Forum Barn 6-12 år - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • 7-åring beter sig som en tonåring.....

    Ons 28 mar 2012 22:55 Läst 3569 gånger Totalt 25 svar
    Ons 28 mar 2012 22:55

    Har problem med en av mina tvillingar. Han är heldisträ. Jag får tjata och tjata. Jag säger en sak och 2 sekunder senare har han glömt. Jag säger igen men det händer ingenting. Igår försökte han packa väskan att ta med till mormor och sova över, bara underkläder och pyjamas men det tog 40 minuter!

    Han har dessutom attityd som är väldigt irriterande. Jag bad honom att hjälpa till med att plocka ur besticken i diskmaskinen ikväll och efter det gick han in till brorsan och sa "måste hon vara så jävla dum hela tiden"! Jag blir helt paff. Om han säger såhär nu, hur ska det inte bli sen? Smått orolig.

    Men mest är jag irriterad på att höra min röst tjata hela tiden. Morgonen är värst. Då kan jag säga klä på dig 10ggr, gå, ät upp mackan 10 ggr, borsta tänderna 10 ggr, packa läxan 10 ggr, klä på dig ytterkläder 10 ggr....... Är trött på att höra mig själv tjata.

    Nån som har nåt tips? Just morgonen funderar jag på att inte tjata o sen får han bli sen till skolan men det känns inte heller rätt eftersom han bara är 7 år.         

    Hos Prisjakt jämför du pris på barnprodukter!
  • Lör 31 mar 2012 10:28 #11

    Jamen det där är ju min 6½-åring som du beskriver Just tjatet om kläder och tandborstning alltså. (Jag hjälper ju till med tandborstningen, men man får tjata på att han ens ska masa sig till badrummet)

    Och kläder.. Där har han alltid varit hopplös. Han blir helt rådvill när han ska klä på sig. Välja kläder själv är det inte tal om, förutom på helgen när vi har gott om tid. Och så har vi lillasyster på 4 år som klär på sig galant, och har gjort så sen hon var 2½ år, som en liten jämförelse. Men så är kläder hennes största intresse också. 

    Jag känner igen det där med att bli trött på sin egen röst. Men säger man ingenting händer absolut ingenting. Då skulle min son sitta i pyjamas hela dagen. 

  • Sön 1 apr 2012 23:13 #12

    Vi packade faktiskt väskan ikväll - han gjorde det själv med min vägledning, det tog 25 minuter! Så länge så vi inte ens hann med sagan!

    Annica71 - vet inte om jag kan göra nån tävling för barnen. Dom är tvillingar och allt är redan så mycket tävling så det är i mesta laget redan. Men jag förstår hur du menar. Kanske kan lista ut någon alternativ väg.
     
    Coyote -   om jag inte tjatar så säger han att jag inte sagt nåt. Dom går inte själv till skolan men funderar på om dom ska få börja göra det - bara för att komma för sent några ggr. Tänkte att det kanske blir bättre då?

Annat innehåll

  • Mån 2 apr 2012 10:09 #13

    Har dessvärre ingen hjälp att ge men min ena 8-åring är likadan, iallafall när det gälller allt tjatande från min sida. Det går verkligen inte in i hennes skalle vad jag säger utan jag måste upprepa och tjata minst 10 gånger för varje enskild sak. är så trött på att höra min egen röst som tjatar varje morgon.


    ♥♥ Stolt mamma till Norah & Noomi ♥♥
  • Mån 2 apr 2012 13:51 #14

    samma här. o att gå ute är .... som att gå med en ettåring. hon går inte bredvid mig utan åt alla håll o stannar överallt och jag hör mig själv ropa "kom nu" hundra gånger varje gång vi går mot skola eller hem. o jag vill inte göra så men vad sjutton hur ska man komma framåt??
    o så bråk. om otrevlig ton o så går det överstyr o blir stort bråk... känner mig mest bara som en misslyckad förälder just nu. 

  • Mån 2 apr 2012 20:36 #15

    elinaehn - visst är det så. Man känner sig misslyckad o elak för man bara tjatar tjatar och tjatar. Men gör man inte det så händer det ju ingenting!

    Jag skulle vilja ha mer tid för att äta frukost, klä på sig, äta middag, borsta tänder osv osv, men dygnet har inte tillräckligt med timmar för att barnen ska kunna gå "i det blå" hela tiden.

    Tänker ibland på vad en gammal jobbarkompis 5-åring sa till henne när han halkade efter och hon som vanligt stressade på honom på väg till dagis; -"men mamma - det är ju du som har bråttom".

    Säkert skulle det inte kännas lika tjatigt o jobbigt om allting fick ta sin tid - men den tiden finns ju inte. 

  • Mån 2 apr 2012 20:57 #16
    Dantes matte skrev 2012-04-02 20:36:33 följande:
    elinaehn - visst är det så. Man känner sig misslyckad o elak för man bara tjatar tjatar och tjatar. Men gör man inte det så händer det ju ingenting!

    Jag skulle vilja ha mer tid för att äta frukost, klä på sig, äta middag, borsta tänder osv osv, men dygnet har inte tillräckligt med timmar för att barnen ska kunna gå "i det blå" hela tiden.

    Tänker ibland på vad en gammal jobbarkompis 5-åring sa till henne när han halkade efter och hon som vanligt stressade på honom på väg till dagis; -"men mamma - det är ju du som har bråttom".

    Säkert skulle det inte kännas lika tjatigt o jobbigt om allting fick ta sin tid - men den tiden finns ju inte. 
    Sen är det ju så att en sjuåring är rätt bra på att ge svar på tal. o det sätter sig... i en. "du är så dum jämt/ du vill aldrig lyssna/du är så sträng, jag ska flytta till min kompis, där är de snälalre..."

    nej man ska inte ta åt sig så mycket, naturligtvis se över situationen, stämmer det att jag inte lyssnar? är jag för sträng? men alltså. dagens krig: det är noll grader ute så du behöver ha mössa.

    explosion.

    Sinne för proportioner är kanske itne direkt sjuåringars grej?

    ska ge mig själv i uppgift att hålla emot bättre o stå för sinnet för proportioner...      
  • Mån 2 apr 2012 21:08 #17
    Dantes matte skrev 2012-03-29 13:09:16 följande:
    Jag pratar ofta med honom om att han måste lyssna och han håller med. Att han måste göra saker i rätt ordning på morgonen, inte sätta sig o leka, läsa eller apa sig framför spegeln, finns inte utrymme för det då.
    Vi pratar också ofta om att barnen måste hjälpa till hemma då jag är själv och det blir för mycket för mig att göra allt själv. Dom är på det klara med att det inte är rättvist om dom stökar till och att jag ska städa. Ändå kommer det kommentarer som den igår. Jag blev lite chockad då han själv hatar svordomar och har byggt en spargris i lego som jag får lägga pengar i när jag svär.

    Lilla my - kanske kan vara sen 6-årstrots men han är före i allting så det är tveksamt. När han gick 6-års sa fröknarna att han var mer som en 8-åring. Men jag ska googla det!

    MrsKnappa - jag hörde honom inte säga det utan brorsan kom till mig o berättade. Vi satt ner och han erkände till slut. Jag drog väl det "vanliga" förmaningstalet som jag brukar när någon sagt/gjort nåt dumt. Sen sa jag till honom att han skulle komma o skära grönsaker. Helst inte sa han. Då sa jag att om du inte skär grönsaker så behöver du inte äta middag heller. Han struntade i att skära grönsaker så det blev ingen middag! Drastiskt kanske men jag börjar bli desperat. Jag kan inte be honom om hjälp utan måste beordra honom, tycker det är så trist. Hans bror kan jag be om hjälp och han gör det.

    Tror vi får sitta ner ikväll och göra en "att-göra-lista" som han får bocka av på eller nåt.
    Vad tror ni om följande att göra: plocka ur besticklådan i diskmaskinen, duka, skära grönsaker och dammsuga i köket ibland. Är det lagom för en 7-åring?
    Tja, det är väl lagom egentligen och i ett harmoniskt läge. Men tror du verkligen att det är läge att införa en rad sysslor nu när inget annat fungerar? Det kommer bara att leda till ännu mer tjat från din sida och ännu mer känslor av att du är dum från hans sida. Varför lägga till konfliktzoner i ett läge där ni redan har en hel massa att jobba på? 

    Jag tror att det ibland och i perioder är bra att lätta på bördor i stället för att lägga till nya.
    Det förefaller ju vara uppenbart att han redan sliter med sådant han måste göra. Snitta grönsaker kanske kan vänta?

    Hade jag haft ett barn som fungerade så där, så hade jag nog faktiskt underlättat för det barnet ett tag. Det är förstås jobbigt när fingrarna blir fumliga och hjärnan tänker på en massa annat än det man ska göra. Det är ett lidande när vanliga saker som påklädning och packning av grejer tar tjugo-fyrtio minuter. Jag hade valt att se på det som en period. Sagt att: Vet du vad? Jag tycker att det verkar som om du har det lite kämpigt just nu, vad säga om att jag tar över ett par av de saker som jag annars vill att du ska göra och som du annars kan göra ett tag? Sedan när allt funkar bättre igen så kan vi ta ett nytt snack om vad du ska göra här hemma. Kanske kan du ta över grönsakerna?
  • Mån 2 apr 2012 21:11 #18

    Tillägg: däremot hade jag inte acceptera fula ord och tillmälen om min person. Respekt gäller i alla lägen av livet. Men jag hade, som sagt, lagt tid på att hitta andra ytor i relationen än sådant som bara är tjat, gnat och tråkigheter.

  • Mån 2 apr 2012 21:58 #19

    Fläta - jag håller med dig när du säger att jag kanske ska underlätta hans liv. Men jag vill inte ta bort extrasysslorna för dom fungerar bra. Jag fick i och för sig gå och hämta honom idag när han skulle duka middagsbordet men det gör han utan klagomål, och relativt snabbt. Men jag kanske helt enkelt ska hjälpa honom på med kläderna på morgonen, att ta hans hand och leda honom ut i badrummet för att borsta tänderna osv.
    Det är ju som du säger, JUST NU är han disträ. Förhoppningsvis håller det inte i sig hela livet.
    Det är lite svårt att förstå att det är en period som går över då hans tvillingbror inte alls är likadan och verkar sakna denna jobbiga fas, känns mer som om han bara struntar i vad jag säger, liksom.

  • Tis 3 apr 2012 14:01 #20

    Har inte läst allt, men min åttaåring är lite likadan... och det jag har märkt fungerar bäst är att låta henne ta lite eget ansvar för sig själv. Jag påminner men fungerar det inte så säger jag att nu påminner jag inte fler gånger och kommer hon inte ihåg själv så får hon gå oborstad till skolan eller med läxan ogjord.

    Speciellt läxan har varit knepig med mkt tjat från min sida och en del tjafs från henne. (hon har ganska lätt för sig så det är inte det), nu bråkar vi sällan om läxorna.

    Jag har märkt att det här fungerar på det mesta, och det är kke lite det den här förtonåringsfasen går ut på... frigöra sig en aning från föräldrarna och kunna ta lite mer ansvar.

  • Mån 28 jan 2013 21:56 #21

    Våra tjejer är 7,5 och snart 6 år. Jag blev också trött på att behöva tjata så jag gjorde ett "schema" med bilder som visar vad de ska göra och vips blev det roligare

  • Ons 30 jan 2013 15:29 #22

    Samma här , 7 åriga sonen hör & lyder men 10-åriga dottern får man tjata, tjata, tjata på , speciellt på morgonen!! Suck. Man blir SÅ trött på henne & på att höra sig själv...

  • Ons 30 jan 2013 15:33 #23

    Man brukar säga att de är i lilla tonåren i den åldern så det är helt normalt och det enda man kan göra är att härda ut och att säga i från när de beter sig på ett oacceperat sätt, förr eller senare blir det bättre....sen när de är mellan 11 år och 16 år så är man nära att sälja dem på blocket men sen lugnar de oftast ner sig och blir som folk igen haha

  • Kottha­re
    Visa endast
    Ons 30 jan 2013 15:38 #24

    Jag tycker inte att du ska tjata, bli lite vansinnig istället!

  • Ons 24 apr 2013 12:06 #25

    känner igen just det där med tandborstningen .. min tös ville inte heller borsta tänderna ! Men jag sa bara som det var då.. ( hon har haft ett hål innan ) påminner henne om hur det känns att ha hål i tänderna..sen måste ju tandläkaren ta bort alla tänder på dig.. kul att inte ha några fina tänder kvar.. lite så kör jag med.. funkade bra.. nu borstar vi tänderna utan tjöt :)