Dottern vill inte ligga kvar i sängen!

Hej!
Jag tycker att det låter som om ni ganska länge haft det mycket lättsamt med en dotter som sovit hela nätter i egen säng och eget rum. Det är inte alla förunnat att ha det så. Men sen har hon förmodligen kommit in i en ny fas där hon upptäckt att sömnen är något hon kan kontrollera och även uppta er uppmärksamhet med.
Jag tror för det första att du inte behöver oroa dig för att er dotter får för lite sömn. Barn brukar se till att de får den sömn de behöver. Ett tecken på att det är så med er dotter är att hon är pigg och glad på dagarna.
Däremot är hon nu i en fas där hon kan bestämma lite mer och det utnyttjar hon. 
Jag tycker att det låter som om ni hanterar och samarbetar bra kring den nya trotssituationen och även om du inte tycker att det hänt något på tre veckor så tycker jag ändå att du inte ska ge upp. Fortsätt att ge henne så lite uppmärksamhet som möjligt när hon går upp och pröva att lägga över lite mer av nattningen på hennes pappa så att du får vila inför den förestående förlossningen.
Det är alltid svårt att säga hur långa olika utvecklingsfaser kan vara. Det är både personligt och individuellt. Men mitt tips är att ni ska försöka härda ut. Det kommer att ge sig även om hon kanske inte kommer tillbaka till sina 12 timmar per natt, för det behöver hon inte längre. 
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark 

Ja, vi har haft det så himla enkelt med henne, på alla de sätt, kanske därför detta känns så ovant för oss. Hon är även i trots just nu och hon utvecklas mycket, speciellt språkligt.   
 
Tack iaf för svaret! Då vet vi att det bara är att kämpa på som gäller! Hon är en envis dam våran dotter, så det kan ta tid med andra ord..  

Hej igen!

Nu har det gått ett par veckor till, men det är ingen förändring alls! Eller jo, på kvällen vid nattningen har det blivit lite enklare. Hon kommer upp några gånger, men brukar oftast somnat inom en halvtimme. Men det kan vi leva med.

Natten är en annan historia. Hon vaknar och verkar inte alls trött och vill inte somna om. Hon går upp gång på gång. Inatt var hon först vaken vid elva, somnade om efter ett tag, vaknade vid tolv, somnade om efter ett tag igen, vaknade två, somnade om halv fem! Steg sen upp halv åtta. Ungefär såhär ser alla nätter ut. Jag förstår inte hur det kan räcka med den sömnen för hennes del?? Det låter helt orimligt! 
På dagarna sover hon nu bara en timme, även om hon gärna skulle sova mycket längre. Men gör hon det blir nattningarna svårare.

Beror verkligen detta bara på att hon kan gå upp ur sängen själv? Kontrollera sömnen själv, som du skrev. Tycker det är så konstigt, för när hon sov i spjälsäng och hade period då hon vaknade till, ville hon ju alltid somna om. Hon var trött och besvärad av att vara vaken. Därför låter det så orimligt att hon skulle klara sig på flera timmars mindre sömn bara för att hon kan gå upp själv.  

Har du inga tips som vi kan prova? Snart är vi så desperata att vi tar fram spjälsängen igen! Vår nya bebis kommer om bara nån vecka, och då blir det här outhärdligt! 

Nu skriver jag en gång till. Mest för att andra som läser tråden ska få en uppföljning, men du får gärna ge respons på detta!

Vi blev helt enkelt desperata, så för en vecka sedan fick hon en spjälsäng igen. Vi har kvar hennes stora säng (som hon är så stolt över!) men använder den som myshörna.
Första kvällen blev hon jättebesviken över att inte få sova i sin stora säng, men efter det har hon somnat precis som förr! På en gång utan ett pip. Och hon har sovit hela nätterna fram till halv åtta, åtta.

Det är som att spjälsängen ger henne en trygghet. Hon har inget val att göra, och då slappnar hon helt enkelt av. Hon verkar alltså behöva denna sömn i alla fall. Annars skulle hon ju inte sova så mycket, trots spjälsängen. Du skrev att barn tar den sömn de behöver, men här tror jag inte att det handlade om det. Nån timme kan det säkert diffa ibland, men här pratade vi 4-8 timmar mindre per natt.

Vår dotter är enormt viljestark och envis, och på det har hon trots, och vi tror att hon triggade sig själv att vara vaken. Nu provar vi det här tills vidare, sen om ett tag får vi testa stora sängen igen. Kanske är hon mognare för den då.
Vi kände att hon var så stor och nästan måste sova i stor säng (man får lite av den pressen från andra). Men alla barn är olika och klarar helt enkelt inte av det.

Jag ville bara ge min erfarenhet av det hela, med facit i hand. 
      
 
       

Hej!
Jag läste båda dina uppföljningar nu och tänkte efter den första att det bästa rådet jag kunde ge dig var att ta fram spjälsängen igen vilket ni ju också gjort.
Barn med mycket energi och stark vilja har ofta behov av starkare strukturer runt sovandet. Och man kan ju verkligen säga att en spjälsäng, i fysisk bemärkelse, är en stark struktur. Inte så mycket att kämpa emot helt enkelt, och då ger barnet sig.
Jag tycker inte att ni ska låta er påverkas av omgivningen i detta. Låt henne ligga i spjälsängen så länge det är tryggt för henne och hon ryms där och det dessutom blir lugnare för er.
När jag säger att barn tar den sömn de behöver så brukar jag mäta det med att de är pigga och aktiva på dagtid. Är de inte det kan det vara ett tecken på att de fått för lite sömn.  
Lycka till med fortsättningen.
Margit Ekenbark 

Tack för att du svarade! Det känns mycket bättre nu när du, som har mer kunskap och erfarenhet, tycker vi gjorde rätt!
Vi tänkte att det kunde bli ett slags nederlag för henne, eftersom hon var så stolt över att få sova i stor säng. Att hon skulle känna att hon på något sätt var dålig som inte fick sova där längre. Men barn som är så små kanske inte fungerar så?
Vi har iaf kvar sängen som mys och läshörna, så hon kan fortfarande vara stolt över den.