Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Får jag vara med? Har läst här inne några gånger men har inte riktigt " vågat" skriva något. Jag plussade (med blodprov så har inget test att visa ) 1/7 och är beräknad till 7/3-12, är alltså i v. 10+5 idag.
Det är andra barnet men en liten ivf:are. Första blev till på naturlig väg men sedan blev min man sjuk (cancer, mår dock bra nu) och pga komplikationer kan vi inte få fler barn utan hjälp. Vägen hit har varit lång men äntligen vågar jag tro på det. Har däremot inte vågat köpa någonting än...har kollat på era fina inköp i bildtråden får se när jag ska våga mig på att köpa de första sakerna. Kan tillägga att jag inte köpte så mycket till första barnet heller, vi fick så extremt mycket av vänner och familj.  

Jag bor för övrigt i Italien så mödravården ser annorlunda ut. Om man inte har en riskgraviditet (vilket min inte räknas som) betalar man det mesta själv och proverna/undersökningarna här är oändligt mycket fler här mot vad de är i Sverige. Har redan gjort två vul iom att det är ett ivf första 7+0, 12mm lång och man kunde se ett hjärta som slog däremot vill de inte lyssna med doppler innan v. 10 iom att det inte finns tillräckligt med studieunderlag på ev effekter på embryot. vul:et gjordes också för att kolla att embryot satt där det skulle och att äggstockarna gått tillbaka till det normala iom hormonbehandling. Sen gjordes ett i v. 8+3 för att se att det fortskred som det skulle, det var då 25mm långt, hjärtat slog starkt och moderkakan såg bra ut. Nästa ul har jag den 29/8 då jag även kommer göra kub test...ingår inte i riskgruppen egentligen men de rekommenderade det ändå iom ivf. Hade även fått göra fostervattensprov om jag ville...men det ville jag inte...vågar inte riskera nu när jag kommit såhär långt. Nu får jag gå till en vanlig bm iom att ivf-kliniken bara följer första stadiet av grav.

Har också gjort en hel radda med blodprover redan och allt såg bra ut. Här väljer man själv laboratorie (privat/offentligt) och hämtar själv ut svaren som man sedan får visa för läkare.  Ville kommentera det där med socker...det är sant att man ska undvika för mycket iom risk för grav.diabetes osv. Men mitt glukosvärde är faktiskt LÅGT tro det eller ej! Detta för att fostret suger din energi . Det är inte farligt...känner bara av det genom blodsockerfall...blir darrig, mer illamående än vanligt och blir yr...brukar hjälpa att dricka lite juice eller så och har dextrosol i väskan i fall...hade samma sak med första barnet. Har inget med vikt att göra för jag har redan något kilo extra sedan innan. Nu mår jag iofs så pass illa och framförallt av söta saker så jag kan inte påstå att jag äter alltför mycket sånt. I övrigt är rekommendationerna ungefär desamma här som där. 

Till dig som frågade om BH:ar. Ville tipsa om en engelsk sida för amingsbh:ar de har även större storlekar jag har 75DD i vanliga fall och frakten är låg...jag ska beställa därifrån tänkte jag. Kanske lite tidigare eftersom min bh storlek redan ökat.

http://www.nursingbra.co.uk/index.htm

 Wielkip: Tror att vi alla har stunder då vi är mer eller mindre nojjiga, försöker hålla mig lugn och positiv men det är inte alltid lätt. Tror att även om man skulle få göra ett vul/ul om dagen skulle man ändå hitta något att oroa sig över så fort man går därifrån. Det är lätt att stressa upp sig av alla skräckhistorier som finns, försöker att inte läsa dem för ofta...även om jag är medveten om att det självklart finns risker...inget i livet är givet. Försök ta det lugnt och hoppas på det bästa. Tänk såhär om din avsaknad av symptom: att du troligtvis är en av de som har turen att må bra under graviditeten!!  Men du mår definitivt inte bra av att stressa upp dig på det här sättet!

Tack! Kul med en till utlandssvenska. Ja, billigt kan man ju inte påstå att det är betalade 85 euro för blodproven...och då fick jag ändå ett recept gratis för det var rutinprov i början av grav...inte klokt...hade jag gått privat hade de kostat runt 200 euro!! Som sagt görs det väldigt mycket blodprov och undersökningar här...är nog både positivt och negativt. De är ju grundliga samtidigt blir det dyrt och ibland gör vissa specialprover o liknande att man stressar upp sig i onödan. Just nu har jag gjort massor av koaguleringtester (det är därför det blev så dyrt) och det är väl bra för att då har man bättre koll på propp risker samtidigt är det otroligt stressande när man väntar på resultat och ännu värre om något visar på att det inte skulle vara bra. 

Vissa blodprover/urinprov är gratis i vissa veckor (de följer aldrig den listan utan brukar skriva ut mycket fler prover att göra), bm besök om man går till den offentliga sektorn och tre ul v.11-13, morfogoliskt (de kollar alla delar på bebisen) väldigt grundligt ul i v. 18-22 där brukar man även få reda på könet man får säga till om man inte vill veta och sedan i v. 30-32 tillväxtul. Sen är överburenhetskontroller med ctg gratis men det hoppas jag att jag slipper den här gången. Resten betalar man själv...vilket är det mesta! 

Ja, jag att vi får ta det...man märker som utlandssvensk att man får rätt mycket i Sverige ändå. Här är mammaledigheten 5 månader! Två innan BF och tre efter!! Sedan har man amningtimmar i ett år tror jag beroende på vad man jobbar med dvs att man får gå hem 1-2timmar tidigare betalt. De flesta får förlita sig på farmor/mormor, barnflicka eller helt enkelt sluta jobba. Kommunal dagisplats kan man få från året barnet fyller 3 men är inte säkert att man får förrän barnet fyller 5!! Jag jobbar bara då och då (som tolk) och har turen att kunna vara hemma..."karriären" får jag koncentrera mig på när jag är klar med småbarnstiden.

Jeanette: Jag håller med...här är barnflicka också dyrt...det finns även privata dagis som tar emot från och med 3 månader men dels känns det fel dels är det svindyrt. Farmor (svärmor) är jättesnäll men ska inte ha min mammaroll...vilket det lätt blir. Så jag har varit hemma helt enkelt. Det finns privata försäkringar men de lönar sig knappast här...om man har en genom jobbet är det jättebra men om man skaffar den privat lönar det sig inte. Här kan man inte skuldsätta sig som i usa för den offentliga sektorn är större än den privata, akutvård är alltid gratis och samma sak om man blir inlagd...det är "bara" vårdcentralsgrejer som man bekostar själv...provtagningar, ultraljud, röntgen, specialistbesök osv osv men det handlar alltså om "icke akut" vård. Det enda som gör att jag då och då ändå vänder mig till privata kliniker är att den offentliga sektorn har alldeles för långa köer!!  En släkting var och bokade ett ul (de skulle kolla några artärer) häromdagen på ett offentligt sjukhus...ja sa de i december 2012!!! Hon ringde då en privat klinik och för 47 euro fick hon göra det veckan efter...till saken hör att samma ul offentligt kostar ungefär lika mycket. Så många gånger informerar jag mig både privat och offentligt innan jag bestämmer mig för vad som lönar sig mest. Basläkarbesök (husläkare) kostar inget och inte heller remisser eller recept utskrivna av dessa...ja då menar jag själva kostnaden av receptet inte det som finns på för det betalar man.

LillaQ: Jag gjorde som sagt vul pga uppföljning efter ivf för att konstatera grav och utesluta utomkvedes och för att kolla att jag inte blivit överstimulerad av hormonbehandlingen. Med första gjorde jag mitt första ul vid 13 veckor tror jag (rutilul här) och hade inte en tanke på att göra vul innan...även om man är nyfiken. Jag har också KUB 29:e  

Sorry LillaQ kollade fel det var syftat ill casiopeia som undrade varför en del valt att göra vul.

Angelique: Ja, det ska vi ju då.  

Stinis och Luscious: Ni har rätt båda två. Det är inte bra att stressa upp sig över något som inte hänt eller att sörja två gånger som jag brukar kalla det självklart är det bättre att se det positiva i livet. Självklart vill jag se ul som en mysig stund där jag får se min bebis, och jag ser fram emot det...samtidigt som oron ibland tränger fram. Jag försöker så gott det går att trycka undan den men då kommer den ut på andra sätt i form av mardrömmar tex. Det svårt att komma ifrån att risker finns, speciellt om man redan surt fått erfara att det är så. Jag fungerar nog lite som Luscious jag behöver får älta och nojja till en viss gräns...jag tror att det är typiskt för många som gått igenom något svårt att bete sig på det sättet...det är en slags tryckventil. Jag är inte någon speciellt ångestfylld människa men efter att min man blev sjuk i cancer 25 år gammal och efter att ha fått infertilitetsbesked och ha fått kämpa i 4 år efter att han blivit "frisk" för att komma hit har tyvärr förändrat synen på saker och ting man tar saker mindre för givet (inte för att andra nödvändigt tar saker för givet) och gör en riskkalkyl på allt...man blir nog lite cynisk helt enkelt. Jag kan bara prata utifrån mig själv men det är så jag känner. Det betyder inte att jag går omkring i ett kolsvart mörker och har hysterisk ångest för allt och jämt...absolut inte...men jag är absolut mindre lugn den här gången mot förra innan allt hände. Förstår ni hur jag menar? Summan av kardemumman jag tyckte att båda av era inlägg var bra det är bara olika sätt att se på saken.
 

Åhh har sån huvudvärk och alvedon hjälper inte...någon som har något tips?

Ja...så långt har jag också kommit...haha! Men tack för tipset. Sonen får lite extra tid med x-boxen idag...huvudsaken är väl inte att det händer för ofta.  ;-O

Stinis: Tror att du är inne på nåt där att folk förminskar för de har svårt att sätta sig in i situationen eller för att de inte vet vad de ska säga... Vill bara tillägga att så tog inte jag ditt inlägg utan såg det mer som ett positivt pepp-talk.

Jag tror att jag blir ännu mer stressad av att folk här (påminner om att jag bor i italien så är omgiven av katoliker) envisas med att lägga till ett "om gud vill" eller "om allt går bra" så fort man nämner något längre fram i grav eller ev planering efter eller inför förlossning...suck!!! Jag känner mig lite nertryckt i min entusiasm så fort någon säger så...men jag upplevde samma sak med ettan så det är inget jag börjat störa mig på nu.

Liniz och plockepinn: Förstår vad ni menar...fastän jag "bara" är inne på tvåan. Jag är nog ingen mammagruppsmänniska helt enkelt.   Har nog inga gravida kompisar...men vet att det finns en del släktingar till min man som ska ha ungefär samtidigt som jag men det är inga vi direkt umgås med.
 

Jag var också spruträdd innan första barnet...det har gått över. I urinprovet kollar de protein, socker, blod, nitriter (salt), att det inte finns spår av bakterier och liknande. Färg och vikt och hur rent det ser ut i allmänhet.  

Mina symptom går också lite upp och ner...vissa dagar är jag riktigt illamående andra inte. Även brösten gör olika ont men är för det mesta tunga och ömma. Gick nog över framåt v.12 med första medan illamåendet hängde med hela vägen till förlossningen. Får väl se hur det blir den här gången. Annars kissar jag 175 gånger i timmen ungefär. Idag går jag in i 12:e veckan 11+0!

Ponja: Ja alltså du ska inte ha socker i urinen.  Det kan tyda på diabetes. Däremot ska du ha socker i blodet men inte för högt. Nej de ser inte på urinen hur mycket socker du har i blodet däremot kollar de det genom blodprovet...samma sak där för att kolla att du inte riskerar diabetes. 

LadyA01: Jag frågade en läkare samma sak för ett tag sen och han sa att har man uvi så ser man avvikelser på basurinprovet men för att sedan veta exakt vad den beror på får man i så fall gå vidare och göra en odling...detta för att få rätt behandling. Jag fick tillbaka samma uvi 4 gånger på 2 månader pga att de aldrig gjorde en odling utan enbart testade med stickor. 3 kurer med fel antibiotika och uvin kom hela tiden tillbaka...det visade sig att jag hade en resistent form och det behövdes en specifik typ av antibiotika. Men då hade jag kraftiga symptom kan jag tillägga. Så har du inga syptom och vanliga urinprovet ser bra ut BORDE det inte vara någon fara. Säg till om de känningar du har bara.