• Anonym (ledsen)

    Någon mer som gjort slut pga barnen?

    Vi flyttade ihop efter 1½ år. Hans tre barn och jag och mitt. Hans minsta visade tydliga tecken på ADHD. Det blev möten, familjerätt, soc, BUP och barnet fick diagnos ADHD. Det var otroligt jobbigt med alla dessa möten men vi/jag försökte få allt att fungera.

    Till saken hör att barnets mamma motarbetade oss konstant. Hon och pappan var inte överens alls, de bara bråkade och detta påverkade naturligtvis vårt förhållande.   Mamman ville att vi skulle ta hand om barnet men på hennes villkor.

    Från början tyckte jag om alla barnen men till slut blev det så jobbigt med det minsta så jag orkade inte till slut och det märkte naturligtvis min sambo.

    Jag ville absolut inte att det skulle bli så men jag trivdes som bäst när barnet inte var hos oss för då var det lugnast. Jag tyckte inte om barnet till slut men jag kämpade som besatt för att jag skulle göra det. Till slut gick det inte längre och min sambo gjorde slut med mig och det är jag så otroligt ledsen för. 

    Någon som gjort slut pga barnen?          

  • Svar på tråden Någon mer som gjort slut pga barnen?
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-02-02 15:12:04 följande:

    Men det är ju helt sjukt!! Självklart ska de väl kunna dela rum! Din son får ju dela rum precis som han, mer rättvist än så går det väl ändå inte att bli. Känns som att man tvingar sina egna barn att bli uppfosrade att de alltid ska få minst och komma sist. Som nått slag tjänste jon till prinsarna. Rättvist my ass!!


    Jag gjorde en fuling mot mitt ex när vi förlänge sedan skulle dela upp godis (en trivial sak) mellan barnen, det råkade bli mer i en skål och jag ville dela lika och började ta från de två  stora skålarna över till de små. Dert var som vanligt han som skulle ge ut godiset och jag visste att han tänkte ge de små skålarna till mina barn som vanligt. -Ok sa jag, och tog helt sonika ut skålarna och gav mina kids de största skålarna!:) Gubben tappade nästan hakan och det gjorde hans barn med. De var ju de som alltid fått mest och om någon av mina gnällde så sa pappa och barn - MÄ! Det spelar väl ingen roll! Så nu när de gnällde så jag samma och la till - som ni brukar säga. jag fick svarta ögon hela helgen av gubbe och hans barn för att jag gjorde 1 gång det han gjorde mot mina barn varje lördag. Med de dryga orden -Mä det spelar väl ingen roll, de får säkert mer en annan g (vilket de aldrig fick utom denna g) som skydd för att få särbehandla sina barn!!


    ja, det kändes som ett helvete att hela tiden måste gå i försvar för att skydda mina egna barn och att det sk abli rätt. Helt sjukt egentligen. Tycker du gjorde helt rätt då, så får det bara inte vara, men man måste ju sätta ner foten. Man ska "bekämpa" dem med deras egna vapen, brukar man säga.
  • Iam

    Den här tråden är ju helt otrolig. 
    Jag blir nästan lite rädd. Jag har ju läst massor med trådar med liknande exempel i.. Men när man ser det så här samlat så blir det som en smocka över käften.

    Ändå är det aldrig någon som reagerar.
    Det är helt sanslöst.

    Det är som att en mamma till en mans första barn blir helgonförklarad, och det blir barnen med. Allt som kommer efter är ett hot som ska undermineras och helst elimineras. 

    Som sagt.. Skrämmande 

  • Anonym (1)

    Jag kanske ska lämna han pga barnen. Jag är nämligen gravid med vårat andra barn och pga hans tidigare barn vill han att jag gör abort. Hur tänker han, hur kan han skylla aborten på sina tidigare barn... hur skulle min relation till dom bli efter det? Jag kommer aldrig kunna va i deras närhet efteråt... Det är ju inte barnens fel att dom finns, stackarna.  Det går inte, har ett liv inuti mig

  • Anonym

    Noterar intresserat att man i tråden beskriver hur det är exets fel att relationen förstörs. Styvbarnen är ouppfostrande, bortskämda miffon och gränslösa, saknar respekt och normala kunskaper, vilket givetvis är biomammans fel. Som styvmamma är man ett offer, inte värd något och den heliga mamman (exet) dyrkas av mannen. Tak och lov är det inte så i verkligheten och skulle dessa män, deras ex och deras barn få berätta sin version skulle sanningen se helt annorlunda ut, det är jag övertygad om.

    Det är tråkigt att så många ger sig in i relationer där det finns barn, utan en tanke på att acceptera alla som de är, utan med en drivkraft att förändra, få bort styvbarnen och se till att relationen mellan biomamma och pappa blir så dålig som möjligt.

    Välvilja och ödmjukhet, kära meddebattörer, kommer man långt med!

  • Mandy1981

    var först i en sån relation som styvmamma innan du yttrar dig. alla förhållande är annorlunda och vissa blir väldigt destruktiva. jag säger nu inte att alla bonusbarn är monster och alla ens egna helgon. säger inte heller att alla pappor skiter i den nye sambons barn och att felet kan ligga hos vem som helst. men dem som skriver här var i just en sån relation där personerna agerade som dem gjorde. du vet inte hur det känns att bli så nedtryckt. då kan skippa dina kommentarer och vänder dig till en tråd som passar just dig!! den här tråden är ägnad för såna som haft det så och då kan det vara skönt att kunna ventilera sig efter allt och för att se att man inte är själv med det. men såklart var det förväntad, som bonusmamma får man bara ta skiten från alla håll och ler.

  • Molly1
    Anonym skrev 2012-02-02 10:43:09 följande:
    Jag dumpade min man och hans ungar. Jag var så vansinnigt less på att hans barn alltid skulle prioriteras först. Om han åkte utan mej och mina barn på semester eller gjorde aktiviter, köpte dyra saker så var det helt ok -han en bra pappa, en som såg till sina egna barn. Detta skrev jag om på fl och det var det gensvaret jag fick samt även från omgivningen. Men om jag hör och häpna skulle få för mej att göra samma sak till mina, dvs köpa dyra presenter enbart till mitt barn, åka på semester utan bonus med bara mina barn så var det absolut inte ok, folk här på fl inklusive maken kräktes ut att jag var en satmara och egentligen hatade barnen.
    Hans barn var gränslösa och betedde sig som riktiga miffon, om jag skulle få för mej att kommentera detta eller försöka strukturera upp det så var jag häxan som sket i dem--inte deras föräldrar som uppenbarligen inet orkade bry sig, utan det var JAG som var en dålig styvmamma som kritiserade deras metoder. Tillslut sa skolan ifrån och det blev många möten om gränsättning och de ville få en adhd diagnos på en av dem, vilket jag sa tvär nej (barnet har ingen adhd) det är föräldrarnas ihärdighet att få slippa sätta gränser som gjjorde beteendet. Och äntligen med skolan påtryckningar började de sätta gränser, då blev pojken en helt annan mycket lättare barn, men föräldrarna var helt inne på att försöka sätta en diagnos på honom, för inte rimligtsvis kunde det vara de som brast??!!
    Mina barn blev däremot kallade bortskämda om de fick ett paket från faster även då de alltid hade gränser, alltid vek sig för hans barn och alltid fick minst paket på jul och även om de fick extra paket från deras egen släkt.

    Nej detta tjaffs att det ska vara rättvist är enbart riktat till att pappan och hans ex barn ska favvoriseras, inte fasiken när det är nytt barn i familjen eller nya kvinnans barn för då är "rättvist" att de barnen alltid ska få minst och aldrig få utrymme utan pappans barn och helst inet följa med på stora syskons fördelsedagar för då ska barnens biomamma prioriteras före dem och hon vill ofta inte att de andra barnen eller nya kvinnan ska vara med.

    Äh fy för pappor och deras ex som behandlar nya familjemedlemmar som second hand trasch och tror att deras ungar mår bättre av att alltid favvoriseras.
  • Anonym
    Mandy1981 skrev 2012-02-03 08:07:04 följande:
    var först i en sån relation som styvmamma innan du yttrar dig. alla förhållande är annorlunda och vissa blir väldigt destruktiva. jag säger nu inte att alla bonusbarn är monster och alla ens egna helgon. säger inte heller att alla pappor skiter i den nye sambons barn och att felet kan ligga hos vem som helst. men dem som skriver här var i just en sån relation där personerna agerade som dem gjorde. du vet inte hur det känns att bli så nedtryckt. då kan skippa dina kommentarer och vänder dig till en tråd som passar just dig!! den här tråden är ägnad för såna som haft det så och då kan det vara skönt att kunna ventilera sig efter allt och för att se att man inte är själv med det. men såklart var det förväntad, som bonusmamma får man bara ta skiten från alla håll och ler.
    Snälla du kasta inte sten i glashus. Du vet inget om mej eller de relationer jag levt i. Aldrig har det varit barnens fel. Aldrig har det varit enbart exets fel att saker gått åt pipsvängen och nej, jag har inte förtjänat den behandling jag har fått men vet du vad. jag är inget offer. Jag har alltid haft mitt fria val att lämna relationen utan att kasta skit. Det är inte bara ett val utan även ett ansvar att göra det om man upplever att man själv eller dom barn som finns far illa av relationen. Av vad som står i ts så var frågan om någon mer valt att lämna relationen pga barnen och jag har rätt att yttra mej. Jag har lämnat relationen med hänsyn till barnens bästa och inte för att det är deras fel!!
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-02-03 07:39:18 följande:
    Noterar intresserat att man i tråden beskriver hur det är exets fel att relationen förstörs. Styvbarnen är ouppfostrande, bortskämda miffon och gränslösa, saknar respekt och normala kunskaper, vilket givetvis är biomammans fel. Som styvmamma är man ett offer, inte värd något och den heliga mamman (exet) dyrkas av mannen. Tak och lov är det inte så i verkligheten och skulle dessa män, deras ex och deras barn få berätta sin version skulle sanningen se helt annorlunda ut, det är jag övertygad om.

    Det är tråkigt att så många ger sig in i relationer där det finns barn, utan en tanke på att acceptera alla som de är, utan med en drivkraft att förändra, få bort styvbarnen och se till att relationen mellan biomamma och pappa blir så dålig som möjligt.

    Välvilja och ödmjukhet, kära meddebattörer, kommer man långt med!
    Va! Det handlar inte om biomamman! Det är sanarare så att papporna ger sig in i relationer där de inte är redo att acceptera att kvinnan de lever med ska ha exakt lika mycket respekt som han och att hennes barn eller gemensamma barn har rätt att ta exakt samma plats och ha rätt till att finnas som hans tidigare barn!

    Det är DU som letar efter att få vara offer!! vad än bonusar har problem med eller är utsatta för så finns det sådana som dej som vill trycka ned dem ännu mer och om pappan behnadöar henne som skit så ska hon accpetera det eller lämna honom men hon till skillnad från honom och hans barn har ingen rättighet att säga ifrån. har du en seriös empati störning??

    Det var jag som skrev miffo! banet kallade lärare för grova könsord, slog lärare i ansiktet, spottade på andra barn!! JA DET ÄR BIO FÖRÄLDRNAS FEL hur deras barn uppfostras!! Så jävla less på offermorsor som du som allvarligt menar att det inte är deras hur deras barn betéer sig. Skaffa inte barn om ni inte tänkt att vara en aktiv förälder!
    När lärarna sagt ifrån till exet och hans ex så förändrades pojken och han blev den som han var när han var ensam med mej. det är fruktansvärt frustrerande att stå och se denna vanvård pga föräldrar som är livrädda att bli bortvalda av sina barn.
    Jag har oxå barn, 2 st aldrig att de fått komma undan med dessa betéenden, de gränserna är satta hemma. Nej det är inte ok att en måltid går enbart åt att berätta hur äcklig maten är, nej det är inte ok att visa snoppen för andra barno ch vuxna för att få uppmärksammhet, nej det är inet ok att slicka mamma i ansiktet!!
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-02-03 08:58:42 följande:
    Snälla du kasta inte sten i glashus. Du vet inget om mej eller de relationer jag levt i. Aldrig har det varit barnens fel. Aldrig har det varit enbart exets fel att saker gått åt pipsvängen och nej, jag har inte förtjänat den behandling jag har fått men vet du vad. jag är inget offer. Jag har alltid haft mitt fria val att lämna relationen utan att kasta skit. Det är inte bara ett val utan även ett ansvar att göra det om man upplever att man själv eller dom barn som finns far illa av relationen. Av vad som står i ts så var frågan om någon mer valt att lämna relationen pga barnen och jag har rätt att yttra mej. Jag har lämnat relationen med hänsyn till barnens bästa och inte för att det är deras fel!!
    Du skriver att hon inte ska yttra sig om dej, medans du själv gör samma mot andra. Självinsikt. Jo man kan vara ordentligt less på barnen och lämna på grund av detta! Däremot så ÄR det inte barnen som valt att bli sådana utan det ÄR föräldrarna som gjort ett aktivt val där de hellre fokuserar på att själva bli omtyckta än att ge barnet verktyg för att klara världen.
    Du kan inte få bort föräldraansvaret.....
    I dessa inlägg så är det inte frågan om normalt bonusbarns beteende, det här är när familjerna är i behov av stöd i uppfostran.
  • ius lexis
    Anonym skrev 2012-02-02 14:47:57 följande:
    exakt, det finns en massa såna tråd där bonusmammas blir utskälld för att hon vill ha rättvisa. Man ska ställa upp, skiter i sina egna barn och göra allt som sambon och bonusen vill, annars är man en dålig bonusförälder. helt sjukt!!!

    Har sett att en mamma skrev om hur jobbigt hennes barn var under en viss trotsperiod och alla tyckte synd om henne och gav råd och stöd. Samma mamma skrev 2 år senare om samma problem fast då var det bonusen som var i en trotsperiod och hon vart så less på det, lika som hon var med sitt eget, men herregud vad fick hon skäll den här gången. Hur fan kunde man vara så okänslig och egoistiskt. Helt sanslös!!!

    Jag flyttade till min då - sambo in i sitt hus, en stuga på 60 kvadrat, barnrummet var bara en liten genomgång till tvättstugan och där fanns bara plats för en säng. Hade då bonusen igen bara vh, min stora pojk som i sin säng med oss i sovrummet och bebisen var på väg. Alltså tänkte jag ok, bonusen har vi vh, min heltid och en bebis snart. Alltså tänker jag, köper vi en loftsäng till "barnrummet", där min pojk kan sova uppe i och köper till en undersäng på hjul till för bonusen. Då har båda pojkar plats att sova, vi får plats i sovrummet för spjälsängen och på dagen och när bonusen inte är hos oss kan vi plocka undan sängen, så att pojkarna kan ha ett litet myshörn eller lekhörn under loftsängen. Men icke, först hette det, men hålla bonusen ska ha ett rum här oavsett hur ofta den är här. Vad???? Jag tar ju inte bort det, han ska ju inte sova på soffan utan vi måste utnyttja det lilla utrymme vi har på bästa sättet. Och min då??? Han har inget rum alls, bonusen har ett stort eget rum hos sin mamma. Sedan frågade han vad det skulle vara för slags "undersäng". När jag visade det för han, jädran det är ju en madrass på hjul, det ju som att sova på golvet!! Vad???? Det är en riktig säng. Och vad fan ska jag göra???? Var ska mina barn sova??? I lekstugan.

    Fan vad glad jag är att jag blivit av med dem 2.
Svar på tråden Någon mer som gjort slut pga barnen?