Ska jag ta initiativ till samtal om pappan?
Hejsan!
Jag har länge undrat och fasat över hur jag ska göra,när min dotter frågar efter sin pappa. Hon är 3 år och har inte träffat eller haft kontakt med honom sen hon var 1.5 år gammal. Kan det vara så att hon kommer ihåg honom?hon frågar inte om honom, men hon kan leka mamma,pappa,barn osv. hon leker även att hon är min pappa eller så får jag vara pappa säger hon.
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta. Är leken en slags bearbetning eller? hon har även sagt: mamma, du är min mamma och min pappa! självklart bejakar jag detta,men jag undrar ibland över om hon behöver prata om honom om det här är hennes sätt att tala om för mig att hon undrar??? jag känner mig så maktlös, jag vet inte vad jag ska säga, hennes pappa hör inte av sig och det är bäst så för alla tycker jag. vi har varit i rättegång där han blev dömd för grov kvinnofridskränkning. Så för mig är det skönt att han inte hör av sig eller vill vara närvarande, men vad ska säga till henne om hon frågar? eller ska jag ta tag i det? jag har fått hundratals råd om hur jag ska göra, dagis tycker att jag ska ha ett album med foton på han så hon ser att hon "också" har en pappa så hon inte ska känna sig annorlunda. Själv förstår jag mig inte på detta eftersom jag tror att det kanske kan vara värre för henne att ha en pappa på "kort" det kanske ger upphov till att hon börjar undra,och kanske vill träffa honom.Men han vill ju inte träffa henne för att han är arg för att jag anmälde honom. hur berättar eller förklarar man detta för en tre åring?
hur ska jag göra? vänta tills hon själv frågar om pappa? och vad säger jag då? eller ska jag som vuxen prata med henne om att hon har en pappa men som inte är närvarande? och vad ska jag säga i så fall?
det ska tilläggas att vi bor ganska nära varann, och att vi brukar ses ibland på buss eller tåg. av nån konstig anledning har jag aldrig varit med min dotter de gånger jag råkat se honom. men i och med att vi bor så nära så är det väl ganska oundvikligt att aldrig se honom med min dotter.
Snälla hjälp mig,,jag känner mig så förvirrad så ängslig och är trött på att höra på alla som säger att alla barn har rätt till deras pappa,,men om pappan misshandlar och dessutom missbrukar narkotika periodvis,han är väldigt oansvarig och jag vet att hans närvaro gör mer ont än gott.det kan man se på hans andra barn.
han är ingen person jag vill ha nära min dotter,och hur förklarar jag detta för henne? när är det ok att berätta sanningen om misshandeln osv...
som de ser har jag tusen frågor och jag vet varken ut eller in. jag vill verkligen vara förbered på när frågan kommer eller om jag ska börja förbereda mig på att ta initiativet själv..
Tacksam för svar
Orolig mamma!
