Tråd för oss som har änglabarn och försöker bli gravida

Hej, Beklagar verkligen för sorgen ni har. Jag förlorade min son för en månad sen. Antagligen var det lite moderkaksavlossning som var orsaken. Blev ett ur akut snitt i vecka 38+4 och återupplivnings försök på honom men hans liv gick inte att rädda. Saknaden och sorgen är obeskrivlig.

Men nu vill vi inget hellre än att bli gravida. Så vi kör på utan skydd. Hoppas bara att det tar sig fort så man slipper en allt för lång väntan på plusset.

Smulan198203 till mig sa de också att vetenskapen säger att man ska vänta minst ett år med att bli gravid efter ett snitt men läkaren som jag träffade igår sa att han personligen inte förstod varför för de anser att en muskel (vilket livmodern är) är helt läkt efter 8 veckor så han menade på att det inte är någon större fara. Risken är ju att livmodern brister men det var isf under själva värkarbetet men det är väldigt ovanligt. De flesta han träffar som varit med om något sånt här som vi varit med om kommer tillbaka till honom efter ca 3-4 månader för de är gravida igen i vecka 12-14 och i alla de fall han har sett så har det gått helt komplikationsfritt med en graviditet och förlossning. Så vi går på det och försöker bli gravida igen. För jag känner precis som du att det enda som kan få en att ta sig igenom detta helvete skulle vara en ny graviditet att glädjas åt. Men som sagt helst av allt skulle jag vilja ha min son tillbaka men det går ju inte.

Okej ja det förstår jag då! Men din tur att bli mamma kommer att komma det lovar jag! Ja vet vad du menar med att känna ett så stort avund. Visst jag har redan ett barn men jag är så avundsjuk på vänner och bekanta som lever sina liv med sina två barn. Det var ju så jag också skulle ha det, vara mammaledig och ha den bästa sommaren i mitt liv med min familj som skulle bestå av fyra. Men istället blir det den värsta sommaren i mitt liv med min underbara familj som dock saknar en familjemedlem.

Livet är så fruktansvärt orättvist!

Nej typiskt att mensen kom! Då håller vi tummarna på att det blir ett plus nästa månad istället. Men nu vet du ju iaf på ett ungefär när du har ägglossning! När fick du din mens igen efter förlossningen?

Vad tråkigt det är att se att det är så många fler som har förlorat sina barn. Känner verkligen med er allihopa. Men jag vill verkligen rekommendera alla till att träffa och prata med en kurator eller liknande. Jag har en kurator på kvinnokliniken som vet vad sånt här handlar om och är till jätte stor hjälp för mig.

Kramar på er och hoppas ni får en så bra helg det går att ha!

Då håller jag tummarna för er att ni får ett positivt besked om några veckor att det är ett litet liv i magen. Jag fick min mens, den första efter förlossningen 28/6 så nu i veckan ska jag ju ha min ägglossning om det är regelbundet så nu jäklar ska vi ligga. Har iofs redan lite typ mensvärk så jag vet inte om ägglossningen redan kan vara på g. Hoppas det för nu vill jag vara gravid igen så jag kan få ett syskon till mina barn. Hoppas bara att inte psyket påverkar för mycket nu när man ska bli gravid, för det är ju mer eller mindre det ända som snurrar i huvudet. Det och min älskade son. Och naturligtvis min dotter som jag har fullt upp med om dagarna när hon inte är på dagis.
Men så ska jag och min sambo gifta oss om två veckor så lite press och tankar på att ligga för att göra bebis tas bort när tankarna är på bröllopet.
Oj nu blev det mycket svammel!

Jag hoppas som du Chava att vi snart kan starta en ny tråd! :)

Jag vet inte hur det går. Testade igår men då var det inget plus. Men jag mår fortfarande illa, huvudvärk, trött och ont i magen och ryggen. Brösten börjar spänna och göra ont och nu ikväll har jag jätte ont i magen. Om jag ska gå på hur jag mår så är det precis som min första graviditet. Men jag vågar inte hoppas för jag kommer bli så besviken när mensen kommer. Men nu ska jag hålla mig och inte testa förns tidigast på måndag igen om inte mensen kommit innan dess förstås. Chava jag tror inte du behöver oroa dig! Men jag förstår att det inte spelar någon roll hur många som säger det, oron kommer alltid bo i kroppen. Jag hoppas så innerligt att allt kommer gå bra för dig och för alla här den här gången så även vi får vara mammalediga nästa år och mysa med våra små bebisar!