Åh, jag lovade ju en berättelse, nu 4,5 mån efter har jag fått ner den i text ;) Så varsegod :)Det var morgonen den 2 maj, jag och Eddie gick upp tidigt, båda var väldigt nervösa. Jag tror klockan var ca 05.30. Jag skulle upp och duscha i antibakteriell tvål och sätta bedövningsplåster på ryggen där de skulle ge mig spinalbedövningen. Min syster Emma hade sovit över hos oss, som stöd. Positivt stöd såklart, hon skulle även passa våra katter Saffy och Cristall de närmsta dagarna när vi låg på sjukhus, jag var så nervös och förväntansfull. Vi klev upp, jag darrade när jag klev upp ur sängen, hade inte sovit många timmar den natten, jag tog ur alla piercingar, nagellack osv, duschade med tvålen. Sedan satte vi plåstret på "krysset" som läkaren hade ritat ut några dagar innan.
Eftersom det var en operation fick jag inte äta något sen kvällen innan, inte ens dricka vatten, men drack vatten gjorde jag ändå. Som tur var var man så nervös så man inte kände hur hungrig man var, Vi gick igenom alla väskor, Thaleas kläder, saker, blöjor osv. allt var med. Vi satt oss i bilen, åkte mot Centralsjukhuset i Karlstad, letade parkering och gick nervösa in på sjukhuset, vi skulle till "Operation Öst". Hittade dit ganska snabbt, nu var klockan 07.45 tror jag, Vi gick fram till receptionen där en vänlig dam satt. Hon visade oss till omklädningsrummet och tog fram operationskläder osv, då bröt jag ihop, då kom all nervositet, hon tröstade mig och Eddie likaså, Eddie sprang iväg till bilen för att hämta lite mer saker som vi hade glömt, jag bytte om undertiden. Han kom tillbaka och vi låste in våra saker i ett skåp, han bytte om sedan gick vi ut och sa att vi var färdiga. Vi blev visade till en säng, jag la mig ner och ställde in ryggstödet så jag satt upp.
Efter en liten stund kom en trevlig kvinna och presenterade sig som barnmorska Hanna Grundström, hon tog min hand och höll den varmt och pratade med mig, frågade hur jag mådde osv, jag kände direkt att den här okända kvinnan kommer vara mitt allt under hela förlossningen, ja och Eddie då såklart. Hon tog blodtryck på mig och sa att nu är det bara att vänta, vi väntade bra länge tyckte jag, det var ett skynke mellan mig och en annan patient, han väntade också på operation, men vad det vet jag inte.
Efter en stund kommer läkaren ut som ska utföra själva kejsarsnittet, hon hette Hussein i efternamn, hon presenterade aldrig sitt förnamn, det var en varm kvinna, som verkade ha hjärtat på rätt ställe, vi pratade lite om hur det skulle gå till och om jag hade några önskemål, jag ville bland annat att mitt ärr skulle hamna så långt ner som möjligt, ett såkallat bikinisnitt, numera utför de ett snitt som heter Joel Choen, det sitter mycket högre upp, Men jag ville ha mitt långt ner. Det skulle hon försöka göra sa hon. Hon går igen och vi väntar en stund till, nu var klockan 08.45. Nu kommer en sköterska ut, och säger att nu är det dags!! Jag klev av sängen och Eddie höll min hand, vi gick igenom en "sluss" där vi fick hårnät osv, sedan in till ett rum där dom bad mig sätta mig på sängen som stod där. Jag frågade om detta var operationssalen och det var det, jag som aldrig blivit opererad tänkte mig ett kalt och kallt rum, men detta var ganska ombonat ändå. Nu kommer en läkare in och presenterar sig (minns inte namnet) men han var narkosläkare och skulle lägga min spinalbedövning. Jag hade några dagar innan tränat på att kuta rygg så de kunde lägga bedövningen, men det hade inte gått så bra för min ischiasnerv låg i kläm så gjorde fruktansvärt ont, jag förklarade detta för läkaren och vi gjorde så att jag fick sitta upp och dingla med benen, och kuta rygg sittandes. Jag greppade sjuksköterskans hand och sa att nu får du hålla i mig hårt!!! Jag förklarade att bedövningen var det jag var mest nervös över, under tiden så känner jag att läkaren grejjar på ryggen så jag frågar om han hade börjat, han sa "ja jag är redan någon centimeter in i ryggen" Jaha! sa jag chockad, för jag hade inte känt något. Han förklarade nu att nu kan det kännas konstigt i rygg och ben, jag upplevde det som att det rann is i min rygg, jätte svårt att förklara, sedan känner jag att mina fötter blir tunga och jag kan inte längre röra de utan ser att de själva "dinglar" i luften, bedövningen går stegvis upp i kroppen och när det nått till höfterna lägger dom mig ner och börjar pyssla med slangar och sätter dropp! AJ va ont det gjorde!!! De sätter även kateter, vilket jag är väldigt tacksam för att de gjorde när bedövningen hade tagit. Nu har bedövningen nått upp till bröstet och de knäpper upp min skjorta. jag ser hur de lyfter mina ben men ja känner det inte, det var den märkligaste känslan jag varit med om i hela mitt liv. Nu kommer det in massa personer i rummet, de presenterar sig som läkare, läkarstudent osv (de frågade innan om det var okej att han var med under kejsarsnittet) det kom även in en kvinna vi namn Katarina som skulle vara med att utföra kejsarsnittet.
De börjar tvätta magen med sprit och jag frågar hur vet jag om bedövningen tagit, då drar dem en bomullstuss över min arm och jag känner direkt skillnad, så jag var bedövad! de tog även en tång och nöp i mitt skinn, kände ingen smärta. Nu börjar jag bli riktigt nervös och känner hur jag blir jätte yr och illamående, berättar det och dem tippar operationsbritsen åt sidan och ger mig nått i droppet, gick över på några sekunder, Frågar vart barnmorskan Hanna var och hon tar min hand och lugnar mig! Eddie stod bredvid och drog sin hand över mitt hår, pratade med mig och skrattade. Nu satt dem skynke för så jag inte såg något. och de börjar med kejsarsnittet.. Känner ingen smärta men beröring, men det var ingen fara. Jag bad dem att inte berätta vad de gjorde föränn precis innan hon skulle titta ut!
Nu var klockan kanske 09.05 och de var i full gång, vi småpratadeom allt med läkare och barnmorska, låter ganska konstigt i era öron kanske, men det var vid det här laget väldigt avslappnande och fridfullt, helt plötsligt känner jag hur dom drar i mig och jag upplever det som att jag "flyger" runt på operationsbordet, då drog dom i mina muskler för att kunna komma in till livmodern. Eddie uppfattade detta som lite obehagligt när han såg två starka kvinnor dra i mig för allt vad dom gick för.. haha. Helt pltösligt hör jag ett slurpande ljud.. Då visste jag att nu var det dags!!!! De sög upp fostervattnet! Läkaren skriker nu "nu ser jag ett huvud" Då brister det för mig och jag inser att om några sekunder är jag mamma!!! "plopp" låter det som och jag hör genast ett bebisskrik, det var det underbaraste skriket jag hört i hela mitt liv!! De lyfter henne över skynket och säger "HEJ MAMMA!!". Barnmorskan torkar av henne och lägger henne i en filt och kommer runt till mig, lägger henne en stund hos mig och jag får lukta och känna, jag frågar upprepande flera gånger om det är en flicka och om hon har alla fingrar och tår, Det hade hon, jag grät som ett litet barn.. VILKEN KÄNSLA! Klockan var 09.09 när hon föddes!
Nu tar de in henne i ett rum alldeles bredvid där de väger och mäter henne, Eddie får klippa navelsträngen och de kommer ut med henne igen till mig och nu ligger hon på mitt bröst, alldeles tyst och tittar djupt in i mina ögon, och jag i hennes. Jag frågar Eddie "är det en liten Thalea?" och han säger "det är en Thalea". Nu var det som en dimma för mig och helt pltösligt hade dem sytt ihop mig och tagit ner skynket och lyft över mig till en annan säng. Thalea låg hos mig hela tiden. Vi rullades ut ur slussen och fick ett eget rum på uppvaket, in kommer den berömda brickan med flagga och mackor, jag drack bara lite saft.. Thalea låg och tuttade på mitt bröst och det gick inte att få bort ögonen från henne, medans vi låg och myste ringde Eddie till Mamma, Pappa, Eddies Mor, Syskon och mina syskon och förklarade att nu är en perfekt liten flicka med alla fingrar och tår på 3140 gram och 50 cm lång född, Världens finaste Thalea är här ♥
