Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Åå jag vill också känna bebis, haha, varje kväll så ligger jag och känner efter "känner jag något? Neehepp, inte idag heller" haha. Måste vara så himla mysigt

Jag förstår dig.
Ju längre i graviditeten jag går, desto säkrare blir jag och mer glad, men samtidigt livrädd att förlora det för att något kan vara allvarligt fel.
Du ska se att allt är bra, i de allra flesta fall så går det ju precis så bra som det ska    Men jag förstår dig verkligen! Tror inte alls det är ovanligt att känna sån oro, det gör nog de flesta. Men jag försöker verkligen att fokusera positivt och kommer fortsätta det.

Tack snälla för ditt svar!
Det är verkligen jobbigt, men jag ska inte ge mig utan ska ta upp detta med min barnmorska sen iallafall också. Idag vaknade jag utan huvudvärk, ljuvligt - men får hoppas de håller i sig hela dagen bara.  
Kan ju vara något sånt jag har, en blandning mellan migrän och spänningshuvuvdvärk. Ska nog prova med värmekudde på nacken på kvällarna för att se om de blir bättre.

Tack återigen för ditt svar
Kram    

Lyckobebisen: det är nog ganska naturligt att man är nervös! Jag hade så mycket ångest att jag var nära att boka av det. Usch! Har ni gjort något tidigt vul eller så?

Om ni är rädda så berätta för bm/läkaren som gör ert ul om hur nervösa ni/du är. Eftersom jag har haft en massa blödningar och fått åka till akuten osv så var jag jätterädd att det skulle vara nåt fel. Så då började hon med att bara visa hjärtat som slog osv. "först konstaterar jag att bebisen lever, sen börjar jag" sa hon. Så vi behövde liksom inte vänta sekunderna på att hon skulle hitta det hon ville titta på osv.

Lycka till!

Lyckobebisen, som alla andra sagt så är det helt naturligt att vara orolig, men sannolikheten att något är så fel är så liten. Tack och lov! :) Försök att inte tänka på det även om det är väldigt mycket lättare sagt än gjort.

Ett tips är att helt undvika såna program :) Jag hade tv:n på nere medan jag gick upp och nattade dottern, och när jag kom ner var det programmet på. Jag övervägde att se det men tänkte att det förmodligen var det dummaste jag kunde gjort, så jag tittade på annat istället :)

Det kommer vara nervösa dagar, timmar, minuter tills ni ska på RUL, men du ska se att det är obefogat och att allt är bra med er bebis :)

Jag vill också känna bebisen mer. Känner lite ibland men inte så mycket. Är ändå i vecka 18+1 idag. Med sonen kände jag honom dagligen från vecka 13+3 och man kände de redan på magen i vecka 14+0. Så lite nervös är man men som alla brukar säga så är alla graviditeter olika. Så håller tummarna att jag snart känner det lilla lovet varje dag:)

Tyckte inte programmet igår var jobbigt, snarare bra att gravida får veta att de bör söka vård om de märker ett förändrat rörelsemönster av bebisen. Är ju som sagt en myt att fosterrörelserna ska minska mot slutet. Som hon i programmet sa "man lär känna sitt barn oh dess rörelser, tycker man det ändras är det bättre kolla upp det en gång för mycket än för lite" :)

Kan också hålla med om att vissa kommentarer var lite råa...reagerade på samma sätt. Ibland snabbläser jag eller hoppas över många sidor om jag inte hinner. Speciellt om ämnet kanske inte intresserar just mig. Men som sagt tycker jag också att det är kul att det pratas mycket här inne och jag tycker även att det blir personligt med stöttningar osv...så personligt det kan bli på ett halvanonymt ställe. Klart att det är så att man söker likasinnade...men jag förväntar mig inte svar om jag inte skriver själv. Vi är så många här inne att det är lätt att inlägg försvinner ibland...men som sagt då får man fråga om. Jag tycker i alla fall att det är tråkigt att folk lämnar tråden men å andra sidan tycker jag att de kanske kunde ha signalerat vad som var fel och vad de kanske tyckte kunde ändras innan de lämnar. Jag tror att en del har för höga förväntningar många gånger...det är trots allt ett öppet diskussionsforum och som sweetpea sa så vill jag prata mer personligt så pratar jag med mina vänner eller så skriver jag kanske i inboxen tex. Men jag tycker du har rätt, speciellt i det om att skratta åt folk. Så lite så...många gånger lugnar det att höra inte är ensam. Tycker absolut att du ska ta upp det med BM och eftersom man under graviditeten inte kan göra så mycket tycker jag att du ska söka även efter som sagt...och så hoppas vi att du hittar någon som tar dig på allvar. Det hjälpte smärtkliniken mig med i alla fall...de fick mig att inse att det visst var hemskt och att jag inte ska vänta för länge med att ta mediciner och att det inte alls "bara var huvudvärk". Jag kände att de lyssnade på mig och tog mig på allvar, det gör mycket. Värmekudde kan vara bra även kylande saker på pannan tycker jag känns bra. Har också vaknat utan idag...håller tummarna!
Kram själv  

Jag har skickat in och fått svar både om mammapeng och graviditetspenning.

Bra att du sa så för jag funderade på att titta just av den anledningen. Min son var jätterörlig i magen ända in på förlossningen. Fick också hela tiden höra att de skulle lugna ner sig efter v. 32 men det hände aldrig så jag började undra om DET var fel men det var det inte då. Det är bra att veta vilka varningssignaler man ska ta på allvar...kanske ska titta i alla fall. Just såna program brukar egentligen inte oroa mig, då är det värre med folks skräckhistorier om bekantas bekanta. Var inne några gånger i slutet med sonen och kände att de tog mig på allvar alla gånger utom en...den sista då hon ville skicka hem mig med 170/103 i blodtryck och protein i urinen med motiveringen att jag var en hysterisk förstagångsföderska. Tur att jag har skinn på näsan och blev inlagd av en annan. Har hört efteråt att just den läkaren inte är riktigt klok och att de flesta har dåliga erfarenheter av henne. Men som du säger bättre en gång för mycket än en gång för lite och det sa jag även till den läkaren. För sen ursäktade hon sig med att hon hade många hysteriska förstagångsföderskor och att hon inte hade tid med sånt och att hon då kunde missa allvarliga saker...suck säger jag bara!