7-åring beter sig som en tonåring.....

Favoritar då min 6 åring är lite lik din son då och då..

Gissar på 6årstrots som brukar kallas lilla tonåren, har en som är inne i det just nu, han är också uppkäftig till max, hör inget, blivit lite klumpig och känslorna stormar från att ha varit euforisk till att det är jordens undergång att behöva lägga sina kläder i tvättkorgen, det smälls i dörrar och känslorna är stora.

Googla på 6 årstrots eller lilla tonåren så står det en hel del.

När du hörde din son säga detta till sin bror vad gjorde du då?

Min son har just fyllt 8 och han är exakt likadan. Jag tror att det är helt normalt. Jag har satt mig ner och pratat med honom på ett klart och tydligt sätt och det hjälper. I vissa saker är han 3år och i blan 15år, man fårförsöka tänka så. Barn har kommit olika långt i olika saker. En barn psykolog sa det till mig och efter det är det mycket lättare att förstå honom.

Jag pratar ofta med honom om att han måste lyssna och han håller med. Att han måste göra saker i rätt ordning på morgonen, inte sätta sig o leka, läsa eller apa sig framför spegeln, finns inte utrymme för det då.
Vi pratar också ofta om att barnen måste hjälpa till hemma då jag är själv och det blir för mycket för mig att göra allt själv. Dom är på det klara med att det inte är rättvist om dom stökar till och att jag ska städa. Ändå kommer det kommentarer som den igår. Jag blev lite chockad då han själv hatar svordomar och har byggt en spargris i lego som jag får lägga pengar i när jag svär.

Lilla my - kanske kan vara sen 6-årstrots men han är före i allting så det är tveksamt. När han gick 6-års sa fröknarna att han var mer som en 8-åring. Men jag ska googla det!

MrsKnappa - jag hörde honom inte säga det utan brorsan kom till mig o berättade. Vi satt ner och han erkände till slut. Jag drog väl det "vanliga" förmaningstalet som jag brukar när någon sagt/gjort nåt dumt. Sen sa jag till honom att han skulle komma o skära grönsaker. Helst inte sa han. Då sa jag att om du inte skär grönsaker så behöver du inte äta middag heller. Han struntade i att skära grönsaker så det blev ingen middag! Drastiskt kanske men jag börjar bli desperat. Jag kan inte be honom om hjälp utan måste beordra honom, tycker det är så trist. Hans bror kan jag be om hjälp och han gör det.

Tror vi får sitta ner ikväll och göra en "att-göra-lista" som han får bocka av på eller nåt.
Vad tror ni om följande att göra: plocka ur besticklådan i diskmaskinen, duka, skära grönsaker och dammsuga i köket ibland. Är det lagom för en 7-åring?

Men är det någon som vet vad man gör med en unge som är så disträ?

Jag vill inte tjata mer om självklara saker som görs varje dag (såsom klä på dig, ät upp osv.).

Nu är inte mina barn 7 år än utan 5 och (snart 7) men vi hade de lika besvärligt på morgnarna.
Vi gjorde gemensamt ett "schema" där de ritade upp vad som skulle göras, dvs, klä på sig, äta frukost, borsta tänderna och håret samt packa väskan.
När de utförde sakerna satte de en blomma i rutan efter den uppgiften de gjort och när de 4 uppgifterna var utförda fick de leka eller kolla på tv innan vi skulle åka.
Detta underlättade otroligt mycket för oss alla. Det blev en tävling gentemot varandra och en tävling för att hinna få leka/se på tv.

Good luck!

Jag har en likadan här, snart sexårig liten tjej Hon säger rätt ut att "just nu vill jag inte lyssna på dig" och ignorerar fullt ut alla mina uppmaningar. Hot funkar inte alls, även om hon vet att jag menar vad jag säger. Det enda som fungerar bra, ibland, är belöningar.

Vad skulle hända om du helt enkelt struntade i att tjata, säg till en eller två gånger, förvarna om att "om fem minuter måste vi åka till skolan", är han inte påklädd, tja, då får han väl åka i jacka och pyjamas (ta självklart med kläder åt honom så han kan byta i bilen!)? Har han inte ätit upp mackan, bara att ta bort den då och låta honom åka hungrig.

Packa väskan dagen innan. Lägg fram det han skall ha på sig.  Går han på fritids så låt honom äta där istället. Följer du honom inte? Kanske läge att börja om du har möjlighet vill säga. Och ställ ett larm som ringer en stund innan det är dags att gå o sen när det är dags att gå.

I övrigt säger jag bara att detta är fullt normalt och inget du är ensam om. Vissa barn blir såna o andra inte.