Hur hantera frustration över att far/morföräldrar inte bryr sig?

Våra föräldrar träffar inte heller sina barnbarn ofta. Den som verkligen uppskattar att träffa dem och ALLTID vill träffa dem är MIN mormor 83 år med svårigheter att gå, höra och se.... De andra hör av sig i telefon kanske 1 gång i månaden (utom min mamma periodvis...) När vi ses är det vi som åker dit om inte något av barnen fyller år. Barnvakt får vi fråga om. BArnen är 9, 7, 5 år och en på 6 mån... Tycker också det är lite konstigt då det var en så stor grej för dem att få barnbarn, lät det som... och som de beklagade sig när vi bodde längre bort under ett halvår..

Min pappa ställer upp som barnvakt om han kan och har lust. Är det viktigt för oss kan han omprioritera sin dag. Min mamma ställer upp som barnvakt helt på sina kriterier och makens föräldrar gör det lite då och då, men aldrig att de erbjuder sig (utom när bebis skulle födas).

Har också tyckt det varit tråkigt i perioder när man hör och ser andra som tar hand om barnen varje lov, en vecka på sommaren och hämtar på dagis/fritids, men har insett att det bästa är att inse att man får klara sig själv. Nu räknar jag aldrig med att få hjälp eller så och det känns faktiskt bättre. Händer det någon gång får man se det som bonus.

Så du är inte ensam och det finns MÅNGA fler.