Jag vill komma i kontakt med andra diabetiker (typ1) som råkat ut för missvisande ultraljud.
Min flicka vägde ca 1,3 kg med vid födseln än vad ultraljudet visade... tyvärr verkade detta bli hennes död. Om läkarna sett detta skulle jag snittats. Min lilla flicka dog i min mage i vecka 38. Jag är inte bitter - har valt att inte bli det, men jag vill hjälpa andra och mig själv till nästa gång. Nu har det gått fyra veckor och jag saknar henne varje dag...
Hejsan!
Beklagar verkligen att er lilla bebis inte fick stanna.
Jag är diabetiker typ 1 och förlorade min Wilhelm i vecka 37+3 i maj 2009. Tre dagar innan han dog var jag på ultraljud för viktskattning och då beräknades han till ca 3200 gram. När han föddes vägde han nästan 4400gram Alltså stämde inte ultraljudet alls. CTG-kurvorna var inte heller bra då men de struntade i att göra något alls förutom att skicka hem mig. Tre dagar senare var han död....
Hej!
Vi vet inte vad han dog av för vi obducerade honom inte. Det fanns inga yttre fel på honom och inga fel på mig. Min misstanke är dock att han dog för att han var så mycket för stor. Hjärtat orkade nog inte. Han levde fram till att mina värkar började spontant och då tror jag att hjärtat gav upp.
Vi fick en liten pojke i vecka 36+6 den 21 maj 2010 så snart fyller han ett år.
Jag vet verkligen vilket helvete ni är mitt uppe i just nu. Fyra veckor är ingenting. Att behöva begrava sitt barn är helt onaturligt och så sjukt. Man tar en minut i taget, en timme i taget, en dag, en vecka, en månad,. Man tror att man ska sluta andas eller dö av hjärtesorg. Tomheten är total. Det ofattbara har hänt och man tror att man aldrig kommer att skratta eller vara glad igen.
Ni verkar verkligen ha ett fint nätverk omkring er och det är oerhört viktigt att ha det.
Ta hand om varandra!
Trevlig helg till dig med.
Hej!
Beklagar sorgen men även ett stort grattis till Tove.
Jag är själv ängla mamma till Arvid som dog i min mage i v 38 i jan förra året o även jag är diabetiker typ 1,jag fick PSD som dödsorsak.
När jag träffade min diabetesläkare en tid efter så sa han att en liten del av att Arvid dog kan ha varit diabetesen...
Kramar
Beklagar verkligen sorgen, finner inga ord... 
Jag har själv inte varit med om samma sak, blev nyfiken på tråden eftersom jag också har diabetes typ 1...
Skickar en stor styrkekram till alla er som förlorat ett barn!
Tack.
Fick igår svar på obduktionen och det visade ingenting - så det är nog som vi och läkarna tror.
Nu vill man bara att tiden ska gå - den kanske läker lite sår.
Åhh jag beklagar sorgen!!
Jag är själv typ 1:a, har en dotter på 11 år, hade inte fått diagnosen när jag väntade henne, hon vägde 4700 när hon föddes.
Min sambo vill gärna ha ett barn (flickan är inte hans). Jag vill oxå gärna ha fler barn. MEN JAG VILL/VÅGAR INTE VARA GRAVID. Jag är livrädd. Vet egentligen inte vad jag är så rädd för, allt skrämmer mig. Hur ska man gå vidare med rädslan?
Hoppas ni mår bra trots orättvisan <3
Fy så hemskt för er att få uppleva en sån hemsk sak som att förlora ett barn. Måste göra ofattbart ont :( Bra dock att ha ett nätverk som stöttar upp. Jobbigat att läsa att det skall vara sådana problem med att få barn som diabetiker typ 1:a. Har själv en dotter som fick typ 1 på sin ettårsdag. Det är svårt att få ett barn med den diagnosen i så tidig ålder. Ingen av oss föräldrar har diabetes heller och ingen i släkten. Dem tror att hennes utlöstes av att hon blev väldigt sjuk i rs-virus och magsjuka. Det har vart en tuff tid med mkt. oro och sömnlösa nätter pga. ett ständigt övervakande av blodsockerkurvor.
Idag har vår dotter fyllt 3-år :) och hon är den fiinaste och duktigaste lilla tjejen. Hon har aldig klagat över sin situation utan bara vart så duktig. Det smärtar mig att läsa att hon skall ha sådana problem med att skaffa barn som vuxen. En förälder vill ju bara ett ens barn bara skall ha det bra här i livet.
Många styrkekramar till er!!
Jag har inte diabetes och inget änglabarn heller, så jag hoppas att ni ursäktar att jag petar in ett inlägg här i alla fall.
Man kan inte lita på en enskild viktuppskattning vid UL. När jag väntade min lillprins ville de sätta igång förlossningen för att han var så stor, minst 4500 gram trodde de (tror jag var i v 36 eller 37). När han sedan föddes i v40+2 så vägde han 3600 gram.
Det kan alltså slå fel åt båda hållen. En BM jag pratade med sa att det är vanskligare med viktuppskattningen om barnet redan är rätt stort och att det blir ännu svårare om mamman är överviktig. Men det är inget vården i allmänhet upplyser om, uppenbarligen.
Fy så hemskt för er att få uppleva en sån hemsk sak som att förlora ett barn. Måste göra ofattbart ont :( Bra dock att ha ett nätverk som stöttar upp. Jobbigat att läsa att det skall vara sådana problem med att få barn som diabetiker typ 1:a. Har själv en dotter som fick typ 1 på sin ettårsdag. Det är svårt att få ett barn med den diagnosen i så tidig ålder. Ingen av oss föräldrar har diabetes heller och ingen i släkten. Dem tror att hennes utlöstes av att hon blev väldigt sjuk i rs-virus och magsjuka. Det har vart en tuff tid med mkt. oro och sömnlösa nätter pga. ett ständigt övervakande av blodsockerkurvor.
Idag har vår dotter fyllt 3-år :) och hon är den fiinaste och duktigaste lilla tjejen. Hon har aldig klagat över sin situation utan bara vart så duktig. Det smärtar mig att läsa att hon skall ha sådana problem med att skaffa barn som vuxen. En förälder vill ju bara ett ens barn bara skall ha det bra här i livet.
Många styrkekramar till er!!
Tack Trollius! För ett jättefint inlägg. Nu är jag lite lugnad :) Jag är mycket mer avslappnad idag, när min dotter fyllt 3 år. Dem enda ggr som jag tycker det är riktigt jobbigt att vara förälder till ett barn med diabetes är nog när hon är magsjuk. Det tar så lång tid innan hon är återställd och äter ordentligt. Är hemma nu med henne och detta är dag 5 efter att hon kräkts.. Äter knappt nåt än. Så det är ett pysslande med att truga mat,kolla ketoner och ge insulin. Dag som natt. Men annars så funkar det bra :) Tack än en gång för ditt fina inlägg :) /Carola