10 uppvak per natt - anknytningsteoretisk ok lösning?

Hej!
Barnpsykologi är en sak och verklighet en annan. Hur få teori och praktik att gå ihop är en fråga för många. 
Svaret är att du måste utgå från din verklighet och ta stöd i teorin inte tvärtom. Annars uppstår lätt den frustration du just nu upplever.
Om vi utgår från att du gör allt rätt enligt anknytningsteorin men ändå inte mår bra själv, så är det ju inte bra.
Alltså måste du fundera på var du kan göra avsteg från det du tror är rätt ,så att allt blir bättre.
Det finns en grundregel i all psykologi som säger att det man blir belönad för det gör man mer av.
Dina nätter med din baby verkar innebära att babyn får tutte så snart han vaknar till  och sedan somnar om och dessutom är god och glad hela dagen. Babyn får den sömn han behöver, men.... mamma får inte sin sömn.
Dessutom får barnet belöning när det vaknar, alltså vaknar det ofta, för alla vill ha belöning.
Babyn behöver förmodligen varken maten eller trösten på det viset men har vant sig vid det.
För att hantera detta behöver du bli mindre belönande för att han vaknar. Hur du hanterar det måste du välja själv, men att låta bli att ge tutte, lägga i egen säng eller vad du väljer kan vara en väg.
Om du bara fortsätter att ge allt han begär förstärker du hans barnsliga behov av att ständigt ha sin mamma inom räckhåll, (inte så konstigt vid så här tidig ålder), men du befrämjar inte en utveckling mot självständighet som också har med relationsutveckling att göra.
Att sätta gränser mot sitt barn, när man själv känner sig invaderad, är ett friskhetstecken och en bra hjälp framåt för barnet i dess utveckling.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark