Omgivningens reaktioner...

Det är väl inget som säger att man  är sämre förälder om man är 44 än om man skulle varit 24. Du har mer livserfarenhet, fötterna på jorden och förmodligen en ordnad ekonomi. Lycka till :)

Grattis till graviditeten! Härligt att du har chans till en så fin barnaskara trots att du började föda barn då chanserna att det ska lyckas är låga och det enligt allt för många redan är försent.  :) 

Barnet var inte planerat men välkommet och ni tycks vara väl medvetna om de ökade riskerna med din "höga" ålder. Det är synd att det ska vara så mycket synpunkter kring kvinnans ålder vid graviditet, hade du varit man och 44 år hade knappast någon ens reagerat över det. Skit i vad omgivningen och släkt tycker, det som egentligen räknas är ju numer du, din man, syskonen och det blivande barnet. 

Jag är själv gravid i v.9 med barn nr 2 och om allt nu går väl för oss kommer bebisen födas samma år som min man fyller 42 (han är några år äldre än mig). Om det en dag blir aktuellt med nr 3 är sannolikheten stor att han kommer vara 44 eller äldre när han blir trebarnsfader, något som de flesta snarast kommer att rycka på axlarna åt. 

Lycka till! 
 

Grattis!  En av mina närmaste väninnor är i 40-års åldern och har också fått reaktioner på att hon fick barn "for sent" enligt dom. Normala människor förstår väl att när någon berättar att de är gravida är den enda rätta reaktionen att säga grattis. MEN, som vi alla vet, så tror ju vissa att de kan lägga sig i. Svar som funkade för min väninna (vi satt några stycken och klurade fram "bra att ha" svar då vi visste att det kunde komma små kommentarer) var:

Jaså, hade du tänkt hjälpa till att försörja det här barnet? -nekande svar- Varför bryr du dig så mycket då?

Tycker du att min och min mans reproduktionsval angår dig?

Tycker du att det vore bättre att jag inte födde barnet?

Jaha, då vill då inte umgås med barnet efter det har fötts antar jag,

Etc. i den stilen. Jag tycker det är väldigt dålig stil i att lägga sig i andras graviditeter. De enda gånger man kan få ha en åsikt är om man själv skulle få hjälpa till att ta hand om barnet, antingen ekonomiskt eller genom att få ta ett stort praktiskt ansvar för det.  

Stort Grattis!!! Förstår din oro o vad för reaktioner som kan komma. Vi funderade lite i samma banor i höstas då jag blev gravid, är 38. Nu har precis vår lille prins fötts o de reaktioner som jag befarade uteblev helt. Däremot blev det en hel del intressanta diskussioner om ålder o barnafödande, på mitt jobb o bland våra vänner. Ingen tyckte att åldern hade någon som helst betydelse, ett efterlängtat barn är lika rätt oavsett ålder. Medellivslängden ökar o även åldern då vi är fertila stiger, så dessa fördomar, som finns hos vissa, måste verkligen suddas ut.

Hoppas allt går bra m mkp o din graviditet! Kram,

Tack för era kloka svar! Jag är själv av den uppfattningen att om kroppen fortfarande vill så är det inte för sent. Alla argument om att barnet ska bli föräldralöst så tidigt ter sig rätt ointressanta då ingen av oss vet ett skit om livet framför oss. Jag hoppas såklart få bli 90 som min farmor men allt man kan göra är att ta hand om sin hälsa så bra man kan!
Jag kan tyvärr ana att jag kommer bli ganska ensam under en föräldraledighet om allt nu går bra och vi kommer ända dit. Alla kompisar jobbar och mammorna på öppna förskolan här omkring är ju så otroligt mycket yngre än mig, (bor lite mer på landsbygden..)
Hörde mina vänner för ett tag sen kommentera en familj som skaffat sig en sladdis sent, kvinnan är 43, om att det var ooootroligt onödigt!!! Så....jag vet vad jag har att förvänta mig i kommentarer och det kan jag ta men det var självklart roligare när jag väntade första barnet och alla gladdes enormt för min skull.
Det är väl mer det jag känner, att dom tråkiga kommentarerna ska sorteras och hanteras, det är alltid roligare när folk är positiva och stöttande!
I hela mitt liv har det alltid stått folk längs vägen och målat fan på väggen så fort jag ska ta mig för något så jag är van men frågan är väl om man ska behöva ta sånt? Ofta handlar det ju om rädsla, avundsjuka osv och just när det gäller barn så finns det ju tyvärr en hel del i bekantskapskretsen som kanske inte är nöjda på den fronten och då blir det förståss känsligt när man berättar hur det ligger till.....

 

Ja det är inte lätt att alltid hantera omgivningens reaktioner tyvärr. Hoppas du får ngn att umgås med under din föräldraledighet. Kanske det kan finnas ngn mer "äldre" på öf som du kan lära känna. Jag bor i en medelstor stad o här är det många många som får barn när de är över 40.
Ang att bli föräldralös tidigt behöver ju inte ske för att man är äldre som föräldrar, precis som du säger så vet man ju inte ett skit vad som händer i framtiden. Bland mina kompisar är det faktiskt så att de två som hade de yngsta föräldrarna miste en av sina föräldrar först.

Jag är gravid och gift med en kvinna. 
Redan innan vi bestämde oss för att skaffa barn pratade vi igenom hur vi skulle tackla omgivningens åsikter och reaktioner.
Ofta blir det inte så illa som man tänkt sig, men ibland räcker en enda kommentar när man är sårbar och plötsligt inbillar man sig att "alla" är emot ens val.

All forskning visar att föräldrar som själva är öppna och säkra med sina val och inte skäms inför omgivningen får barn som inte upplever ens utanförskap (oavsett om det beror på ålder, sexuell läggning, religion eller vad det nu månde vara) som någonting negativt eller stigmatiserande.

Så, försök mäkla fred med dina egna känslor om vad omgivningen ska säga och tänk som en god vän till mig sade
 "omgivningens reaktioner kan du ändå aldrig styra över. ge upp redan nu!" 

Så, försök mäkla fred med dina egna känslor om vad omgivningen ska säga och tänk som en god vän till mig sade
 "omgivningens reaktioner kan du ändå aldrig styra över. ge upp redan nu!" 

Så sant!! Grattis till graviditeten!!!

Jag är 41år och väntar mitt första barn (v34).  Jag har helt enkelt inte velat ha barn tidigare utan det är en massa saker som jag har velat göra själv först (karriär, resa, äventyr osv som jag nu också har gjort).
Jag hade dock siktat på barn några år innan 40, men pga en separation så blev det inte så.

Men det som jag inte kan låta bli att störa mig på just nu är vissa i omgivningens kommentarer och reaktioner (framförallt  från de som själv skaffat barn tidigt och så att säga har sin familj som sitt enda och största intresse) av typen
"Åååååå men nu måste du väl äntligen vara lycklig!"
"Tänk att du också får uppleva lyckan nu!"

Sånt gör mig faktiskt ganska irriterad. Absolut det är fantastiskt att få barn, men det behöver inte betyda att mitt liv varit innehållslöst och fattigt innan dess.
Jag kan störa mig rejält på folk som medlidsamt tittar ner på en och tycker att de som redan är i skaffat-barn-klubben är förmer än oss andra stackare som inte fattat vad livet går ut på ännu.
Jag klankar inte ner på folk som valt att göra andra prioriteringar och skaffa barn tidigt med allt vad det innebär.

Jag försöker bara ignorera folk som ger "märkliga" kommentarer. Var och en får väl stå för sitt och det liv de lever eller har valt att leva. Att de inte kan göra det tyder väl bara på att de inte är så vidsynta och mogna helt enkelt.

Grattis till graviditeten förresten! 

Grattis till graviditeten!
Själv är jag 41år o har BF den 7 juli.
Jag nojjade själv över omgivningens reaktioner i början men det kom faktiskt inte några. Jag har bara bemötts positivt o uppmuntrande. Dom som tyckt något annorlunda måste ha haft den goda smaken att hålla tyst
Sen spelar det ju heller ingen roll vad andra egentligen tycker, ens egna val har inte andra med att göra...
Min sambo är 9år yngre än mig o detta blir hans första barn, jag har en 15-åring sedan tidigare. Vi bestämde oss för att delta i MVC föräldragrupp mest för hans skull. Jag var lite nervös över att vara "den gamla" bland alla 25-åringar men det var en väldigt blandad grupp. Vi är fem par varav åtminstone en kvinna till är över 40 år, ett par väntar sitt 3:e barn (kvinnan har en 9 och 10-åring sedan tidigare), ett par är mellan 35-40 o sista paret kanske kvinnan under 30år. Så förhoppningsvis så har vi fler gemensamma beröringspunkter o kanske kommer att gilla att umgås under föräldraledigheten... Å vi bor inte i någon stor stad, så kanske även du o din partner kan delta i en sådan grupp o lära känna andra småbarnsföräldrar...
Lycka till!!