Ge fan i andras partners!

Håller helt med dig, fortsätt banka in det i folks skallar, jag bistår dig mer än gärna..

I ett parförhållande blir alltid en sviken, när en tredje blir inblandad, men varför skulle den du kallar "bedragne" vara mer värd än de två andra människorna?
Förhållande ingås, spricker, ombildas, allt beroende på att våra känslor gör "saker" med oss, som vi ibland inte riktigt har full kontroll över, det ingår i "paket" livet, å nåt vi bara kan acceptera, eller möjligtvis droga bort..

Nä jag hymlar aldrig med nåt, enklast så.., jag behöver ju inte ens det..
När din blåögdhet släpper, så kommer du säkert att se hur många varianter det finns på förhållanden.
Tvåsamhet enligt din mall, är bara en variant, jag kan säkert räkna upp en handfull till, som är relativt vanliga..
När man som jag/vi inte lever efter den gängse PK-mallen, så träffar eller kommer man i kontakt med en annan verklighet.., å du vet du vad.., jag är långt ifrån ensam på FL, om mitt/vårt sätt att leva..  

Med tanke på hur många som har olika överenskommelser inom äktenskapet, öppna förhållanden osv, kan man verkligen veta att man sabbar något om man inleder något med en upptagen person?  Man kan ju helt enkelt vara blåögd och tro att det är så det ligger till. Måste man göra en "kredit"upplysning innan man har sex? Jag menar, om man vet att karl är upptagen är det väl knappast något man pratar om?

Hur fick du til det där?

Varför lägga så mycket energi och tyngd på ens otrogne partners ragg? Varför ge det så mycket tid och tankekraft och lägga ner så mycket skrift kring det om det inte är det du TS prioriterar högst?

Sen kan du skriva hur mycket du vill att visst - partnern har också skuld osv. Men det är trots allt den person partnern är otrogen med (ex) som du lägger kraft och energi på.

Jag tycker du är blåögd, för du har en så förenklad, å för dig själv själklar bild på relationer, men verklighten är precis det omvända.
Det är blåögt, att som dig, se allt i svart eller vitt, när det alltid är gråskalan som dominerar, det svarta eller vita, utgör de sällsynta undantagen..
Du är blåögd, om du tror att det bara är att säga "ge fan i andras partner", å tro det löser några relationsproblem.
Helt enkelt för att de partners som är mottagliga för påverkan, av tredje person, är de som har poblem i sin relation, kanske så pass att dom vill ut ur den, på enklast möjliga sätt.., bara som ett exempel, det finns minst några tusen fullt fårståeliga anledningar till, att inte inse det, det är blåögt..

Ledsen, men din förenklade syn på relationsproblem, är inte verligheten, den är en ouppnålig utopi, hur djävlig verkligheten än tycks te sig, så är den den enda som finns..

Surna inte till nu, utan se dig istället om, å notera/studera alla spruckna eller lyckliga förhållanden.., tycker du dom ter sig speciellt svarta eller vita?

nej alltså jag förstår visst hur respektlöst det är mot henne det gör jag. men som sagt jag väger att det är värt pga mitt eget behov att det hålls tyst om det.
men jag skulle faktiskt aldrig bli förbannad på den andra kvinnan. Mitt ex tex var otrogen mot mig med en tjej. Vi separerade, han är nu tillsammans med henne och jag hyser inte ett agg mot henne. (hon däremot är skisotis på mig) jag har ingen direktkontakt med henne, men har sagt till mitt ex att jag resepkterar deras relation och jag ska absolut inte försöka sabba och om han känner att han vill presentera vårat barn för henne, så litar jag på hans omdöme och kommer inte börja tjafsa om det heller

Så länge ingen dör så är ju "tragedi" en ganska kraftig överdramatisering här. Uppenbarligen är inte förhållandet ok. Att komma utifrån som en hjälpande kraft och se till att separationen blir av och att livet går vidare är i många fall det som behövs.

De gruppterapisessioner jag har hållit i vittnar i alla fall om detta. 

Gäller det även om du träffar någon som lever i en öppen relation?

Mvh,
Richard 

Tycker nog att man kan jämföra det... Tänket verkar ju gå att man ska visa empati för den bedragna... Men kräv då det av alla. Det som jag tycker är mitt ska då vara mitt oavsett... Som då tex hus och jobb...

Jag har själv blivit bedragen. Visst det gjorde ont men det är inte hennes fel att han var otrogen. Inte heller mitt fel. Han var helt enkelt inte lycklig i vårt förhållande och han kände inte att han kunde prata med mig om det och han ville känna lycka och det gjorde han med henne. Även om det var för bara korta stunder. Nu är han tillsammans med en annan kvinna som han känner fullständigt förtroende för och deras förhållande fungerar. Dom pratar om dom känner sig olyckliga.

Många stannar kvar i ett förhållande som är mer el mindre dött bara för att det "ska" vara så el för att man har barn tillsammans och man tror att det är det bästa för barnen att man håller ihop... Själv ser jag hellre att mina barn har lyckliga föräldrar än föräldrar som lever ihop bara för att dom inte har fått en "spark" i "rätt riktning"

Har ni tänk på att den "andra" kanske ger lycka till mannen el kvinnan? Varför är den bedragnes lycka viktigare än någon annans?