Tack för era fina svar! Det är härligt att så många är engagerade och tar sig tid att ge bra och ingående svar!
Vi har en dotter som är 4 år så vi är sysselsatta stora delar av vår vakna tid... Och det känns att det underlättar. Det skulle nog kännas ännu värre med denna väntan om vi inte hade haft henne. Men väntan är ganska jobbig för henne också. Hon pratar väldigt mycket om lillebror och har mycket olika funderingar kring det hela.
Vi försöker hålla oss extra sysselsatta för att få tiden att gå. Jag tränar en hel del, bla inför Göteborgsvarvet vilket jag ser fram emot! Sen försöker vi fixa lite olika projekt hemma som vi inte kommer att ha tid till när vi blir fyra i familjen..
Lollan7: Bra idé att påbörja ett album i förväg! Jag har färdigställt vår dotters album iaf. Och jag skriver "dagbok" om vår väntan och längtan efter lillebror.
Jag tycker att det är värst på jobbet. Går in och tittar mailen ett antal gånger per dag, ifall det kommit något mail från BFA... Har också väldigt svårt att koncentrera mig när det gäller arbetsuppgifter som kräver lite extra fokus och tankeverksamhet. Det går lättare att utföra praktiska arbetsuppgifter.
Det jag tycker känns obehagligt är som några av er nämner; att det känns så overkligt alltihop. Det känns inte som om vi kommer få vår efterlängtade lilla pojke. Det känns inte som det är på riktigt. Jag vågar inte riktigt tro att allt kommer att gå vägen. Och det känns jobbigt för man är ju helt betagen av den här lilla pojken som vi bara sett på kort och film.
Tack för att ni tar er tid att svara. Det är skönt att ventilera med människor som verkligen förstår känslan.
Kramar!!