Pappig 2 1/2 åring

Har en son som sedan ca ett år tillbaka är otroligt pappig. Han föredrar pappa i alla lägen och jag duger bara om pappa inte är med. Jag har hela tiden tänkt att "det går över" men nu har det ju gått ett år, vilket känns som lång tid. För två veckor sedan fick vi tillökning, vilket har mottagits positivt, men om pappa gullar för mycket med lillebror så blir han lite svartsjuk.

Min son vrålar ilsket att han inte vill badas av mamma eller gå och lägga sig med mamma utan det ska vara pappa. Jag får inte ens hämta ett glas vatten om pappa är med, då ska pappa göra det, annars blir det ett väldans liv. Förut så brukade han slå mig också, om han blev arg, vilket han aldrig gjorde med sin pappa. Nu har han slutat slåss som tur är.

Jag insisterar faktiskt på att få göra vissa saker med honom trots att pappa är hemma, just nu så är det jag som lägger honom. Han blir ledsen och arg en stund, men finner sig alltid och accepterar efter en stund att det är jag som ska lägga honom. När han väl accepterat, så är han hur gullig och mysig som helst.

Jag känner mig ledsen och modstulen över situationen, även om den säkert är både vanlig och normal - finns det något jag kan göra för att "duga" bättre åt min son? Är detta vanligt för åldern? och den viktigaste frågan: när går detta över?