Bf feburari 2012

Nej det är fjärde barnet. Fast femte graviditeten då vi förlorade vår son i mars i år. Antar att jag kanske vill känna för mycket så att jag inte känner alls. Jag är i v 17+4 idag. På onsdag kommer vi ha riktat ultraljud men tycker tiden går så sakta. Vill veta om allt är okej..

Okej, tack! Kollade på deras hemsida men hittade inget direkt könsUL gör man de ihop med de vanliga då eller?

Tack CarolinS =)

Ja, jag känner sparkar dagligen nu =) Helt underbart!
Hur är de för dig?

JN Gud förlåt det vet jag ju :( min dotter störde mig hela tiden förut får skylla på det å min snurriga hjärna just nu :/ Ja jag tror som du att du säkert känner efter för mkt vem hade inte gjort det när man mist ett barn... Vad var det som hände?
Jag bär alltid en viss oro med mig jag med eftersom jag känner så många som fått genomlida det ni fått :( stor kram till dig

Ingen fara! Och det där med att vara snurrig vet jag hur det är haha.

Vi gick dit som vanligt på RUL och blev vidareskickade till läkare som gjorde special ultraljud. Hittade inga njurar eller urinblåsa. Och pga detta så fanns det såklart inte fostervatten. Vilket skulle leda till en massa. Så vi avbröt i v 21. :(Känner inget speciellt faktiskt. Magen stramar lite och på kvällarna får jag värsta kulan. Men inga direkta rörelser :(

jag är i vecka 18+2 och har böjat känna bebisen.. fattade inte vad det var i början.. folk säger att de ska kittla typ som en guldfisk i magen.. jag tyckte det kändes mer som spasmer... typ som när man får ticks i ögat haha fast i magen..  häftig men lite obehaglig känsla..

Ok då förstår jag, det är ju det man fasar för att ngt faktiskt verkligen ska vara fel på RUL. Jag var inte så orolig varken denna eller förra att det skulle vara ngt stort fel eftersom jag sett bebis innan både förra å denna gången. Men jag var och är ändå orolig så klart för andra saker som man inte kan se där eller som kan hända mot slutet. Men gör allt för att inte tänka så mkt å ta vara på att vänta förmodligen mitt sista barn. Vilket känns lite vemodigt att säga...trots att jag verkligen känner att jag inte orkar vara gravid igen eftersom jag mår sååå dåligt varje gång.
Det ni fått gå igenom tar ju lång tid att komma igenom och det känns som att man får ta livet lite pö om pö, som det kommer. Den här bebisen kommer att må bra å säkert ligga där inne å vinka till er :)  Jag hör till dom som tror att saker sker av en anledning trots att det känns helt meningslöst. Har haft mkt sorg å besvikelser i mitt liv och märkt att varje gång har det kommit något bra ut av det i slutändan. Men frågan är om alla känner att det kommer bra saker ur allt tråkigt det har jag svårt att tro... :(  Hur känner ni nu?  Oro så klart men känns det som ni kommer att känna er tryggare när ni sett på RUL att denna bebis mår bra?

Ja både jag och min sambo tror att allt händer av en anledning. Att det är meningen att man ska lära sig och få ut något av det hemska som händer än. Även om man inte förstår nu så kommer man förstå senare i livet.

Min sambo känner inte oro som mig. Eftersom det inte var några fel på våra kromosomer eller liknande utan det var något som kan hända vem som helst. Och min barnmorska sa att jag ska vara positiv och lugn. Men det är svårt. Men när jag på mitt första läkarbesök för att få en remiss till riktat ultraljud den här gången så fick jag göra ett snabbt Ul hos henne på hennes dåliga maskin. Då kunde jag se bebisen och hon sa att det hon kunde se så såg allt bra ut. Men det kan ju hända så mycket när som helst så jag tror att jag är extra nojjig.. Men självklart kommer vi bli lugnare när vi varit på vårat speciella ultraljud på onsdag! Vi ska få ett riktat ultraljud så dom kommer gå in ordentligt på alla organ osv så det känns skönt :)

Kände också sent i denna graviditeten, men tydligen låg min moderkaka högre upp än förra gången. Kände nog efter lite för mycket eftersom jag med första kände redan i v 15 och med andra v 18 så jag gick och väntade i 3 veckor.

Jag har ultraljud nu på onsdag, längtar såå.. även om jag känner en oro för att nåt ska vara fel. Har inte känt så mycket än, men magen växer ju iaf. Jag längtar efter "bevis" på att det verkligen är någon där inne :)