Plussat -han säger att han vill skiljas!

Oj vilken jobbig sits. Kan ju inte råda dig till vad du ska göra, men om du vill ha barnet så tycker jag att du ska behålla det, det mesta brukar lösa sig ändå, även om man inte vet vilken väg livet tar.
Lycka till

håller med tilj75, jättesvår sits men vill du behålla barnet så ska du göra det, att klara sig ensam det gör du..

jag gjorde slut med min kille när min dotter var 1 år..och det har gått hur bra som helst, du är starkare än vad du tror..

Tack för svaren! :) Jag är inte så mycket oroad över om jag kommer klara det. Det jag verkligen oroar mig för är mitt barns framtid! Jag vill verkligen inte att mitt barn ska tvingas leva varannan vecka och ha plastföräldrar in och ut ur sitt liv. Det sjuka är att min man säger att han VILL ha barn med mig och att han vill ha halva vårdnaden, som om jag vore ett j-vla avelssto han betäckt!

alltså vissa killar förstår jag bara inte, varför vill han ha barn med någon han säger att han inte vill leva med,,,,jag förstår att du tänker på barnets framtid, men jag lovar dig att barnet kommer klara sig hur bra som helst med en mamma som dig, du verkar verkligen bry dig och du är rädd för vad som kan hända, jag har min dotter varannan vecka och hon har aldrig vetat något annat så för oss funkar det hur bra som helst..

men vad du än bestämmer dig för så kommer du klara dig....

Hej Ts känner verkligen med dig! Tycker som ovanstående att du ska behålla om det känns rätt för dig oavsett hans ståndpunkt i det hela. Säger inte att du inte få fler chanser absolut inte mendet finns inga garentier, ett barn är ju tyvärr ingen rättighet utan en gåva. Tror du kanske skulle ånga om du valde abort för hans skull och det sedan inte blev en ny chans.

Vad gäller ditt barns start så tror jag inte du ska fästa beslutet på den tanken, finns ändå inga garantier för att ett barn får växa upp i en "kärnfamilj" även om allt är frid och fröjd igenom gravidteten. Jag är själv uppvuxen med bara mamma och jag har fått det finfint och är glad för att mamma behöll mig, mitt liv är inte mindre bra än de som haft både pappa och mamma ;)

Styrkekramar!   

Vet inte vad du beslutat dig för...
Vill vinkla det lite annorlunda än andra gjort.
Ditt barn kommer jämt ha en skit till pappa. Vill du verkligen att han ska vara pappa till ditt barn?
Än så länge räknas det bara som embryo och inte som ett barn om man ska vaar petig...
Tycker du ska tänka dig för då du kommer att få dras med att ha kontakt med honom resten av ditt liv och så som han behandlat dig tror jag inte du vill det,,,    

Och dina kommentarer om platsfamiljer hit och dit var verkligen onödig...
barn mår bäst om sina föräldrar mår bra.
Mår man inte bra ihop ska man inte bara stanna för barnets skull...  

Några tankar bara... 

Tack för svaret! Jag resonerade som du...jag kommer få dras med en psykopat resten av mitt liv, en människa som visat sig inte alls vara lämplig som förälder. Under graviditeten började han återigen misshandla mig psykiskt och hota mig, samtidigt som han stack iväg och var borta hela veckorna och var otrogen mot mig (igen). Troligtvis inte bara med en kvinna utan flera. Jag gav honom en ärlig chans att ändra sig, men det gjorde han inte. Jag gjorde abort i 11:e veckan. Det kändes hemskt, men ändå som rätt beslut. Vi ligger nu i en riktigt blodig skilsmässa. Jag har tillfälligt flyttat ut. Han skickar 12 sms om dagen, hot, kränkningar och kärleksförklaringar om vartannat. Jag hade inte orkat gå igenom en graviditet, skilsmässa och psykisk terror samtidigt. Det är tillräckligt jobbigt som det är.

Styrkekramar till dig som tog dig mod att gå igenom det igen. Hoppas du reser dig på fötterna och blir starkare än tidigare och att du träffar en person i ditt liv som är värd att satsa på!