Hur lär man ut respekt?

Fast jag håller med de andra - jag tycker inte att dina exempel är exempel på att respektera sitt barn och dess åsikter, utan att... tja, curla eller vad man nu vill kalla det. Jag tycker inte att det är exempel på att lära sina barn respekt att vara uppe hur länge de vill en lördag eller att bara servera mat de tycker om. Att säga åt ett barn att barnet får gå och lägga sig i sin säng - hur är det respektlöst och att inte lyssna till deras vilja? Förutsatt att man säger det på ett vänligt sätt? Exempelvis: "Jag vet att du vill vara uppe till klockan 23. Men vi ska gå och lägga oss, och vi vill sova - då ska det vara tyst och lugnt här. Jag vill att du gör i ordning dig och går och lägger dig precis som vi. Du kan ligga och läsa en stund om du vill." Eller, för den delen: "Idag äter vi ärtsoppa, därför att det är något som jag och din bror tycker om. Imorgon kan vi äta någonting som du väljer. Jag har inte tid att laga till flera maträtter efter jobbet, men om du vill steka pannkakor kan jag hjälpa dig att plocka fram det du behöver."

Eh. Det var det jag trodde att jag gjorde. Att bemöta ett barn - eller en vuxen - med respekt innebär inte att göra precis vad de vill. Att bemöta ett barn - eller en vuxen - med respekt handlar om att lyssna på vad de har att säga och överväga deras åsikter och värdera dem lika högt som någon annans.

 Hemma hos oss serverar vi exempelvis korvgryta för att det är något min man älskar. Eller ärtsoppa, för att jag tycker att det är nyttigt och gott. Trots att jag inte gillar korvgryta, och trots att han inte riktigt gillar ärtsoppa. Om han vill lägga sig tidigt gör jag också det, eftersom man blir störd av att det spolar i toaletten utanför vårt sovrum. Om jag är pigg kan jag ligga och läsa en stund istället. Varför skulle våra barn specialbehandlas i dessa avseenden? Hur skulle det kunna vara respektlöst?

 Det mest respektlösa jag har varit med om som barn, det var vid ett tillfälle när vi var på semester utomlands och jag och min syster busade. Vår dåvarande styvfar kom utrusande och gav oss vardera en dask på rumpan för att vi hade väckt honom. Senare samma kväll låg vi och sov, och han kom och kittlade oss under fötterna för att väcka oss. Jag blir fortfarande förbannad när jag tänker på det. Han kunde inte visa oss samma hänsyn som han begärde av oss - det är respektlöst. Det är inte respektlöst att på ett vänligt sätt be sina barn dämpa sig för att man försöker sova (kanske de kan gå in på sina rum eller ut i trädgården och busa istället?) - det är att visa dem respekt att dämpa sig själv när de ber om detsamma. Förstår du skillnaden?

Jag benar upp inlägget eftersom det handlade om en massa olika saker.

jag skulle aldrig äta nåt jag inte gillar.. den som serverar maten får respektera att jag inte gillar det.
om någon ville bjuda min på strömming skulle jag säga att jagi nte äter det..

Men nu blandar du väl ändå ihop äpplen och päron?
Ser du, på fullaste allvar, inte någon skillnad mellan:
"Här äter vi upp det som serveras. Du måste äta upp hela portionen och du får inte gå från bordet innan du gör det!" eller "Jag har inte tid att stå och laga två olika rätter. Idag har jag bestämt att vi ska äta blodpudding och nästa gång kan du få bestämma vad vi ska äta. Du behöver inte äta det om du inte vill, men jag kommer inte att göra någon annan mat åt dig utan då får du äta smörgås istället."  Vad man serverar till middag har ingenting med respekt att göra. Det är däremot respektlöst att tvinga någon att äta upp eller att spela på dåligt samvete ("tänk på de stackars barnen i afrika!").

varför äter du korvgryta fast du inte gillar det..  är det att visa respket till den andra?

respekt är ju att den andra får sin korvgryta.. men varför måste DU äta den då?

Nej, att min partner får korvgryta handlar inte om respekt. Det handlar om att det inte är hållbart att bara äta mat som alla tycker är gott, och för att jag vill göra honom glad. Och jag har varken tid eller ork att stå och laga flera maträtter.

Hur ska du vara mot ett barn anser du för att respketera ett barn.. ska du då tvinga barnet att äta mat som det inte gillar för att det ska lära sig respekt..?

På vilket sätt tvingar jag mitt barn att äta mat det inte gillar för att jag inte står och lagar femtioelva maträtter till middag? Om jag en dag gör något jag gillar, en annan dag något min man gillar och en tredje dag något min son gillar; om jag respekterar min sons vilja att inte äta maten jag har lagat och inte tvingar honom att äta upp en portion; om jag bemöter honom lika vänligt som jag bemöter min man; på vilket sätt har jag då behandlat honom respektlöst menar du?

Att slå någon har inget med respket att göra.. det är aga.
det är varken orespektabet eller respektabelt.

Nu missade du i och för sig hela min poäng, men hur som helst har misshandel eller aga med respekt att göra. Att slå någon är i allra högsta grad respektlöst.

jag vill ha exempel på hur man kan lära barn respekt. .konktreta exempel.

Jag tycker i och för sig inte att mina exempel var ett dugg mindre konkreta än dina. Att få vad man har lust till och att bli visad respekt är inte samma sak. Man kan säga "nej" och man kan lyssna till åsikter och överväga dem och ändå visa respekt - det handlar om bemötande. Men visst:

Kroppslig integritet:
* Genom att inte tvinga barnet att pussa eller krama föräldrar, äldre släktingar, vänner etc.
* Genom att inte säga "men han vill ju bara kramas/pussas" när något annat barn försöker kramas eller pussas trots att ens barn värjer sig.
* Genom att dra en gräns för sig sjäv: "Jag vill inte att du tar mig på brösten, jag tycker att det är obehagligt när du gör det."

Mental integritet:
* Genom att inte behandla barnet som mindre värd eller mindre vetande.
* Genom att inte skratta åt barnet eller använda nedsättande ord om barnet, hur "roligt" och "på skoj" man än tycker att det är (till exempel: "Åh, du är så feg!").
* Genom att låta barnet ha en privatsfär, låta bli att tjuvläsa post, dagbok etc.

Räcker det som konkreta exempel eller vill du ha fler?

Eftersom det har blivit en jäkla diskussion om maten:

Jag anser inte att vad man serverar eller inte handlar om respekt. Att låta bli att servera kött till en vegan eller fläsk till en muslim handlar om respekt för deras åsikt och livsstil. Att se till att en allergiker har något att äta eller att inte servera skaldjur till skaldjurshataren handlar om gott värdinneskap.

Nej, jag ser det inte som speciellt hållbart att bara servera korv eller pannkakor till sina barn medan de vuxna äter annat. Därmed inte sagt att de är tvungna att gå hungriga (jag fattar inte varifrån folk får det?) eller att de är tvingade att äta. Som vanligt måste man väl ändå sätta sig in i vad det är som är problemet? Jag tycker att det är en jävla skillnad mellan en treåring och en trettonåring. Visste ni att det kan ta upp till tio gånger en ny maträtt serveras innan ett litet barn accepterar maten? Det beror på neofobi, ett fenomen som är lika vanligt som det är naturligt. Och jag anser att man gör en rejäl björntjänst om man lallar med och bara serverar sina barn det de tycker är gott. Därmed inte sagt att de ska gå hungriga eller att de är tvungna att äta upp (varifrån får ni det?). Det finns rimligtvis annat som går att äta, till exempel potatis och grönsaker. Jag trugar inte. Jag tvingar inte. Men jag ställer mig inte och lagar flera maträtter. Man behöver naturligtvis inte ställa fram det som barnet tycker är spyäckligt, lika lite som jag serverar min man lever eller lagar till blodpudding åt mig själv. Men varför är det respektlöst att ställa fram något som någon familjemedlem tycker är måttligt gott? Och en trettonåring kan mycket väl steka upp lite köttbullar eller korv på egen hand.

Dessutom, h8 him, har jag varit tydlig med att jag inte anser att matfrågan handlar om respekt i överhuvudtaget, varken från min eller barnets sida. Är det nödvändigt att misstolka så inihelvete?

Jag rekommenderar "visa endast"-knappen. Jag skriver i ett senare inlägg  Det är inte respektlöst att på ett vänligt sätt be sina barn dämpa sig för att man försöker sova (kanske de kan gå in på sina rum eller ut i trädgården och busa istället?) - det är att visa dem respekt att dämpa sig själv när de ber om detsamma. Förstår du skillnaden? och det är förhoppningsvis svar på din fråga.

Jag tycker att du överanvänder ordet "respekt". Hur definierar du det, vad lägger du i ordet?

Jag kallar inte dig korkad. Jag säger inte att du har korkade åsikter. Jag försöker att förklara på vilket sätt jag resonerar och jag ställer frågor om hur mitt resonemang kan innebära att man inte respekterar ett barn. Återigen får jag ställa samma fråga: hur kan det vara respektlöst? Är det respektlöst att diskutera och ifrågasätta, menar du? Ja, jag tycker att dina exempel på hur man visar ett barn respekt var dåliga. Jag tycker inte att dina exempel hade med respekt att göra, utan snarare att bara göra som barnet vill. Och det kanske hade att göra med att du inte var tillräckligt tydlig med att föräldern tyckte att barnet hade bra argument eller något annat, men exemplen andades i mitt tycke inte "respekt" eller att "lyssna på barnets åsikter". Du tycker att jag har märkliga åsikter. Jag förstår inte vari detta min respektlöshet ligger?

Nej, det gjorde h8him faktiskt inte. Jag börjar misstänka att du missförstår en hel del av det jag skriver. 

Nä nu blir jag faktiskt förbannad!
Har du ens läst ett ord jag har skrivit?
Jag tycker att det är skrattretande att du läxar upp andra i respektfullt bemötande - men vad gör du själv? I några få meningar lyckas du vara nedlåtande och du lyckas förvrida det jag har skrivit på ett sätt som passar dina syften. Är det respektfullt tycker du?

Vi tar det från början, för du verkar ju inte ha förstått ett ord jag har skrivit. Väldigt tydligt:
De gränser som finns för barnet är de gränser jag och min man sätter för oss själva.
Man skriker inte inomhus, för då kan ingen annan prata.
Man går och lägger sig i rimlig tid, för att de andra i huset ska kunna sova.
Man kastar inte bollar inomhus, eftersom någon eller någonting kan komma till skada.
Man accepterar att den mat som serveras är den som serveras, och vill man ha någonting annat så får man fixa det själv.

Dessa regler har ingenting med respekt att göra och det har jag heller aldrig hävdat. Läs om och läs rätt för i helvete! Det handlar om att få en fungerande vardag. Hur skulle det funka om man bodde i en etta med öppen planlösning och någon satt vid tv:n hela natten, till exempel? UNDERKASTA SIG?! Jag har ALDRIG, för övrigt, sagt att någon visar mig respekt genom att äta maten jag serverar. Däremot har jag sagt att jag inte tycker att det har med respekt att göra annat än i bemötandet av barnet. Man kan lyssna på barnets åsikter och respektera det utan att för den skull ge barnet vad det har lust till! Man kan respektera barnet och ändå säga nej - det var det jag gav exempel på! Jag är långt ifrån en förespråkare av en diktatorisk eller auktoritär uppfostran, och jag tycker att du är direkt fräck som påstår det om än i förtäckta ordalag.

Jag tycker inte att det är "oviktigt" att höra barn i någon fråga! Var har du fått det ifrån? Att jag inte tycker att dina exempel var bra exempel på att höra sina barns åsikter, överväga dem och ge dem ett respektfullt bemötande är väldigt långt ifrån att tycka att det är oviktigt att höra barnet!

Du har missuppfattat mig å det grövsta och jag föreslår att du läser om mina inlägg innan du förolämpar mig ytterligare.

Jag tycker dessutom att du väldigt tydligt har illustrerat att du inte vet vad respekt är.

Visa mig var jag skriver att det handlar om "respekt" att äta maten man inte gillar. Citera, tack!

Och: läs om, igen. Jag skriver ju svar på frågan: det är att visa barnet respekt att dämpa sig när barnet ber om det, i översättning. Eller menade du verkligen tvärtom? Ja, missuppfattade jag dig ber jag förstås om ursäkt. Men jag tror inte att du menade att det är respektfullt att inte dämpa sig när barnet ber om det. Eller hur?

Har man ingenting bättre att säga så har man inte.