Min ängels födelsedag..

Hej! Det är så hemskt, så grymt! Har också förlorat min bebis, men i v.39. Jag fick inte ens de första månaderna tillsammans med min baby. Det finns ingen smärta som är större än just att ha förlorat sitt barn. För mig har det gått 4 månader sen det hände men det känns som om det var förra veckan.
Jag tror att vi behöver prata mycket om det även om andra kanske upplever att vi ältar det. Vill bara säga att alla tankar som du beskriver så bra de tänker jag också, varje dag. Var stark men tillåt dig att vara ledsen.
Kram!

Jag beklagar så mycket!
prata med din son i dag och glädjs över att ni en dag får ses igen. en stor kram till dig!

Jag beklagar verkligen din förlust och kan inte ens börja förstå din sorg.

Men när jag läser ditt inlägg tänker jag på ett talesätt som går ut på att dom som gud älskar tar han först.

Nu tror inte jag på gud, men kanske din sons tid på jorden blev kort för att han inte behövde mer tid här, men han hade andra saker han behövde göra nånannanstans, i en annan dimension.

Jag vet inte, men jag tror att nånstans finns din son alltid hos dig, i din närhet, i ditt minne, i ditt hjärta.

Jag tror att vi har band till vissa människor som är så starka att vi följs åt genom liven.
Jag tror att när man förlorar någon i förtid så stärks dom banden.

Och man glömmer inte bort dom man har såna band till.

Han glömmer inte sin mamma.

Som en fin dikt skriver:

Sörj mig inte, för jag har inte försvunnit.
Jag har bara gått in i rummet intill.

Jag tror din son har gått in i ett annat rum, men han finns där.
Jag vet inte vart eller hur, men jag är övertygad om att han finns i en annan dimension.
Vi människor på jorden vet inte allt och vi kan inte se allt.

Du är hans mamma och han är din son, det har och kommer aldrig att förändras.