Lady Namárië skrev 2011-02-07 13:37:44 följande:
Jag undvek att ta upp maten, eftersom den redan var föremål för så mycket diskussion i tråden, men så här sder jag på det:
För mig är det jätteviktigt att mat och ätande inte blir en konfliktsituation. Jag har för många otrevliga minnen från skolans "tvinga barnen att äta upp"-mentalitet och har sett alddeles för många barn med stört förhållande till maten. Därför är jag kanske extremt noga med att ligga steget före i matsituationer (dessutom äter jag vegetariskt, så det finns oftast två olika proteinkällor att välja på här hemma). Vi jobbar så här:
- Vi ser till att det finns sallad, bröd osv att äta sig mättt på om man inte gillar maten.
- Vi försöker inkludera hela familjen när vi bestämmer vad som skall lagas.
- Det är trevligt om man smakar på maten, även om man tror att man inte tycker om den.
- Det är helt ok att säga att man inte gillar maten. Däremot är det inte ok att skrika att den är äcklig eller på annat sätt vara otrevlig och respektlös mot den som har lagat maten.
- Man känner själv när man är mätt. (Däremot kan vi styra lite om det finns efterrätt. Orkar man ingen mat alls så orkar man inte tre tallrikar glass heller.)
- Vill man inte äta alls är det ändå trevligt om man sitter med vid bordet och umgås.
- Det är trevligt att säga "tack för maten" och man tar undan sin egen tallrik.
- Barn som är tillräckligt gamla och inte gillar maten är varmt välkomna att laga sin egen mat.
Det jag menade med
"Om ett barn alltid bemöts på det här viset under uppväxten tror jag snarare att hen får svårt att hantera vuxenlivet och därmed kommer att uppfattas som respektlös av omgivningen."
var just att jag anser att man kan (och bör) lära barn hantera besvikelser utan att kränka dem. Jag vet att du menade detta som enstaka exempel, men jag tror också att det finns många som genomgående kör en sådan här linje och faktiskt anser att de i och med detta visar sina barn respekt. Ett barn som aldrig har mött ett nej får givetvis svårt att hantera det den dag hen inte får som hen vill. Förstrår du hur jag menar?
Som jag skrev lite senare: jag tycker gott att man kan göra avsteg från regler ibland, men då tycker jag att man skall göra det "planerat" och vara tydlig med att det är ett avsteg.
jag kan hålla med dig i mycket.
jag har 4 mindre barn hemma..och jag är ensam vuxen.
2 av mina barn har dessutom glutenallergi och en annan laktosintollerant.. den 4e visar sig vara känslig mot mjölk eller laktos eller nåt, det kan även vara en släng efter en sjukdom som magen är i olag i.
i alla fall.. jag gör ofta matsedel tillsammand med barnen.
vi äter fisk en gång i veckan minst, och mycket frukt och grönt till maten.
de älskar pannkaka och det gjorde jag med.. mest som barn.. däremot så gillar inte jag varken köttbullar, falukorv, potatisbullar eller blodpudding. idag .
jag lagar det gärna till barnen men äter själv annat..
ett av mina barn gillar inte potatisbullar.. han får alltid annat istället.
jag har lärt mig det så jag gör det utan att han behöver fråga.
på kvällarna lägger de små sig kl 19, en större vid 20 och äldsta vid 21.
på freadgskvällnarna ser vi på film och äldsta vill sitta vid datorn en stund.
om han frågar en kväll om han får sitta på 22 så harjag inget emot det..
däremot så vet han att han inte får sitta så länge på vanlga vardagar, och det är ävenhans arguemnat att han vill justför att han måste inte upp kl 06 dagen efter...
jag håller med dig i det du säger att man får inte ALLTID låta barnen få som de vill..
men i vissa fall kan man låta dem få det..
jag har i alla fall märkt att min sin blir glad när han får annat än pototaisbullar.
jag har förberett annat.
han känner att han betydde något, och med det föstår han attt jag respekterar han och det han tycker eftersom han inte ens behövde fråga mig om någon annat än potatisbullar.
givetvis visar man resepkten på så mycket mer saker än just detta..
och själva föräldraskapet handlar om att man även sätter gräsner och har tydliga regler.. samt iblnad måste låta barnen göra något mot dess vilja för att visa vad som är rätt och fel eller efter behov om de tex behöver ta mediciner.
så eftrsom man inte alltid säger ja till barnen, så lär de sig att hantera sina besvikelser ändå, trots att man säger ja iblnad.
i denna tråd så pratade vi om resepkt och jag visade just exempel på i de situationer man
kan säga ja till ett barn... för att resepktera deras åsikt vilket jag anser är en del av respkten.
givetvis är det även resepkte att ta hänsyn och inom andra områden.
detta var ju bara ett exemepl...
