Jag vill hitta en familj åt dej min älskade son.

Jag vet att jag kan klara det själv. Absolut.
Vi fixade ju oss en fin liten lägenhet.
Jag får nu föräldrapeng, bostadsbidrag, barnbidrag och soc hjälpte med möbler. 
När han blir nog gammal och får plats på förskola ska jag utbilda mej klart och sen söka jobb.

Men jag vill ge honom mer än det jag kan erbjuda. En kärleksfull familj, släkt och vänner.

Jag försöker så gott jag kan. Går på öppnaförskolan och babysim. Försöker hitta vänner och knyta sociala kontakter.
Men jag känner mej utanför.  
Alla är så lyckliga och jag försöker nog för hårt.

Jag har ju gjort så min son kommer ha det tufft.
Dålig ekonomi och ensamma, drabbar ju han också.

 Fan, jag vet inte.....

Nej, inte alls.

Utan verkligheten har därimot kommit som en käftsmäll.

Jag trodde vi hade kärlek och bra ekonomi(mitt ex tjänar bra) osv.

Att vi skulle vara två som gjorde allt för att sonen skulle få ett bra liv.

Har flyttat ca20 mil från mitt ex. Och han var väldigt tydlig med att han inte ville veta av oss mer. Har inte ens vågat fixa med underhållet än, jag är rädd för honom.

Så ny stad för 37e ggn i mitt liv och allt nytt igen. Fast med en liten son.

Tack för alls kloka och bra svar.

Är så svårt svara just nu. Tankarna snurrar och tårar bara sprutar.

Speciellt till dom underbara svaren. 

Tack för att ni bryr er och så.

 

Tack verkligen för alla underbara svar. Ni har verkligen gett mej massor att tänka igenom. Och vetskap om att det finns fina människor som ställer upp och bryr sej. Hopp om att jag ge min son en underbar framtid.

Så jag ska lugna mej lite och samla mina tankar ett par veckor. Sen boka tid hos handläggare på soc och prata igenom våran situation.
För som ni säger, han har ju det han behöver just nu. Så är ju ingen direkt panik att besluta sej. Utan kolla upp och tänka igenom alla alternativ först.

Det som hade varit otroligt skönt om jag väljer adoptera bort honom är ju att sonens släkt inte längre har någon rätt till honom. Om jag tex skulle dö, vill inte ens tänka mej. Eller om hans pappa ångrar sej senare och vill ha en relation med honom ändå.
Och jag tror inte det är det minsta problem att få mitt ex skriva på för adoption.

Och han är verkligen en perfekt liten kille som skulle kunna göra en barnlös familj otroligt lycklig. Och just det, att han får en familj.
Som någon skrev, allt kan hända. Absolut. Men jag tror chansen är minimal att dom skiljer sej/någon dör, tappar all släkt och blir arbetslösa osv. Något av det kanske, men inte allt i en smäll. 
Jag tror absolut inte han får ett perfekt liv som adopterad, men bättre förutsättningar till en bra familj.

Men ska kolla upp detta med stödfamilj och annan hjälp som finns till oss ensamma. För självklart är ju min största önskan ett underbart liv med mej.

Jag älskar honom så otroligt. Och jag vet vi kan klara det. Men jag vet inte om det är det bästa för honom.
 
Jag bor i småland. Men jag vet inte om vi blir kvar just här. Utan tanken är Göteborg. Men att som arbetslös med bara dålig mammapeng, barnbidrag och bostadsbidrag var det inte lätt hitta och få en lägenhet sådär fort. Så vi flyttade dit boende fanns som en början.