• Anonym (3barnsmor)

    Otroligt trotsig 5-åring!!!

    Jag vet snart inte vart jag ska ta vägen eller hur jag ska bete mig för att få min son att förstå att man inte kan bete sig hur som helst.
    I februari fyllde han 5 år och i Januari fick han en lillasyster och han har en storasyster innan som är 7 år. Livet innan lillasyster kom så kunde han leka med storasyster och dom brukade bråka varje dag och tjafsa, men dom kunde också leka väldigt snällt med varandra och visa varandra hänsyn.
    Nu när lillasyster är här och han fyllt fem så är han helt rabiat. Han struntar fullständigt i vad jag och hans pappa säger till honom, han är jämt dum mot sin storasyster (slår, sparkar, nyper, stryper (inte allvarligt, men så att hon blir rädd o får ont)) och han kan inte längre prata i normal samtalston. om han t.ex. frågar om han kan få något och vi säger nej så blir han skogstokig på en gång och skriker och gapar åt oss, springer in på rummet och smäller i dörren.

    Det spelar ingen roll vad jag säger eller gör eller hotar med. Han avskyr t.ex att äta middag ensam så jag har sagt typ "Om inte du kan vara snäll mot *storasysters namn* så får du äta middag efter oss, själv.
    Då blir han också helt galen o skriker, han får sen äta ensam, men sen är det likadant igen.. dagar ut o dagar in.

    Snälla hjälp mig vad ska jag göra??? Han som brukade vara så himla snäll, rar o go och omtänksam. Han har blivit ett litet monster :(

  • Svar på tråden Otroligt trotsig 5-åring!!!
  • barnpsykologen margit

    Hej!
    Ledsen att du inte fått svar tidigare. Men uppenbarligen har ett antal frågor bläddrats bort så att jag har trott mig svara på alla.
    Det jag tror om din 5-åring är att han blivit omskakad av det faktum att han nu måste ta en helt ny roll. Han har länge varit den yngsta i familjen och kanske haft en del  fördelar av det.
    Plötsligt är det någon annan som är yngre, mindre och mer platskrävande och som skakar om hela hans värld.
    Som förälder till tre barn är det ju också svårt att hinna med allt man skulle vilja göra för sina barn. Men eftersom er son nu reagerar så starkt så tror jag att det skulle vara värt ett försök att ge honom lite särbehandling under en period. Kanske är sommaren ett lämpligt tillfälle. Försök att göra speciella saker med honom. Kanske han och pappa som killarna i familjen kan ha något tillsammans. Hjälp honom helt enkelt att hitta sin nya roll som son, som mellanbarn, som storebror etc. Det är mycket att förhålla sig till, men med ert stöd kan det hjälpa honom bort från mer primitiv utlevelse av den frustration han känner över att ha förlorat sin gamla plats i familjen.
    Lycka till!
    Margit Ekenbark 

Svar på tråden Otroligt trotsig 5-åring!!!