känner mig så ensam

Känner igen mig i dina funderingar TS...

Vi mammor måste ändra allt då vi plussar! Om vi röker, snusar ska vi sluta med det.
Gå ut och festa, dricka ett gott glas vin finns inte längre på kartan. Vi ska ändra våra kostvanor och akta oss för viss mat.
Jag har foglossning och fick det rätt tidigt så det finns inte spec mycket jag orkar göra utan att få ont och halta runt. Jag är ännu jätte trött och måste sova mitt på dagen för att orka med....
Mina humörsvängningar som kommeri bland är skit jobbiga..

Men pappor... dom har det verkligen bra. Deras liv fortsätter som vanligt.
jag kan inte begära att min sambo ska sitta hemma och hålla mig handen i 9månader, även om det hade känts "rättvist"... Jag har däremot berättat exakt hur jag känner och att han får visa lite mer respekt och hålla sig mer hemma än innan vi blev med barn. Jag vägrar sitta ensam och ha trist...
Visst finns dte saker man kan göra som gravid med. Livet är inte slut men har man ont känns det nästan som livet är slut vissa dagar....

Skickar dig några kramar och säger till tröst att du inte är ensam           

Tack snälla du!!! Detsamma till dig!

Hur mår du TS?

Här åker mitt humör bergochdalbana hela tiden....
 
Är riktigt jobbigt till och från. Känslan av att vara ensam är större än någonsin.
Jag har hemsk foglossning och känns som jag ska gå sönder ibland. Hatar att gå och klaga, hatar att ha ont och att inget hjälper, hatar att inte orka/klara av något själv...
 Längtar så efter bebisen och att hormonerna ska lugna sig.  

En till med samma känsla.. 

Jag föröskte för allas skulle att hänga med på det mesta i början.
Krog besök, middagar osv.. För att vi inte skulle tappa det där sociala livet..

Är nu i V30, vi kom hem i torsdags från en Turkiet resa. Där vi va uppe länge, han drack alkohol till maten, vid poolen, på balkongen tsm med den andra familjen. Helt okej enligt min mening. 

Idag när jag kommer hem ska han på fest och ut på krogen :/ Ville ha med mig men jag föröskte förklara att jag verken kände för det eller tycjer jag har så mycket på krogen att göra i V 30. Va ska jag ha på mig? osv..

Jag vart putt, när han stack.
Fel kanske men kände mig lämnad. Stora dottern är hos sin mormor så jag e verkligen helt själv :(  

Så nu sitter jag här hemma efter en kaffe hos en tjejkompis och trycker synd om mig själv och räknar ner timmarna tills han kanske kommer hem :(

Han är en världens bästa sambo på alla sätt och vis, och jätte engagerad i gravditeten så varför kan jag inte unna honom att gå ut o ha kul?! 

Det gör du :) men vi ger ju upp "allt" om du förstår... Nu har jag inte långt kvar och hormonerna har vart lugna ett tag men nu är jag nära till gråt väldigt känslig. Vart arg på mina barn idag, o fick dåligt samvete i så kom tårarna.... Vi tjejer är iallafall grymma kram till er