Vi som vill leva kvar i relation trots otrohet - kom hit så stöttar vi varann

För mig är det ju drygt två år sedan nu, med lite dippar på vägen bla i sommar med ytterligare ett nytt avslöjande om en sak han gjort.

På det stora hela så går det helt klart framåt. jag älskar honom, vi har ett fantastiskt sexliv osv.

Många skriver om att förlåta, jag tror inte att jag har förmågan att förlåta honom för detta och ställer inte det kravet på mig heller. Jag behöver inte förlåta honom för att komma vidare.

Vi jobbar hårt på vår relation, samtal, kurser, resor och små experiment, tex testade vi att ha sex varje dag förra månaden. Denna månaden skall vi kyssas länge varje dag osv..

Jag tror att om otroheten verkligen skall kunna bidra till något bättre så krävs det mycket kraft och energi för att faktiskt göra den förändringen?

Är i en relation med min partner (hustru) sedan 26 år .. gifta i snart tre år. Allt var normalt de första 25 åren, men sedan som en blixt från klarblå himmel inledde hon en relation med en jobbarkompis. Den har pågått till och ifrån under 8 månader nu, senast de låg var en månad sedan idag. Detta trots att jag upptäckte det redan några dagar efter att de låg med varandra första gången. De hade naturligtvis chattat och flörtat under en period dessförinnan men detta lyckades de med under min radar.

Har skrivit om allt detta tidigare i en del andra trådar så jag orkar inte dra hela förloppet ännu en gång, och faktum är att jag måste nästan gå in och läsa i de gamla trådarna för att minnas alla vidriga detaljer. En genomgående röd tråd under dessa 8 månader har varit det konstanta ljugandet och mörkandet av detaljer.

Det senaste avslöjandet skedde för bara någon vecka sedan då jag gick på vår mobiloperatörs hemsida för att kolla samtals- och smshistorik och såg att det låg hundratals sms till hennes jobbarkompis. På datum som låg långt efter hon har svurit på att hon brutit all kontakt med honom.

Som ett exempel så hörde jag en natt (3:40 am) att hennes mobil tog emot ett SMS, magkänslan sparkade igång direkt men jag kunde inte med att sträcka mig efter den och kolla vem det var ifrån. På morgonen lät jag det gå en stund för att se om hon sa något om messet men inget hände så jag sa att jag hade hört att hon fått SMS mitt i natten, och undrade vem det var ifrån så dags?

Hon svarade att det var vår dotter som hade skickat det (hon sov hos en kompis denna natt). Det tyckte jag naturligtvis var underligt så jag fortsatte att fråga vad hon ville och varför hon skickat så sent etc etc tills min fru till sist erkände att det var från "honom".
- Jaha, vad ville han då?
- Han ville bara veta hur det var.
- Jaså, vad svarade du då?
- Nej ingenting jag bara ignorerade det, jag vill inte ha med honom att göra längre, det vet du.
- Ok, men varför ljög du och sa att det var från dottern då?
- Nej jag vill inte att han ska störa vår relation igen nu när den blivit så bra.

Jag förklarade återigen att om vår relation skulle ha någon chans så var hundra procent ärlighet inte bara ett krav utan en förutsättning. Jo hon förstod detta men men men bla bla bla. Ok jag lät det vara med detta men nu när jag satt och kollade SMS-historiken så hade hon på morgonen efter detta meddelande skickat 20 (!) SMS till honom. Inte riktigt min definition av att "ignorera".

Detta ledde till att jag ville ha en konfrontation med henne om detta och vi gick en promenad (bara för att försöka förhindra min frus standardreaktion så fort det hettat till nämligen att hellre fly än illa fäkta). Reaktionen blev ändå densamma, hon ville avsluta och nu skulle hon leva som singel och så vidare (hört det alldeles för många ggr nu). Denna gång var jag inte lika direkt undfallande utan höll med att nu var förmodligen gränsen nådd och vi fick nog faktiskt lov att skiljas. En tråkig komplikation var att min fru skulle opereras dagen efter på annan ort så jag sa att ok, jag skjutsar dig dit det har ju lovat men sen får du klara dig själv. Jag tar barnen och åker till vår hemstad en vecka för att fundera på vad jag ska göra och vart jag ska vägen. Först sa hon tjurskalligt att jag behövde minsann inte skjutsa henne hon skulle ta sin bil dit. Som vanligt utan att tänka efter, eftersom det var en ryggoperation så fanns det inte en chans i helvetet att hon skulle kunna köra bilen tillbaka sen. När jag förklarade att det var bara extra osmart att köra dit en bil som hon sen inte skulle kunna få hem och hon hann tänka efter en stund så bleknade hon lite och föreslog att vi kanske skulle tänka igenom detta tillsammans en vecka först. Jag sa nej, eftersom jag inte vill bli lurad längre och jag vill framförallt inte bli utnyttjad av henne bara för att hon inte kunde, rent praktiskt, klara sig själv under 2-3 månader framöver. För att sedan när hon hade läkt bli dumpad när jag fyllt mitt syfte.

Tyvärr hade jag heller inte hunnit tänka igenom allt det praktiska och när jag väl började göra det insåg jag att jag skulle bli tvungen att vara hemma minst en dag till för att sedan kunna åka med ena barnet, det andra hade förpliktelser som denne inte kunde komma ur. Så jag föreslog att jag kunde skjutsa hem henne dagen efter operationen och sen fick hon klara sig hemma med ena barnet som hjälp. 

Den här gången sa jag också att nu måste vi berätta för barnen, de visste att vi hade haft det trassligt utan att känna till alla detaljer, men denna gång sa jag som det var, mamma har hittat någon annan (berättade även vem det var, jag såg förvåningen och avskyn i deras ansikten). Nu vill hon skiljas och jag kommer åka hem en vecka och vill att du (ena barnet) följer med och att du (andra barnet) stannar med mamma eftersom du måste vara hemma pga dina förpliktelser. Det gräts på många håll i huset den natten och på morgon hoppade jag, yngsta barnet och hustrun i bilen för att skjutsa henne till hennes operation. Det gräts en del i bilen på vägen dit och även på vägen hem. Ännu en lång natt med mycket gråt genomleds och sedan åkte jag ensam upp dagen efter och hämtade hustrun. Hemresan varade 1,5 timme så vi hann prata en hel del och min hustru hade nu ångrat sig och ville försöka igen.

Problemet för mig var att jag har hört henne säga allt detta tidigare och sedan har hon redan dagen eller dagarna efter vi "återförenats" tagit kontakt med honom igen. Även under den perioden som vi båda tyckte hade funkat så bra som varade en 5-6 veckor innan nästa gnissel i maskineriet så hade hon ständigt kontakt med honom. En dag hade hon skickat över 60 SMS till honom (varav 40 drygt under arbetstid, mig blir hon förbannad på efter 5-6 SMS eftersom hon har ett sånt stressigt arbete och hinner minsann inte stå och leka med telefonen hela dagarna). Denna dag hade de dessutom legat med varandra direkt efter jobbet innan hon åkte hem. Väl hemma så skickade hon alltså ytterligare 20 sms och några bilder (vill inte ens veta vilka delar av kroppen det var den här gången).

Nu kommer vi till det värsta ... och det är att jag älskar henne ÄNDÅ så jäkla mycket att jag är villig att försöka ännu en gång TROTS allt som har hänt. Skillnaden den här gången är att, förutom att jag spärrat ännu en kontaktväg - fortsätter hon SMS:a trots att hon vet att jag ser det så finns det ju iaf inget hopp, så är det hennes sjukskrivning på tre månader som för första gången slår in lite dagsljus mellan de två.

Jag har redan pekat på hur många detaljer och omständigheter som helst för henne som bevisar att han inte är ett dugg intresserad av henne egentligen, han är bara intresserad av vad hon kan göra för honom. Han har ALDRIG erbjudit sig att hjälpa henne med något alls övht, sexet de har haft har varit extremt kort och bara gått ut på att han ska komma, hon har inte ens tagit av sig på överkroppen utan bara byxor och trosor av. Sedan har hon tjänstgjort oralt på honom, han har aldrig ens erbjudit. Innan de ens hade legat första gången frågade han henne om det var ok att han tog med sig några kompisar som också fick ligga. Kärleken är blind säger de, men att den också är döv och dum i huvudet är det ingen som sagt.

För att vara 40 år är han dessutom extremt omogen, mamma kommer och tvättar, städar och byter gardiner åt honom, ingen bil, pysslar lite med sport, tränar och är ute o super på helgerna. Han ville dock inte gå ut med min fru. Han har dessutom sagt till henne att om det kom ut på deras gemensamma arbetsplats att de hade legat "skulle han säga upp sig DIREKT" .. låter som han är väldigt stolt över att ha legat med henne.

Kan någon förklara hur man kan vara attraherad av en sådan "man", som dessutom inte verkar ha några moraliska skrupler att skryta med direkt?

Visst, min fru låter som hon har skådat ljuset nu och allt känns "jättebra" .. i hemlighet tvivlar jag dock. Jag har hört allt förut, tidigare har det bara varit varmluft över hennes läppar, orden har inte haft någon substans, jag vill och hoppas att det är annorlunda nu och hon verkar ärlig (återigen). Så jag kommer köra in absurdum tills motsatsen bevisats även om det sundaste kanske hade varit att ge upp. För om jag till sist får rätt och vi går vidare tillsammans från allt detta skit som varit så kommer jag vara en lycklig man. Oddsen är väl inte riktigt till min favör men jag har inte så mycket mer att förlora nu så jag kör en all-in.

Det har gått så kort tid för dig sedan du fick veta så inget konstigt att du må dåligt. Snart två år sedan jag fick veta att min sambo bedragit mig under några månader tills jag tvingade honom att erkänna. All otrohet är hemsk men jag har alltid önskat att han "bara" varit otrogen på fyllan med ett one night stand tror det hade varit lättare att gå vidare efter. Nu var det med en kollega som blev kär i honom och lämnade sin man för min sambo. De jobbar fortfarande på samma arbetsplats men ses inte så jätte ofta. min sambo var aldrig kär i henne utan ville bara ha lite spänning och bekräftelse. 
 
Klart det blir lättare med tiden men tufft har det varit och är. Den där första intensiva smärtan man bär med sig och alla tankar om dem blir så klart svagare med tiden men finns ännu kvar för mig. blev bättre när man hade avklarat första året med alla årsdagar som det datumet började allt, då hade de sex, då erkände han allt osv. Men än idag kan svartsjukan och smärtan bara slå till helt plötsligt utan förvarning och vissa dagar kan jag tänka på hon den andra utan att bry mig, så upp och ner går det.

Det jag tycker är jobbigt är att min sambo inte varit så glad i att prata om det när jag vill och det har gjort att jag har svårt att komma vidare. Så prata och älta i början det behövs för att komma vidare.
Även fast jag helst av allt önskar att det inte har hänt så har det fört med sig lite positivt i allt elände. Vi har verkligen blivit säkra på att vi passar väldigt bra ihop och vill leva ihop hela livet. Sambon förstår nu vilken underbar tjej jag är och att han inte kan få det bättre Vi uppskattar varandra mer och är mer rädda om varandra nu när man har insett att allt inte är för evigt.
Efter att ha blivit sviken så brutalt av min sambo som är min bästa vän och den jag litade mest på i hela världen har jag insett att jag är en väldigt stark person. Jag klarar av att fortsätta leva med honom och gå vidare. Det enklaste hade ju varit att lämna så man slapp se personen som sårat  mig så djupt. Är tryggare i mig själv  och inser att jag klarar av väldigt mycket och är en kämpe. Vi har inte gått i någon par terapi eller berättat för någon vad som hänt. Idag är jag så tacksam att jag orkade hålla tyst och slapp alla andra människors råd och åsikter om vad jag/vi skulle göra. Vi är ett väldigt starkt team som tagit oss igenom den värsta krisen tillsammans när många hade gett upp. Det har varit många dagar och sömnlösa nätter med gräl och tårar men det senaste halvåret har det blivit lugnare. Så låt det ta sin tid skrik, gråt och tillåt dig må dåligt stäng inte in det.

Lycka till!

Jag har ett 6 år långt förhållande med en gift man.

Jag vill bara tala om för er som kontrollerar era män, dom är smartare än så. Två mobiler, flera mailkonton, radera historik, hemlig fb, osv.

Vill någon vara otrogen så kommer han att vara det. Och det är något ni accepterar som tar tillbaka en otrogen man. Min har kommit undan varje gång hon kommit på oss.

Tänk på om det är värt det...