Forum Juridik - Ekonomi & juridik
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • [EXTREMT LÅNGT] Hämtade hem min häst från fodervärd pga djurplågeri

    Fre 18 nov 2011 19:02 Läst 19438 gånger Totalt 82 svar
    Binega­r
    Visa endast
    Fre 18 nov 2011 19:02

    Hej Alla!
    Det här kommer bli ett extremt långt inlägg så jag förklarar hela händelsen, med början i somras.
    Någon som är insatt i vad som kommer hända nu & vad jag mer kan göra?
    Jag har polisanmält i ärendet djurplågeri, enbart av min egen häst - Binegar. Jag har kontaktat länsstyrelsen som skulle kolla upp stället.

    "Jag har ägt 


    Binegar sedan sommaren 2008 & sedan dess har vi haft våra turer fram och tillbaka både vad gäller hans hälsa och resorna till veterinären fram och tillbaka eftersom hästen inte var i vidare bra skick när han kom till mig från Höör. Tiden gick & saker och ting flöt på hyfsat bra, två steg framåt och ett steg bakåt i en jämn takt.

    Mars 2011 träffade jag min nuvarande man. Vi valde att flytta ihop vilket vi gjorde i April 2011.
    Detta innebar att jag flyttade hemifrån för första gången och jag hade inte ekonomi till att hålla häst samt eget boende. Mina föräldrar hade alltid ställt upp ekonomiskt med hästen innan men nu kom vi fram till att lämna iväg hästen på foder under 12 månader.  För att jag skulle kunna skapa mig en egen ekonomi som tillät att hålla häst framöver.

    Av ett antal spekulanter valde vi i slutändan ett yngre par, en man i 25-årsåldern och en kvinna i 35års-åldern, till fodervärdar för Binegar. Även om jag var skeptisk till en början. Paret var mycket trevligt. Hon var inte någon vidare ryttare men verkade vara en vettig och snäll person. Det kommer nog att bli bra.

    17 Juni 2011 besiktas & chippas Binegar för att 18 Juni 2011 överlämnas till fodervärden (kvinnan) i Norje, utanför Sölvesborg i Blekinge län. Kontraktet skrevs mellan 18/6 2011 - 18/6 2012 med 4 veckors uppsägningstid från båda parter. Detta även om alla 12 månader inte löpt ut vid uppsägning.

    Jag, min mor och min far körde personligen ner till platsen för att lämna Binegar i hans nya stall, vi ville se hur stället såg ut där kan skulle hamna. Stallet var inte det bästa, men de hade en bra övertalningsförmåga och kunde sin sak med att lova saker och inge trygghet hos mig. Saker och ting skulle rustas upp på gården. Till exempel det stora växthuset som skulle bort omgående. Löften som inte hölls.

    Det sista vi sa innan vi åkte därifrån var att vi skulle hålla kontakten och att hon (kvinnan) kommer ringa många gånger. "Det är ju mycket saker man kommer undra över, nu när det är en ny häst". Sa hon. Det kändes bra att höra! Jag åkte hem med tungt hjärta, men försökte hålla mig lugn och realistisk. Men det blev inte som sagt. Hon ringde aldrig. Aldrig.

    Enbart ett par veckor (2-3?) efter att Binegar var lämnad pratade jag med kvinnan per telefon, jag ringde, och frågade hur det fungerade med hästen. Om de trivdes ihop, om han rids och vad hon har hästen till. Hästen reds i skog och mark och mådde jättebra. De trivdes jättebra ihop och allting fungerade felfritt enligt kvinnan. Hon var mycket trevlig att prata med i telefon och mitt förtroende för henne växte en aning. Men det kändes fortfarande inte bra att ha Binegar ifrån mig.

    Min mamma och kvinnan ska tydligen ha haft mailkontakt mellan varandra under sommaren och sensommaren 2011. Jag har aldrig haft mailkontakt med kvinnan.

    Efter samtalet jag hade(2 - 3 veckor efter Binegar var lämnad) med henne försvann hon mer och mer. Hon blev svår att nå på telefon. Jag tvivlar på att mina mail jag skickade till henne ens kom fram. Det kan jag inte ta reda på idag för jag tappade bort lösenordet till min dåvarande mailadress.


    Tiden gick. Det var ingenting som hände. Hon gick inte att nå. Tiden gick.

    Någon gång under sensommaren/tidig höst 2011 gjorde jag ett nytt försök att få tag på henne. Jag ringde henne flera gånger under bara ett par timmar för att få henne att svara. Hon svarade inte. Det enda jag fick tillbaka efter ett par dagar var att hon låg inlagd på sjukhuset och var sjuk, detta på sms. Hon väntade på en operation som skulle dröja ca två veckor och att hon skulle höra av sig när hon var opererad. Under den här tiden "har en annan tjej tagit hand om Binegar". Det här var inget jag godkände i kontraktet. Men jag tänkte inte så mycket mer på det, det var ju tur att hon tog in någon annan som kunde ta hand om Binegar. Alla kan ju bli sjuka.

    Nu är vi inne i November 2011 och hon har fortfarande inte ringt.

    Jag har dock ringt henne så som jag aldrig någonsin ringt någon förr.
    Jag har sedan sensommaren gått med en magkänsla som inte har känts bra. Något har känts fel och jag har varit riktigt ledsen till och från. Jag började snart tvinga mig själv till att tänka positivt och mådde lite bättre. För ett par veckor.

    10 November 2011 ringde jag henne ca 9.30 och jag får ett svar. Jag pratade med henne i ca 30 sekunder. Hon var jättepigg och lät fräsch på rösten. Hon kan inte ha varit sjuk!
    - "Jag är på möte, kan jag ringa dig om ca 3 timmar?" sa hon hastigt.
    - "Nej, då är jag på jobbet, men jag  slutar kl 17, kan jag ringa dig ikväll?" frågade jag.
    - "Ja ja, absolut bara ring så hörs vi ikväll" fick jag till svar.
    Vi sa hej då och la på.

    Jag ringde. Och ringde. Och ringde. Jag räknade till att jag ringde henne ca (minst) 20 ggr under den eftermiddagen och kvällen. Till långt in på kvällen. Inga svar. Jag skickade sms och pratade in meddelanden. Ingen respons.


    Jag fortsatte att ringa dagen efter, minst 20 gånger under den dagen också. Ingen respons.
    Såhär fortsätter jag att ringa, smsa, prata in meddelanden och jaga henne fram till och med 14 November. Jag får inte tag på kvinnan och jag börjar bli arg och irriterad och började tappa tålamodet. Man missar inte 40 - 50 samtal, sms och meddelanden.  Vid ett tillfälle jag ringde tutade det till och med upptaget. För mig betyder det att hon höll telefonen i handen samtidigt som jag ringde. Hon har inte missat mina samtal.


    15 November  fick jag nog. Jag kollade upp allt jag kunde få fram via internet. Adresser, fler telefonnummer, nummer till deras företag, en bensinmack i Norje etc.  Och kommer fram till det här:

    *Kvinnan har ingen adress.
    * Kvinnans namn finns inte på hitta.se eller liknande sidor
    * Hennes mobilnummer går till bensinmacken (detta numret har jag jagat henne på, utan svar)
    * Det finns ett telefonnummer med riktnr till macken, jag ringde detta mellan 20.30 - 21.00
    15 November. Inga svar. Macken stänger 21.00.
    * Mannen har 4 mobilnummer registrerade på sig på hitta.se, varav 3 stycken är ur bruk och ett av dem gick det fram signaler på men inget svar. Efter 5 minuter ringer detta numret upp mig.
    Det var en yngre tjej, kvinnans dotter, som svarade.


    Jag frågade henne om hon visste något men det gjorde hon inte. Inte mer än att kvinnan skulle vara i Stockholm "på möte med skolan". Hon skulle be sin mamma ringa mig i morgon (16/11), jag fick inget telefonsamtal och i skrivande stund är klockan 21.24 16/12 2011.
    Vi fick ett annat nummer av dottern till kvinnan. Inget svar där heller.


    * Mannen finns inte kvar på adressen där vi lämnade hästen. Han finns på en annan adress där det finns hyreslägenheter tillsammans med en kvinna i 52års-åldern med samma efternamn. Mamman?

    * På adressen där Binegar lämnades finns en man i 58års-åldern registrerad. Pappan? Den 25-åriga mannen hade tagit över gården av sina föräldrar. Men då hade jag ju antagit att han står på adressen.
    Utan att ha haft en egentligen bekräftelse på att så var fallet.

    Vid det här laget har jag ont i magen , tårarna rinner, tanka flyger & idéerna om hur jag ska gå till väga har tagit slut.

    Jag ringer till kompisar och till min dagmatte och ber om råd, söker stöd och pratar av mig.
    Jag fick till svar av allihopa att jag ska åka ner med en gång. Oanmäld. Och det gör jag dagen efter.

    16 November
    Jag fick med mig min pappa och en man i släkten som följer med ner.  Vi sätter oss i bilen, utan hästsläp och kör.


    När vi kommer fram möts vi av en ruggig, otäck känsla. Det första vi gör är att ringer på dörren. Dörrklockan fungerade, det hördes ut genom dörren att det ringde på insidan av huset. På trappan och verandan ligger ölburkar, tomma som oöppnade, tomma ölflak, McDonaldspapper & kartonger. Det ser allmänt äckligt och övergivet ut. Min första tanke var "vilket jävlar pundarnäste".


    Vi ringde på dörrklockan, pappa två gånger och jag en gång. Inget händer.
    Vi tittade in genom fönstret som satt på ytterdörren, inte en enda möbel i hallen, stället ser helt obebott ut. Tankarna börjar snurra. Och jag blir mer orolig.

    Var är min häst?
    Lever han?
    Hur ser han ut?
    Vad gör vi om han inte är i hagen där vi lämnade honom?
    Vad gör vi om han är död, om han är misskött, om han är fin och har det bra?

    Ingen öppnar och det är uppenbarligen ingen i huset så jag går väldigt fort/springer väldigt sakta bort mot hagen, som ligger på husets baksida. Oron och känslan jag hade går inte att beskriva med ord.

    Jag såg snabbt ett par bruna hästben bakom en lite buske, dessa benen tillhörde en annan häst, de var för mörka för att vara Binegars.
    Men jag såg med ens Binegars huvud kika fram från busken och jag fick ögonkontakt med min häst.
    "Där är han. Där är han!!!" Utbrister jag och mer eller mindre kastar mig genom elstängslet, där det inte fanns någon el. Det är inte värt att kalla stängsel heller. Slappa trådar i midjehöjd.

    Binegar har sitt blåa regntäcke på sig. Det var trasigt och hängde på snedden. Jag ser på Binegars hals att han är mager. Jag bestämmer mig illa kvickt för att lyfta av tecket, jag ville se hur han ser ut under. Inga sår, inga skav på pälsen. Men mager och eländig. Vi uppskattade att han har tappat ca 50 kg i vikt.


    Den andra hästen var minsta lika eländig, om inte värre. Det syntes mer på den hästen. Den var mycket knotigare än Binegar.

    Jag gick in i stallet. Var orolig över vad jag skulle mötas av och tyckte det var väldigt obehangligt.
    Shettlandsponnyn som fanns i hagen när vi lämnade Binegar i somras var borta och jag var nervös över att få se en död liten häst i stallet. Men jag slapp det. I stallet fanns ingenting. Boxar som inte blivit använda på länge. Hästbajs som inte mockats ut.

    Jag gick in i sadelkammaren. Till höger ligger en stor hög med kaninpluttar som har legat där en god stund. Min havanna-färgade dressyrsadel av märket Frank Banes för 21.000 var möglig. Men hel. Den hängde på sin plats som en sadel ska göra med sadelskydd över och schabraket satt på sin plats under sadeln. Mitt träns hängde på en krok bredvid. Men mina tyglar hade råttorna ätit på. De lämnade jag kvar och tog istället med kvinnans egna tyglar, som hon själv hade kopplat på på Binegars träns.

    Jag fortsatte rundan runt om i stallet (med 4 små boxar) och får i den avskilda boxen se en död liten kanin. En svart fin liten tamkanin. Löwenkanin? Inget hö, inget vatten och inget foder. Där ligger stackaren död bland kutterspån och hästbajs. Till vänster i bild. I hörnet.



    BILDTEXT. När mannen sedan kommer ut till oss går han in en runda i stallet och kommer ut efter bara ett par minuter. När mannen var inne i huset igen går jag in för att titta på kaninen, då har han täckt över den med lite kutterspån, för att vi inte skulle se den (?). Men jag har redan fått min bild.
    Tanken var att jag skulle tagit min systemkamera med mig för riktigt bra bilder, men i all hast på morgonen glömde jag den hemma och fick nöja mig med kameran på min iPhone.

    I stallet står fyra fodertunnor. Två är mina och två är kvinnans. I mina fanns hel havre och betfor.
    Det stämde. Det finns på Binegars foderstat. Plus andra saker som mineraler, olja etc som inte fanns i stallet. I kvinnans var den ena tom och i den andra fanns en 20 - 25 kg-säck med hela, torkade ärtor. Vad har man det till? Jag har aldrig hört att man ger det till varken hästar eller kaniner.

    Jag går ut ur stallet igen för jag hade kollat igenom allt och tyckte det var obehagligt där inne. Då har min pappa ringt distriktsveterinären i Karlshamn, miljöinspektörer (utan att få tag på någon) samt 114 14 för att be om råd. Vi fick polisens samtycke att ta hem hästen direkt.

    Vi bestämde med veterinären att mötas nere vid bensinmacken i Norje eftersom vi inte kunde förklara vägen till stallet. Vi parkerar utanför macken som mannen äger, lite avsides. Min far och den andra mannen som var med oss gick in för att köpa korv och läsk. Jag vågade inte gå med in om mannen skulle vara där och känna igen mig. Jag ville fortfarande att de skulle vara ovetande om att vi var i trakten. Jag satt kvar i bilen.

    När de var inne i macken fick tjejen som betjänade dem ett telefonsamtal där hon sa "nej han är ledig idag". När hon hade betjänat pappa och den andra mannen fick hon riktigt bråttom iväg. Lämnade kassan, satte sig i en silvrig bil och körde iväg. Jag fick ont i magen och blev väldigt stressad när vår släkting kom ut och berättade det. Jag var fortfarande kvar i vår Volvo.

    Veterinären kommer efter 20 minuter, vi samkör och anländer till gården igen. Vår silvriga Volvo och veterinärens röda distriktbil.  När vi kommer upp på infarten skällde hunden som mannen och kvinnan äger. Den skällde inte när vi ringde på dörrklockan tre gånger, en timme tidigare.

    Ut kommer mannen, en stöddig hållning med händerna i fickorna, (Kvinnan från macken, som fick bråttom att åka iväg med en bil, har hon något med det att göra? Har hon hämtat upp honom och kört hem honom? Mannen har inte körkort)  bröstade upp sig och frågade "kan jag hjälpa till med något?". "Ja, mitt namn är "J-E", känner du igen mig?" svarade min pappa. Mannen fick tänka efter innan han smög fram meningen: "Mja, Binegars ägare?" Samtidigt skäller en hund inifrån huset. Det fanns ingen hund i huset när vi ringde på dörren en timme tidigare.  Mannen sa att han låg och sov innan.

    Här, på uppfarten medan veterinären fixade fram sin utrustning, stod vi och bytte ord där han främst försökte förklara sig, skylla på att han inte kan något om hästar, att kvinnan är bortrest, ligger på sjukhus och det ena med det tredje. Vi fick inte ut något av att stå där och hugga käft så vi gick bort mot hagen tillsammans med veterinären. Mannen gick in i huset men kom ut igen efter ett par minuter, 6 - 7 min.

    Veterinären kollade igenom Binegar och kom fram till följande:
    * Hovar: Ej verkade eller skodda en enda gång under halvåret. (Binegar hade tappat alla 4 skor som han hade när han kom dit).
    Sömmar satt fast under höger bakhov. Hovarna var alldeles för långa.
    * Hull: ca 50 kg i undervikt. Omusklad. Näringsbrist.
    * Tänderna behöver kollas över av veterinär



    Böjprov gick inte att genomföra då det inte fanns bra underlag för det. Hjärtat och puls var bra.
    Hästen påvisade inte hälta i skritt vid hand. Veterinären sa till mig personligen att situationen är "ren skit" och att hästen ska tas härifrån idag.


    Mannen står & tittar på utanför hagen och kläcker sedan ur sig:
    "Så, vad händer, hur blir det nu?"
    Jag tror jag ska koka av ilska men jag svarar att hästen ska med oss hem idag, det är inte svårare än så. "Okej, nej men det är bara så jag vet" svarar han då.
    Vilken predikan jag ville ge honom. Vad är det han inte får in i huvudet? Vad är det han inte ser?

    Efter detta gick mannen in i stallet men kon ut igen efter enbart ett par minuter och gick in i boningshuset.
    Då passade jag på att smita in i stallet (pappa var kvar med veterinären) för att kolla om kaninen låg kvar. Och jo, det gjorde den. Under en hög med kutterspån. Vidrigt.

    Veterinären skrev lite papper, så som veterinärer gör. Jag berättade om den döda kaninen i stallet.
    Hon skakade på huvudet och sa inte så mycket. Vad finns det att säga?
    Hon skulle ta kontakt med miljöinspektörerna, det ska inte vi ta på oss sa hon. Det har veterinärer skyldighet att göra när de ser sådana här missförhållanden sa hon.

    Klockan har knappt slagit 12.00 när pappa till slut fick tag i en hästtransport att hyra på OKQ8 i Lyckeby strax utanför Karlskrona, min hemstad, 6 -7 mil ifrån stallet i Norje. Jag och mannen som följde med oss var kvar hos hästen. Vi var rädda att hästen inte skulle vara kvar när vi kom tillbaka. 14.00 är pappa tillbaka med ett släp.

    Under tiden pappa var borta kom mannen ut igen och skulle förklara sig:

    * "Jag kan ingenting om hästar och J (kvinnan) är på sjukhuset (samtidigt som hon ju var i Stockholm?) sedan igår kväll".
    * "Jag har gett hästarna mat varje dag. 2 - 3 gånger om dagen."
    * "Hon har mått jättedåligt, hon blev våldtagen i stallet av en psykopat förra veckan."
    * "Hon har varit i Stockholm sedan Torsdag förra veckan (11/11)."
    * "Vi ska ta ner växthuset, vi ska sko hästen.." bara tomma löften som skulle varit uppfyllda för länge sedan.
    * "Det är inte hästarna som tuggat på björkarna eller på stommen till växthuset, det är stormen som förstört det." (SE BILDER!!!)





    Han ursäktade sig, kom med undanflykter och sa att han tycker det är tråkigt att det blivit såhär. Men han "kan ju faktiskt ingenting om hästar". Och nej, det kan man inte om man ger en häst betfor som INTE är uppblött. Vilket låg i Binegars ena krubba i stallet, tillsammans med lite hel havre.

    Jag kontrade med att ni faktiskt ska höra av er till ägaren om det inte fungerar! Annars finns det folk att ringa, de har en granne som kan häst, man kan ringa en veterinär, polis, nummerupplysning (om man nu är dum och inte vet vart man ska ringa) etc. Jag hittar inte ord!

    Under  tiden vi väntade på pappa pratade vi lite med grannen, en trevlig kvinna i 30-årsåldern.
    "Ska ni hämta hästen?" frågade hon
    "Ja, det ska vi, han är väldigt mager och verkar misskött?" sa mannen jag hade med mig lite frågande.
    "Ja, jag har hämtat Binegar uppe i backen flera gånger, de har rymt" säger hon. Liksom förvånad över att vi inte hade blivit underrättade det.

    Kvinnan hade själv haft hästar där men hade flyttat dem illa kvickt eftersom hon märkte hur förhållandena var där. Hon bekräftade för oss att hästarna inte fått mat. Hade hon vetat vem som ägt hästen hade hon ringt direkt sa hon. Hon erbjöd sig att hjälpa till om det krånglade med att lasta hästen.

    Pappa kom tillbaka med släpet kl 14.00 och vi lastade in alla saker i bilen och tog till sist upp Binegar på transporten. Riggade fast honom och stängde lemmen. Vi var äntligen på väg hem.

    Av mannen eller hans hund syntes inte ett spår. Men en stund innan hade mannen varit ute på den inglasade verandan tillsammans med en annan man i ca samma ålder och rökt varsin cigarett.
    Under dessa minuterna var hunden ute på trädgården, kopplad i lång lina, och utförde sina behov.

    Under tiden vi väntade på att pappa skulle komma tillbaka med släpet ringde jag fodervärden två gånger. Inga svar. Jag talade dock in två meddelanden som lät ungefär likadant. Jag kom åt en knapp på telefonen samtidigt som jag pratade in det första meddelandet så jag blev osäker på om det blev inspelat. Så jag ringde igen och pratade in ett nytt:

    "Hej J. Det här är Anna och det är så att du råkar ha MIN häst på foder. Du SKA ringa mig omgående"
    Med riktigt barsk och bestämd röst utan att vara oförskämd eller otrevlig på något sätt. Nu kände jag att nu har jag satt ner foten. Hon har inte ringt upp och nu är klockan 22.33.

    Nu är Binegar hemma i sitt gamla stall. Han kommer nu få äta hö i tre dygn och vi kommer sedan smyga in kornkross väldigt sakta. Vi räknar med att om minst 14 dagar vara uppe i den mängd foder han ska ha. Vi räknar med att om ca 3 månader kunna sitta på hans rygg igen.

      Viräknar med att hästen kommer vara i full (samma som vid överlämnandet) kondition igen till hösten 2012 som tidigast.Det beror på om hästen uppvisar hälta eller ej, eftersom veterinären inte kunde genomföra böjprov på plats.

    Inatt kommer jag kunna sova. Binegar är hemma och i morgon bitti ska jag till stallet för att vara med vid utsläppet när han släppt ihop med sina gamla kompisar igen.
    Det finns säkert detaljer jag har glömt, men jag har varit i full gång sedan 5.30 i morse och har ätit två rostade mackor och två french hotdog på bensinmackar i förbifarten. Nu är klockan 22.36. Jag är hungrig, har ont i huvudet och behöver sova.

    Anna
    16 November 2011
    Mitt hjärta är hemma!"

    Ni ser själva hur Binegar såg ut sommaren 2010, han var i ännu bättre skick sommaren 2011.



    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-11-18 19:03
    "Jag frågade henne om hon visste något men det gjorde hon inte. Inte mer än att kvinnan skulle vara i Stockholm "på möte med skolan". Hon skulle be sin mamma ringa mig i morgon (16/11), jag fick inget telefonsamtal och i skrivande stund är klockan 21.24 16/12 2011."

    - Datumet är fel & det ska självklart stå 16/11 - 2011.
  • Mamma Ator
    Visa endast
    Fre 18 nov 2011 19:09 #1

    Låter som Carema

  • Binega­r
    Visa endast
    Fre 18 nov 2011 19:10 #2
    Mamma Ator skrev 2011-11-18 19:09:44 följande:
    Låter som Carema
    Carema?
  • Mamma Ator
    Visa endast
    Fre 18 nov 2011 19:11 #3
    Binegar skrev 2011-11-18 19:10:34 följande:
    Carema?

    Dom som tar betalt för att ta hand om gamlingar men inte ger den vård dom lovar
  • Binega­r
    Visa endast
    Fre 18 nov 2011 19:13 #4
    Mamma Ator skrev 2011-11-18 19:11:34 följande:
    Dom som tar betalt för att ta hand om gamlingar men inte ger den vård dom lovar
    Och det har med detta att göra på vilket sätt?
  • Mamma Ator
    Visa endast
    Fre 18 nov 2011 19:17 #5

    Prövade att säga att det är fördjävligt när man inte tar hand om den man har lovat att ta hand om

    Hur kan en människa vara så korkad

  • Fre 18 nov 2011 19:21 #6

    Va skönt att du fått hem din häst , lycka till !

  • Binega­r
    Visa endast
    Fre 18 nov 2011 19:23 #7
    Mamma Ator skrev 2011-11-18 19:17:21 följande:
    Prövade att säga att det är fördjävligt när man inte tar hand om den man har lovat att ta hand om

    Hur kan en människa vara så korkad
    Ja det är ett satans svineri!! Jag är så arg och ledsen & gravid i v7 till råga på allt!
    Vi har inte ekonomi till att ha hästen hemma, men nu gör jag allt för att få det här till att fungera & min man är med min till 110% på allting!
  • Binega­r
    Visa endast
    Fre 18 nov 2011 19:24 #8
    Eillen09 skrev 2011-11-18 19:21:28 följande:
    Va skönt att du fått hem din häst , lycka till !
    Tack så mycket!
  • Fre 18 nov 2011 19:35 #9

    Oj, det ser inte ut som samma häst. Visserligen kan det ju se lite olika ut med vinter och sommarpäls men ändå. 

    Angående det juridiska vet jag faktiskt inte, en vild chansning kanske kan vara kontraktsbrott? Tror det blir svårt för dig att få ut något skadestånd, men om de inspekterar gården kan det säkert bli anmälningar (och förhoppningsvis domar) om misskötsel som leder till att de förbjuds hålla djur.

    Men vad hände med de andra hästarna? Är de kvar eller togs de om hand av länsstyrelsen/ägarna?     

  • Fre 18 nov 2011 19:37 #10

    Vilken tur att du ändå var så angelägen och höll koll. Tänk om du bara väntat året ut, då kanske hästen varit död eller så misskött att den behövts avlivas. Hemskt med kaninen

SE VÅRA MEST POPULÄRA KLIPP JUST NU

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll