mitt barn mobbar :-(

Din dotter har ju tagit två stora steg: Hon har berättat för er och hon har skrivit ett brev och bett om förlåtelse.

Nu kanske det är så, att det är fler tjejer inblandade i mobbningen? Jag skulle sett till att tjejerna fick göra saker tillsammans utanför skolan, så de bryter rollerna av mobbare/mobbade. Ett pyjamasparty med tjejerna i klassen? En filmkväll med pizza? Något som gör att de får träffas och börja från början.

Är det bara din dotter som mobbat, så är det nog samma sak som skulle vara bra! 

Det kommer att bli bra!
Och den största anledningen till det är att du har tagit tag i saken på ett bra sätt. De svåraste när vi jobbar mot mobbing i skolan är när det mobbande barnets föräldrar vägrar se sitt eget barn och vad det har gjort. Då ser ofta inte barnet någon anledning till att ändra på sitt beteende.
Jag tycker att det låter som att du har ett bra grepp om det här. Naturligtvis är det jobbigt och om du behöver hjälp så kan du kanske ta kontakt och prata med läraren, skolkurator eller föräldrateam om det finns något i kommunen. För att få stöttning själv så att säga.  
Om igen - jag tror att det kommer att fixa sig! 

Tycker ni verkar pratat med henne på ett bra sätt, och att hon vill skrivit ett brev och vill kunna leka med flickan är jättebra. Uppenbarligen ångrar hon sig ju, även om mobbning är lika grymt oavsett om man är barn eller vuxen så är din dotter bara 7 år och förstod nog inte riktigt hur den andra tjejen kanske känt sig/upplevt det, men eftersom, hon ändrat sig så verkar det som du och pappan hade ett bra samtal och gjort rätt, samt att ni vågar se och inte blundar för det...om alla föräldrar var som ni och verkligen ville förebygga mobbning och pratade med era barn skulle skolvärlden inte vara som den är idag.

Flickans föräldrar visste inte om något men det har kommit fram en del där också efter att jag kontaktade dom. Som det verkar nu så är det min dotter och några pojkar som är på den här flickan. Hoppas vi får fram vad som händer i skolan nu när den andra flickan börjat prata om det, hon har inte vågat säga någonting om det hemma. Hoppas skolan också tar tag i det här också.

Pratat med klassföreståndaren nu på morgonen. De har märkt att det har blivit lite stökigare men inte att det skulle vara något allvarligt. Den fysiska biten hade de inte sett alls. Men jag tycker att det är illa nog att det tillåts att verbalt trycka ner någon och att det klassas som smågnabb. Pappan till flickan ska åka till skolan och prata idag så vi är två familjer på var sin sida som vill lösa det här. Och jag tänker fortsätta hjälpa familjen så de andra barnen som är inblandade också kan lösa det. Har så ont i magen för flickans skull.

Måste bara få berömma er för att ni tar tag i det istället för att slå det ifrån er eller inte bryr er! Tänk om fler föräldrar kunde göra det.

Jag själv blev väldigt mobbad när jag var liten och då lovade jag mig själv att när jag blir vuxen och ser barn mobba så ska jag ingripa. I mitt fall stog mina föräldrar ensamma i kampen och de andra föräldrarna var helt oförstående för inte kunde deras änglar bete sig illa. Nu är jag stor och jag vägrar att stå och se på när ett barn behandlas illa. Jag vet själv vilka men det kan ge i livet. Jag har försökt fostra min dotter till att man ska hjälpa de som blir utsatta så jag kan inte riktigt förstå hur hon kan ge sig på någon på det här sättet. Det är skönt att hon erkänner för oss vad hon har gjort eftersom den andra flickan inte sagt någonting. De är ändå så pass små att det förhoppningsvis går att vända allt till rätt riktning. Bara hoppas på att de andra föräldrarna också kan acceptera att deras barn inte är några änglar och vill ta tag i det här.

Vet du vad, du behöver ingen hjälp av oss! Du verkar sköta det här på precis rätt sätt, en stor eloge till dig:)