slemtorsk i din bralla skrev 2011-10-03 21:23:14 följande:
Du ska inte känna att du känner dig dum... det är inte okej att gå omkring och behöva ha ont, det blir ju ett orosmoment i sig också.. vilket kan skapa stress och ångest i sin tur
Men jag funderar på en sak.. hur länge har du haft ont och hur länge har du ammat.. jag vet att många får kramper i livmodern när de ammar ....kan det vara något sådant?
Får man fråga vad de sa när du var där hos läkaren??
Och självklart ska du söka privat om du inte känner att du får gehör hos landstinget.. jag går absolut inte till någon vårdcentral eller landstingsanknuten vårdgivare utan alltid privat, allt från tandläkare till gynekolog för jag upplever inte någon trygghet på vårdcentralen, får aldrig samma läkare 2 ggr och det är stressigt. Hos privata läkare får man TID vilket är oerhört viktigt om man ska kunna beskriva sina besvär ordentligt..
jag har haft ont i ca 3-4 månader nu och har ammat sen dottern föddes för drygt 13 månader sedan. Alldeles i början hade jag också ont, medan livmodern drog ihop sig, men det gav sig ju ganska snart.
Den första läkaren sa att jag hade för dåliga järndepåer och inte fick äta järntabletter eftersom jag ammade och att "mensvärken" skulle nån sjukgymnast kunna hjälpa mig med. (har sedan fått veta att man visst får äta järntabletter och är ganska övertygad om att smärtan inte kommer från muskler...)
Den andra sa att jag skulle sluta amma så skulle mensen komma (fast jag vill helst inte att den kommer, har inte brottom att bli gravid eller så, vill bara inte ha ont). När jag tjatat mig till en gynundersökning så konstaterade hon att jag var öm lite överallt (mest i äggstockarna), att jag var röd och irriterad och att livmodern var "välfylld" så mensen skulle komma snart. Sen klagade hon över trenden med långtidsamning och över att vissa knappt ammar alls... (verkar som att man gör fel hur man än gör...)