Hur lär man ut respekt?

Fast jag håller med de andra - jag tycker inte att dina exempel är exempel på att respektera sitt barn och dess åsikter, utan att... tja, curla eller vad man nu vill kalla det. Jag tycker inte att det är exempel på att lära sina barn respekt att vara uppe hur länge de vill en lördag eller att bara servera mat de tycker om. Att säga åt ett barn att barnet får gå och lägga sig i sin säng - hur är det respektlöst och att inte lyssna till deras vilja? Förutsatt att man säger det på ett vänligt sätt? Exempelvis: "Jag vet att du vill vara uppe till klockan 23. Men vi ska gå och lägga oss, och vi vill sova - då ska det vara tyst och lugnt här. Jag vill att du gör i ordning dig och går och lägger dig precis som vi. Du kan ligga och läsa en stund om du vill." Eller, för den delen: "Idag äter vi ärtsoppa, därför att det är något som jag och din bror tycker om. Imorgon kan vi äta någonting som du väljer. Jag har inte tid att laga till flera maträtter efter jobbet, men om du vill steka pannkakor kan jag hjälpa dig att plocka fram det du behöver."

Jag förstår inte var maten kommer in i det hela. Vad gäller mat så har jag två skyldigheter gentemot min son - jag ska se till att han får i sig tillräckligt för att inte bli sjuk, och jag ska lära honom att bete sig vid ett matbord så att andra kan tänka sig att ha honom som gäst. Jag lagar inte mat som jag vet att han tycker direkt illa om utan att han har alternativ att äta, lika lite som jag lagar levergryta åt min man (det är så jävla gott, men det har han inte insett, tyvärr!). Men jag lagar inte heller bara hans favoriträtter, han behöver öva på olika smaker och på att prova. Han har blivit lärd att säga tack för maten och att be om lov innan han går från bordet, det har inget med respekt att göra utan med hyfs, det blir enklare för honom när andra tycker han är trevlig (däremot respekterar jag min mamma när jag inte låter min son gå från bordet hemma hos henne med kladdiga händer  - jag vet att det är viktigt för henne!)

Det enda i vår uppfostran vad gäller mat som handlar om ömsesidig respekt är att jag vill att min son kommer till matbordet när jag säger att maten är klar, jag tänker inte först stå och laga mat och sedan behöva truga familjen till matbordet, då kan de fanimig laga mat själva, och för det andra hur vi umgås när vi äter. Om han inte gillar något så kan han säga det på ett artigt sätt och då får vi lösa problemet så att han slipper vara hungrig men ändå lär sig äta olika saker, men det har inte med mat att göra utan med just hur man behandlar andra.

Respekt har att göra med hur man ser på andra människor och deras värde, tycker jag. Hyfs och artighet är andra saker som man behöver lära sig, men det är yta och kan användas både för att uttrycka respekt och förakt för andra. Mat - det försöker vi hålla så konfliktfritt som möjligt.

Eftersom det har blivit en jäkla diskussion om maten:

Jag anser inte att vad man serverar eller inte handlar om respekt. Att låta bli att servera kött till en vegan eller fläsk till en muslim handlar om respekt för deras åsikt och livsstil. Att se till att en allergiker har något att äta eller att inte servera skaldjur till skaldjurshataren handlar om gott värdinneskap.

Nej, jag ser det inte som speciellt hållbart att bara servera korv eller pannkakor till sina barn medan de vuxna äter annat. Därmed inte sagt att de är tvungna att gå hungriga (jag fattar inte varifrån folk får det?) eller att de är tvingade att äta. Som vanligt måste man väl ändå sätta sig in i vad det är som är problemet? Jag tycker att det är en jävla skillnad mellan en treåring och en trettonåring. Visste ni att det kan ta upp till tio gånger en ny maträtt serveras innan ett litet barn accepterar maten? Det beror på neofobi, ett fenomen som är lika vanligt som det är naturligt. Och jag anser att man gör en rejäl björntjänst om man lallar med och bara serverar sina barn det de tycker är gott. Därmed inte sagt att de ska gå hungriga eller att de är tvungna att äta upp (varifrån får ni det?). Det finns rimligtvis annat som går att äta, till exempel potatis och grönsaker. Jag trugar inte. Jag tvingar inte. Men jag ställer mig inte och lagar flera maträtter. Man behöver naturligtvis inte ställa fram det som barnet tycker är spyäckligt, lika lite som jag serverar min man lever eller lagar till blodpudding åt mig själv. Men varför är det respektlöst att ställa fram något som någon familjemedlem tycker är måttligt gott? Och en trettonåring kan mycket väl steka upp lite köttbullar eller korv på egen hand.

Dessutom, h8 him, har jag varit tydlig med att jag inte anser att matfrågan handlar om respekt i överhuvudtaget, varken från min eller barnets sida. Är det nödvändigt att misstolka så inihelvete?

Jag rekommenderar "visa endast"-knappen. Jag skriver i ett senare inlägg  Det är inte respektlöst att på ett vänligt sätt be sina barn dämpa sig för att man försöker sova (kanske de kan gå in på sina rum eller ut i trädgården och busa istället?) - det är att visa dem respekt att dämpa sig själv när de ber om detsamma. Förstår du skillnaden? och det är förhoppningsvis svar på din fråga.

h8him menade tvärtom....

Nej, det gjorde h8him faktiskt inte. Jag börjar misstänka att du missförstår en hel del av det jag skriver. 

Fast jag håller med de andra - jag tycker inte att dina exempel är exempel på att respektera sitt barn och dess åsikter, utan att... tja, curla eller vad man nu vill kalla det. Jag tycker inte att det är exempel på att lära sina barn respekt att vara uppe hur länge de vill en lördag eller att bara servera mat de tycker om. Att säga åt ett barn att barnet får gå och lägga sig i sin säng - hur är det respektlöst och att inte lyssna till deras vilja? Förutsatt att man säger det på ett vänligt sätt? Exempelvis: "Jag vet att du vill vara uppe till klockan 23. Men vi ska gå och lägga oss, och vi vill sova - då ska det vara tyst och lugnt här. Jag vill att du gör i ordning dig och går och lägger dig precis som vi. Du kan ligga och läsa en stund om du vill." Eller, för den delen: "Idag äter vi ärtsoppa, därför att det är något som jag och din bror tycker om. Imorgon kan vi äta någonting som du väljer. Jag har inte tid att laga till flera maträtter efter jobbet, men om du vill steka pannkakor kan jag hjälpa dig att plocka fram det du behöver."

Visa mig var jag skriver att det handlar om "respekt" att äta maten man inte gillar. Citera, tack!

Och: läs om, igen. Jag skriver ju svar på frågan: det är att visa barnet respekt att dämpa sig när barnet ber om det, i översättning. Eller menade du verkligen tvärtom? Ja, missuppfattade jag dig ber jag förstås om ursäkt. Men jag tror inte att du menade att det är respektfullt att inte dämpa sig när barnet ber om det. Eller hur?

så det är respekt att ge barnet bara den mat den vill äta? det är curling.

Man kan ha som regel att barnen ska vara i sängen kl. 21 varje dag ja. Man kan dock inte tvinga barnet att sova. Kanske tillåter man läsning eller ev. se på en film (om barnet har egen tv). Och nån gång ibland göra undantag om det är nåt specielt (tex gäster) men i sängen kan de gott befinna sig kl. 21.

Och nej, man ska inte tvinga barn att äta alls. Man serverar maten och sen får barnet välja om denne vill äta eller ej. Men vill barnet inte äta så får det gå hungrigt. Enkelt.

Barn ska inte ha fullt ansvar för sig själva. De mår inte bra av att bestämma. De vill ha en trygg vuxen som gör det åt dem.

Jag tvingar inte mitt barn till nåt. Vill det äta så gör det det, och vill det inte det så får de vänta tills nästa måltid. Det är respekt ja. Respekt är inte att låta barn få som de vill alltid. Och det är inte respektlöst att sätta gränser.

det är respektlöst av barnen att inte äta maten de blir serverade.

jag serverar som regel inte saker till mitt barn som jag vet att hon avskyr. Men vissa dagar tycker barnet si och andra dagar tycker barnet så. Det är inte respektlöst att ha som regel att EN maträtt serveras. Och det handlar inte om respekt att ge barnet alternativ varje gång nåt inte passar.

Nej då. Det har jag alltid ansett, det är bara du som inte har förstått vad jag har skrivit.
Jag har inte sagt någonting om att en trettonåring inte får vara vaken. Jag anser för övrigt att det inte går att tvinga ett barn att sova, däremot tycker jag att det tillhör föräldraansvaret att skapa förutsättningarna för att barnet kan sova. Det går utmärkt att göra i ordning sig, gå och lägga sig och läsa en stund eller pilla med samlarkort eller något annat dylikt om man är pigg. Jag kommer aldrig tycka att det är lämpligt att en trettonåring är uppe och ser på tv eller spelar dataspel när föräldrarna har gått och lagt sig.

så om ett barn är trotsig och inte vill äta maten man vet den äter, ska man då göra annan mat?

så 12åringar har bara aktiviteter efter 20.30? lolz.

Men om man har en 9åring som ABSOLUT inte fattar att jag respekterar henne, för HON respekterar inte mig tillbaka, hur ska jag göra.

Jag lagar bara mat som jag vet att mina barn tycker om, men om någon av dom inte känner för att äta det ena så får dom ju naturligtvis bara äta det dom vill, dom får ingen annan mat.

Men om vi säger så här: Min dotter har fått börja rida, (vilket jag gör oxå) Men när jag säger nej till att hennes kompisar får följa med till hästen o förklarar att det e hennes tid att ha roligt, att jag vill att HON ska rida o inte hennes kompisar, så blir hon väldigt arg.

Vi har kommit överräns om att hon måste ALLTID göra läxan innan hon får leka med kompisarna. Och varje dag blir hon arg o gapar o skriker om att jag e dum o fattar ingenting.

Hon skulle få en katt OM hon började städa på sitt rum....det gjorde hon fram till det att hon fick katten....

Hon har väl kommit in någon form av förpubertet.... men hur ska jag göra för bryta den ONDA cirkeln.
Hon säger att hon inte har kompisar hos sin pappa därför vill hon inte vara där.  hon vill bara att jag ska lova henne att hon ska få bo här på heltid o att hon ALDRIG ska behöva åka till sin pappa.
Han har precis flyttat en bit bort.
Vi testade att hon skulle bo här en vecka extra, om hon nu inte ville bo hos sin pappa. Men hon var bara sur o grinig o ville inte hjälpa till med något här hemma som vi hade  bestämt. Typ städning av sitt rum o undanplockning av sin tallrik vit maten....
Det låter ju helt otroligt o jag blir ARG på mig själv att jag inte orkar stå på mig. För jag blir bara arg när hon säger emot mig HELA tiden.

VAD SKA JAG GÖRA?????? 
GE MIG RÅD????

vem serverar med flit mat som barnen verkligen avskyr? ingen normalt funtad person. men om barnet BARA äter makaroner och korv och vägrar resten, ska det vara korv och makaroner 7 dagar i veckan?

jaså, kan du nämna ett par då? förutom disco.
annars kommer jag inte på några faktiskt.

träningar av olika slag brukar vara innan 20.30, rätta mig om jag har fel.

jag kan tycka att det är jävligt udda tid för aktiviteter. Inte konstigt att barn är stressade idag. Efter halv nio bör barn vara hemma för att varva ner. Även om man inte går till sängs just då.

följa med och titta på ibland: ibland ja, o titta på, om det ändå hade varit att dom bara skulle få titta på. Min dotter vill att dom ska rida mer än hon. Vi rider privat hästar. Eller vi rider samma häst

Läxan får hon alltid ibörjan av veckan, alla läxor. O jag har försökt lära henne att om hon vill, så kan hon göra ALLA läxor samma dag, det handlar om att hon behöver avvara ca 20 min alltsomallt. Hon blir alltid arg eftersom hon alltid vill vara med sina kompisar direkt o hon vill inte göra läxan 30 min innan hon ska lägga sig (har testat) då SKA hon titta på tv.....

Städningen av rummet är bara att plocka upp på golvet så saker o ting inte går sönder, vilket det alltig gör annars. Hon lär sig inte av att hon inte får nya saker när saker går sönder.
Hon säger att hon kan städa när hennes kompisar gått hem, men när dom väl gått så vill hon inte städa själv, dom har ju faktist stökat ner.....

då skulle jag nog låta mitt barn syssla med nåt annat vid lämpligare tider. 

och här där jag bor finns det ledare och lokaler tidigare än 17.
och har alderig hört talas om pärlbroderi för 12åringar som pågår i tre timmar.