Viljestark, envis och krävande pojke på 8 år - utbyte av erfarenheter sökes!

Hej!

Jag är alldeles ny här på forumet, och vill gärna få lite erfarenheter/feedback från er med liknande barn.
Vår son är född 2003 och har alltid varit väldigt viljestark och envis. Han har sedan han var bebis sovit dåligt (vaknat mycket), haft nattskräck, och fått utbrott när han varit väldigt arg/skrikit och vi har inte kunnat nå honom. Nattskräcken klingade stegvis av vid 4-årsåldern och är nu sedan några år tillbaka helt borta, han vaknar dock fortfarande oftast en gång per natt.

Han är en härligt kreativ kille som älskar att hitta på saker, men det ska ske omgående, och tålamodet är i princip noll, han är också väldigt impulsiv och har (här hemma) väldigt svårt att vänta på sin tur. Han har varit tidig med sitt tal och pratade rent direkt, inga motoriska svårigheter - tvärtom.
I skolan går det bra, men har hamnat i bråk några gånger vid utelek/raster. Han tycker det är jobbigt i bullriga/stökiga miljöer, men kan vara ganska högljudd själv. När han kommit upp i varv är det svårt att få honom att lyssna, och det är svårt att få honom att lugna sig/koppla av. Han har svårt att finna motivation när det är en lite svårare uppgift ex matteläxa el annat som kräver koncentration/uppmärksamhet. Går det inte som han tänkt sig ger han upp direkt och tycker att han är värdelös och kass - han skriker oftast och kastar saker då. Han är väldigt beroende av mat och sömn på fasta tider - att det funkar, han blir direkt på mycket sämre humör om han ätit dåligt eller sovit dåligt.
Han pratar ofta och mycket, i skolan går allt väldigt bra, men nu behöver han extra hjälp med matten som han tycker är jättesvår. Han har oftast väldigt bråttom när han ska göra saker, och har svårt att ta det lugnt.

Han har en lillasyster som är fyra år yngre och som är tvärtemot honom, och han retas och bråkas en hel del med henne - det har blivit mycket bättre på sistone. Han kan vara ganska hårdhänt, och det är oftast han som startar bråken. Detta har lett till att lillasyster ibland säger att hon inte tycker om sin storebror.
Han kan också vara väldigt bestämmande, och att det ska vara på hans vis.
Han har svårt att förmedla hans sinnesstämning (om han är ledsen/arg/glad - verbalt, men vi ser det väldigt tydligt och han mår oftast dåligt, humörsvägningar/skrik/ledsen/kastar saker när ex något ´negativt hänt i skolan.
Han är en mycket komplex person och att vara förälder är extremt utmanande och också periodvis väldigt uttröttande.
Något krävande moment är det varje dag - det kan vara om extremt små saker, som att ta undan sin tallrik eller ta på sig strumpor som kan sluta i en stor konflikt (att han skriker/slår i dörrar eller kastar ngt). Vi pratar med honom när han lugnat sig, men han vill oftast inte prata om negativa saker.
Att nämna också är att han har mycket svårt att hålla ordning på sina saker/städa rummet och ibland också svårt att komma ihåg olika saker. Här får vi stötta och hjälpa till mycket.

Vi stöttar/puschar/är lyhörda, försöker med allt, men ibland känner jag/vi oss alldeles maktlösa. Jag längtar ofta efter total harmoni (jag vet, det kan vara svårt att uppnå), men bara för ett litet tag så man får lite extra ork och ny positiv energi... 

Jag funderar ibland på om vi borde rådfråga läkare, jag har haft kontakt med BUP, men de har inte sett att det finns ngt behov av att gå vidare om det inte finns ngt uttalat problem i skolan.

Just nu skulle jag/vi vilja ha lite verktyg här hemma för att bemöta honom på andra sätt, och relationen med hans lillasyster kan utvecklas till det mera positiva.

Vore extremt glad och tacksam om det finns någon annan här med liknande erfarenheter som jag kan bolla med och höra hur ni har gjort/gått tillväga.

Har läst mycket om omega 3 och tänkte prova med det en tid och se om hans humör och koncentration blir bättre.

Ha det fint alla!

Kram
//S