Jag kommer aldrig erkänna!!!!

Jag kommer aldrig att erkänna
- att jag innan förlossningen inte var helt säker på vem som var pappa till bebisen.
- att jag inte längre känner att jag och min pojkvän (bebisens pappa) har en framtid tillsammans.
- att jag dagligen önskar att min pojkvän bara försvann med ett *poff* så att jag och min bebis kan få "leva lyckliga i alla våra dagar"
- att jag har mist all respekt som jag någonsin har haft för min pojkvän pga att han är en lat j*vel som bara tänker på sig själv.
 
Snacka om att snöa in på pojkvännen men det var skönt att få ur sig det! :-P

- att jag tycker att jag är bra mycket smartare än de flesta i min närhet.
- att jag älskade att få uppmärksamhet som singel och ansåg att det inte var mitt fel om killar var otrogna med mig.
- att jag ofta drömmer om det heta sexet jag hade som singel

Kunde ha varit jag som skrev det där!! ALLT stämmer in exakt!

Jag kommer aldrig att erkänna...
 ...att jag drog världens sjukaste aprilskämt för min sambo. Fick sluta ett par timmar tidigare på jobbet den 1a april och påstod då att min brukare som jag vårdar palliativt hade gått bort, vilket alltså inte var fallet. Osmakligt, men kul! Han gick på det totalt.
... att jag tycker det är skitkul att snatta och gör det jätteofta.
...att jag brukar muta min sexåring med pengar om hen går upp på lördagarna och sköter om sitt treåriga syskon några timmar så att jag kan sova.
... att  jag använder diverse olagliga substanser de fåtal gånger per år som vi har barnvakt och är ute och festar.
... att jag har min sambos lösenord till både facebook och mail utan att han vet om det och ofta är inne och snokar.
... att jag snackar skit om de flesta av mina vänner tillsammans med sambon.
...att jag haft sex med min sambos bästa väns flickvän på fyllan.
... att jag har noll insikt om pengar och har mängder av krediter och smålån som jag tagit till skitsaker. Klar lyxfällanvarning.
... att jag är skittmallig över min universitetsutbildning och ser ner på folk som inte vidareutbildat si

heksk du är!!

Att jag har diktat ihop ett alter ego på nätet och det finns tre personer som ser denna person (som alltså inte existerar) som en mycket god vän. Det började med att jag ville skriva en bok och ville testa och utveckla en karaktär, så jag gick in i ett chatrum och "var" min karaktär. Nu har det gått fyra (!) år och karaktären har blivit god vän med flera personer. Jag mailar och chattar, skriver brev och skickar paket - allt som denna alter ego. Och problemet är att det är så himla kul att vara denna andra person att jag inte vill sluta!

Att jag tycker min mans pappa är jätte lat, han går hemma hela dagarna och gör inte ett skit så hans mamma får fixa allt inne, jobba, fixa det mesta ute, laga mat mm mm