Jag vill hitta en familj åt dej min älskade son.

Jag tycker du låter som en helt underbar mamma, förutom bråk/struligheter med familjen började jag ungefär som du med min första, gick på soc, bodde i en etta med en halvfärdig utbildning och inte med något stort kontaktnät, tror inte ens jag orkade mig iväg till öppna förskolan.

Jag gjorde dock klart min utbildning efter mammaledigheten, började timvicka och fick ganska mycket jobb, träffade nuv sambon när sonen var 1,5 år, pluggade ett år tills samtidigt som jag jobbade och började bygga upp ett samboliv med allt vad det innebar och fortsatte timvicka ganska mycket, samtidigt som jag pluggade sista utbildningen så fick jag en fast tjänst i kommunen och sedan rullade det på med radhus, ett barn till och hela karusellen.
Men jag känner väl igen dina tankar som ofta kom till mig också när jag var ensamstående och hade dålig ekonomi, jag kände mig usel, sedan gick man in på FL och läste om mammor som levde på soc och bara var ren skit och att barnen borde tas därifrån, det gjorde inte saken bättre.

Men med facit i hand minns jag idag den tiden som speciell som jag inte velat vara utan, det var sonen och jag mot världen, riktigt så blev det ju inte med andra barnet eftersom vi ju är en familj nu, också underbart men på ett annat sätt.

Av vad du skriver så låter du som sagt som en förälder som ger barnet allt det han behöver och lite därtill, däremot låter det som att du har mycket att berarbeta och inte riktigt tror på dig själv och det goda i dig vilket iofs kan vara förståeligt efter vad du varit med om att självkä'nslan fått en törn.

Jag tycker du skall prata med tex BVC, skaffa en samtalskontakt eller en psykolog som kan såna här saker, jag lovar dig att du inte är ensam.

Och återigen, en 4 månaders bebis behöver inte så mycket mer än sin mamma och lite sömn och mat på det.

Stor kram på dig.