Tråkigt liv som förälder? Vad hittar ni på...

åh vilken bra tråd
tycker oxå vardagen som förälder är trist
leka, äta middag ,natta, dö i soffan, jobbig natt, sen upp igen och samma veva nästa dag, ibland handla
vi har heller inga barnvakter
försöker hitta på saker
men just vardagen som sådan är lite trist faktist

Att träffa andra tycker jag "livar upp" :) Har en tjejkompis som har barn i ungefär samma ålder o vi ses ca 1 gång i veckan o fikar :) Nån gång har vi vart på babysim ihop också :)

Vi bor i närheten av nordens ark o havets hus så dit händer det att jag åker med barnen för att få tiden att gå lite o komma utanför husets fyra väggar Så har ni närhet till djurpark/lantgård/lekplats?

Nån gång i veckan kan vi ta bussen eller promenera på sommaren ner i centrum o ta en fika på fiket där (jag o barnen själva alltså)

Är jag riktigt pigg o glad så kan vi baka nåt ihop hemma, typ sockerkaka eller bröd :)

Men ibland orkar man inget alls, så då blir det favoritfilmen i dvd´n, barnen i soffan med var sin kaka o så pustar jag ut framför datorn så länge jag kan xD hehehe

Vi hade barnvakt lite här och där för att kunna gå ut och äta, gå på bio och dyl. Ibland lämnade jag henne med pappan och gick ut och roade mig med mina kompisar. Utöver det har Siri kajkat runt med oss från dag ett så det var aldrig problem att ha med henne nånstans eller sova borta hos folk.
Om dagarna var jag mycket på öf samt åt lunch med div kompisar/arbetskamrater.

Jag förstår dig precis! Jag tycker att det har blivit lättare att njuta när barnen blir äldre. Min son är 2 år och nu är det kul att göra saker med honom för han blir så glad. Vi går på museum, till simhallen eller till Skansen med honom p helgerna och man ser verkligen hur kul han tycker att det är. Han pratar mycket också och det undrrlättar, man kan liksom ha en dialog med honom. Så håll ut, det blir bättre!

Vi har inte heller möjlighet till barnvakt. Jag och min man har haft 2 kvällar och 2 nätter på tu man hand senaste 5,5 åren men samtidigt visste vi om det innan tjejerna kom och åren går så fort. Nu är de 4 (snart) och 5,5 och man kan hitta på MASSOR. Vi pysslar, bakar, busar, går ut i skogen, åker till museum, lekplatser, dockteater, bio, leker med dockor, bilar, läser, åker till IKEA (tjejerna älskar Småland) osv osv. 

Jag minns att jag kände som TS första 2-3 åren för då var det liksom  så omständigt att hitta på saker då de sov middag, hade blöjor och behövde hjälp med allt men håll ut!, det blir bättre.

Nu har jag t.o.m bokat en resa till Mallorca och jag ska åka ensam med tjejerna *längtar*

Jag tyckte att det var trist och jobbigt de första 6 månaderna ungefär. Och då fortsatte jag ändå att göra massa saker som inte alls hade med barnet att göra - ledde och deltog i workshops, jobbade extra, försökte umgås med folk... Men hela tiden var det liksom som ett krig med bebisen, allt extrajobb med honom blev just jobbigt och jag blev irriterad så fort han inte gjorde som jag tyckte han skulle (vilken bebis gör det?) och var så trött så trött på att han alltid skulle behöva vara med.

Vet faktiskt inte varför eller hur det vände, men nu 4 månader senare, tycker jag nästan jämt att det är toppen att vara med honom och är till och med lite ledsen när jag måste lämna honom ifrån mig. Tror att det till stor del handlar om inställningen, jag blev helt enkelt tvungen att inse att om jag tyckte att allt var tråkigt och jobbigt så blev allt också tråkigt och jobbigt . Fortfarande får jag såklart återfall, speciellt om sonen är kinkig eller om man är under tidspress, men då försöker jag ta ett djupt andetag och börja om med en positiv inställning istället.

Visst är det mördande trist med rutinerna: vakna, äta, leka, byta blöja (eller gå på potta i vårt fall), leka, somna, vakna igen... Men jag försöker lägga in en nyttig grej och en rolig grej som ska göras varje dag. Den nyttiga grejen kan vara att tvätta eller laga mat eller skicka de där mailen/ringa de där samtalen man skullat göra forever. Den roliga kan vara att gå till lekplatsen och gunga, gå till öppna förskolan eller köra ett danspass med bebisen hemma. Det är inte stort, men det är stort för min bebis. Han är alldeles ny för världen och för honom är rutinerna inte tråkiga än.

Ja, det är nog också en grej - att försöka se det som bebisen ser. Gud vad spännande med den där pricken på golvet, kan man ta upp den, nej, det kunde man inte, men känns den då, ja, lite... Om jag pratar med bebisen om såna småsaker så känner jag att det blir roligare. Att jag sen fortsätter att göra det  på stan också får kanske andra att tro att jag är tokig, men jag försöker strunta i det.

Viktigast är nog att försöka låta bli att bli frustrerad. Ska man laga mat så får man ställa in sig på att allt tar 3-4 ggr så lång tid som annars och så låta bebisen vara med och kolla på saker, avbryta för lek och gåträning, och kanske visa hur vispen fungerar. Det blir lättare då, även om det tar längre tid, än om man står och irriterar sig på den lilla kryparen som drar en i byxbenet och vill upp och se vad man håller på med.

Och så sista tipset i detta långa inlägg - köp en sjal eller bärsele som ni gillar och använder. Den gör det så mycket lättare att göra saker man "måste" i hemmet, och också så mycket lättare att bara gå ut en sväng.

Hoppas att det vänder för er också.

Kul med så många svar!
Och att det finns fler som känner/kännt likadant, tycker annars de flesta av mina kompisar tycker det är sååå underbart att bara vara hemma och mysa.

Just nu när jag jobbar är det urtråkigt att komma hem eftersom varje kväll är likadan....

Kommer nog vara en hel del på öppna förskolan när jag går hem på föräldraledighet igen, är bara synd att de har så korta öppettider vissa dagar så det blir kort tid där och lite stressigt att hinna dit ibland.
Åka och bada var en bra idé. Ingen djurpark eller lantgård, eller nån större lekplats i närheten. (Bor på landet).

Hanna 77 och Annica71 - jo, jag tror också det kommer bli roligare och framförallt mycket lättare när han blir lite äldre. Gäller bara hitta de små glädjestunderna fram tills dess....

Kanske blir lättare till våren när man kan vara ute i trädgården även på em/kvällen.

Alexe - Bra tankesätt, det där ska jag försöka memorera!
Jo, har en bärsele och en bärstol. Vi är friluftsmänniskor men just nu när det är halt ute vill vi inte bära honom så ute. Inne kan jag ju ha honom en stund i selen medans man pysslar runt, men står man still för länge blir han uttråkad och ålar sig i selen.