. Om man gjort ett ultraljud  i v 40 och sett att det var för lite fostervatten (oligohydramnion) så hade man satt igång förlossningen. Rutinerna varierar för när man kontrollerar fostret med u-ljud efter BF, man gör nog olika på olika sjukhus. Tidigare gjorde vi det på mitt sjukhus i v 42+0 men numera görs det i v 41+0. Er graviditet var en riskgraviditet pga IVF och då borde man utöka kontrollerna lite kan jag tycka. Gjordes inget mer u-ljud efter v 32 där man såg att urinblåsan var välfylld och att det var lite vatten? Det bildas hela tiden nytt fostervatten och jag vet inte hur lite vatten ett foster kan klara sej med. Ibland kan fostervatten avgå tidigt i graviditeten och ofta blir det då ett missfall eller ett dödfött barn men ibland föds ett friskt barn trots att vattnet gick redan i v 20. Men i slutet av graviditeten brukar men inte vänta när man upptäcker att det finns dåligt med vatten utan då ser man till att förlösa barnet.