fler medicinmissbrukare här? jag ska sluta. hjälp..

Det viktigaste stödet från min familj är att de kan hjälpa mig att tänka om när jag blir frestad att ex få mediciner för sömn eller smärta. Men de har inte lidigt av mitt missbruk (har väl knappt märkt det - fast jag sagt hur jag känner). I och för sig är det väl bra att det inte (ÄN) gett stora konsekvenser för andra. Det är ju mkt därför jag vill sluta. Innan jag kommer dit jag inte vill...

Jag ska försöka sysselsätta mig mkt i morgon för då kommer svettningarna, yrsel, illamående, diareé och ångesten.
 MEN det är på väg mot ett mkt roligare liv! Friskare, bättre och oberoende!   

När sömnen var som värst skulle jag kombinera stilnoct + imovane. Stilnocten blev man full på så den har jag snabbt slutat med för några veckor sedan. Jag insåg att de är ännu värre än Imovane och slutade därför med dom. Bättre att inte har fler beroenden tänkte jag nog...

Och nej, läkarna är inte van sån ärlighet tror jag. Som apotekarien jag träffade när jag spärrade alla recept. Han sa ju att alla bara vill ha mer och mer. Inte mindre pga. att det ger beroende.

Har DU missbrukat stilnoct? Hur mkt, när? Var det svårt att sluta?    

Så var första natten förbi. Jösses vad jag vaknat under natten! Tog 2 propavan (ej beroendeframkallande) men vaknade ändå enormt många gånger och svettades. Nu är jag lite darrig och suddig i ögonen.

Jag vet att jag kommer att härda ut detta. Utsättningen. För jag har ju inget annat val. Och det är som sagt bara Imovane jag sätter ut nu och det är säkert mildare än Tramadol och liknande. Men nog så jobbigt.

Det som är värst är mitt otroligt dåliga samvete. Och skamkänslan att jag blivit beroende och missbrukat mediciner i perioder. Jag är så otroligt arg på mig själv! Jag visste ju detta för länge sedan. Det är ju därför jag slutat så många gånger. Men jag har fallit tillbaka också. Fast jag "vet bättre". 

När jag mått dåligt så har sömn eller värk blivit en ursäkt för att få ta mediciner som gör mig lugn. Jag går hos en terapeut för stress och ångest, men har inte varit ärlig om mitt missbruk. Fast jag har sagt många gånger att jag blivit tillvänjd och måste äta mkt mer för att få effekt. Ibland har jag önskat att andra sett eller hört vad jag säger. Jag tycker det varit väldigt tydligt att jag är medicinberoende. Men kanske fasaden lurar.

Är det någon som vet om det är vanligt att  fastna så här?     
   

Tack! Jag är inte ensam då... det känns SÅ otroligt skamligt! Och förfärligt dumt! Och när ångesten ökar nu så blir självskammen såklart värre. Hur kan jag vara så dum? Osv osv. Jag önskar att jag kunde känna mig stolt och stark som vågar erkänna detta för mig själv + familj men istället straffar jag mig med skulden. Men jag vet att abstinens ger ökad ångest så jag ska försöka att särskilja ångesten från vanliga tankar.

Egentligen är det ju ingen större idé att känna skuld. Jag har tagit bra OCH dåliga beslut i mitt liv. Det här är ett bra. Nu måste det bara hålla. Men jag har gjort något annat än jag gjort tidigare. Jag har nu erkänt för min man att det här ÄR ett beroende av läkemedel och att han MÅSTE tala mig till rätta om jag kommer på andra tankar. 

Jag har läst massor om vård för läkemedelsberoende men där jag bor behövs remiss till vården OM man inte klarar det på egen hand. Det verkar som att de hjälper de som är mkt nere i sitt missbruk och inte alls kan bryta själva. Jag ska klara detta, men med hjälp av min familj. Jag tycker att det svåraste har varit familjen att förstå att JAG tycker att det är ett problem med att jag blivit läkemedelsberoende. Det kanske är svårt att förstå att man kan bli beroende av medicin? Och att man kan missbruka detta. Men nu vet dom. Och jag är beslutsam. Jag har egentligen tagit det här beslutet för länge sedan men nu är det dags på riktigt.

Jag har läst massor om detta beroende och hur lurad man kan bli av ex: abstinens. Att det kan ge ångest som i sin tur gör att läkare skriver ut ångestdämpande osv. 

Den värsta abstinensen jag någonsin varit med om var när jag slutade med Tramadol efter 2-3 månaders användning. Åt aldrig mer än högsta dagsdos men blev mkt sjuk. Som en knarkare tror jag.

Kanske är den här abstinensen jag får nu av Imovane ganska enkel i jämförelse men jag vet att det är min missbrukspersonlighet jag måste jobba med. Med beroendet som fenomen. Och jobba med grundproblemet: stress, ångest osv. Min terapeut är på semester men när hon kommer tillbaka ska jag berätta att jag utvecklat ett beroende. 

Det jobbiga nu är att vara så spänd och yr. Och ångesten. Jag ska försöka sysselsätta mig under dagen nu. Men jag vet att det förbättras dag för dag.   

Tack för att du skriver. Du har rätt i att det du säger. Det svåra är att det inte finns någonstans att vända sig utan remiss. Dessutom skäms jag för mkt. Men jag har varit mkt på Länkarna med min pappa när jag var liten. Kanske går jag dit senare någongång. Om jag vågar. De är ju medvetna om beroende som problem. Kanske vågar jag gå dit senare. Där tro jag att jag skulle känna mig lite mer lugn att gå. Jag funderar också på att be läkare skriva i min jourlan att jag är läkemedelsberoende så att jag inte kan få ut mer. Men det gör jag senare också, när jag vågaar och orkar och inte skämms som en hund.

Hur ska man bäst ta sig igenom abstinensen?

Hur länge tror ni att det värsta varar? Det jag avgiftar på är ca 2 st 7,5 mg Imovane/dag.  

Ja, det ska inte vara så lätt att få ddetta utskrivet. För mig har det varit RIKTIGA anledningar, svår värk och sömnproblem. Dilemmat är när man medicinerar långvarit. Då riskerar man bli beroende. Och då har man plötsligt större problem än innan.

Det finns det men där behövs remiss. Verkar vara akuta fall av avgiftning mm. Däremot verkar det finnas massor för de som missbrukar alkohol! NA skulle inte kännas rätt alls eftersom jag inte någonsin missbrukat något olagligt.

Har i varje fall tagit mig igenom dagen. Snart. Är supertrött, spänd och dimmig i ögonen och lite darrig

Jag tror nog att jag har en slags beroendepersonlighet. Allt eller inget liksom. 

Det är relativt länge sedan jag använde starkare mediciner än dessa sömntabletter, så jag hoppas att abstinensen går över ganska snabbt. Men sen kommer det svåra. Att hålla detta. Men min familj får vara mitt skyddsnät. Jag har aldrig dolt ngt för dom och NU skulle det såklart  vara dumt att börja med det.

Dumma mediciner! Och dumma mig! Jag pratade länge med min mamma idag och hon verkar lättad att jag försöker ta rätt beslut.           

metbäcksfru - Hur länge hade du det tufft med din abstinens? Jag har ju också ätit Tramadol tidigare och det var det jävligaste att bli av med! Dessutom fick jag ökat tolerans mot det och behövde mer för samma effekt. Hur var det för dig när du åt det så länge? Jag kan tänka mig att de till slut knappt hjälpte. Kroppen blir ju van det.

Jag har liknande smärtproblematik som fibro och har också ätit Lyrica. Men jag missbrukade aldrig Lyrica. Jag slutade med det för ngt år sedan och blev jättesjuk när jag slutade.   

Kan inte någon beskriva hur bra/viktigt/härligt det är att bli fri sina tabletter? Behöver pepp...

Tack för svaren! Var otroligt orolig igår. Tog ofarliga atarax + propavan och hade ändå svårt att somna. Svettades och var orolig, men nu är andra natten förbi.

DreamBitch- Ja, jag har avgiftat på Tramadol 4 gånger tror jag. Jävligare varje gång. Otroligt svårt att sluta och sista gången visste jag att jag inte skulle palla en till gång. Så Imovane bör inte alls vara samma sak såklart. Det är ju mkt mildare. 

Anonym (morfin) - Du beskriver att du fick sömnproblem och dimsyn. Min syn har varit dimmig i mer än ett halvår. Ändå sen jag tvärt slutade med Lyrica. Under halvåret har jag periodvis varit utan beroendeframkallande tabletter men periodvis har jag ätit stilnoct, Imovane och en gång Tramadol. Jag blir som "avstängd" pga dimsynen och tröttheten och fastnar i blicken. För att stå ut med detta har sömntabletterna verkar lugnande. Kanske är det alla tabletter som gjort detta?! Att jag bara underhåller dimsyn och minnesförlust (har jag också) när jag återgår till beroendeframkallande tabletter? Kanske tar det tid för kroppen att bli fri från vissa saker? Det är svårt att stå ut med trötthet, dimsyn, minnesförlust, deppighet osv, och jättelätt att tro att tabletter hjälper fast det kanske är tabletterna som är orsaken?!    

Jotack - Hur länge tog det innan du började upptäcka det positiva utan tabletterna? Vad bra att du klarat dig utan! Hur går det för din mamma? har hon också problem?

MadelieneSophie- Jag har också varit fast på Citodon. När jag haft dom har jag ätit upp alla rör och sedan slutat. Var en lång avgiftning med benvärk, mer värk i kroppen, oro, myrkrypningar osv. Men inte lika tuff som med Tramadol. varade i 10-14 dagar. Så det är bra att vara medveten om hur det blir när man slutar. Det är så lätt att ta en tablett till för att slippa värken. För mig hadde det varit omöjligt att sluta om jag hade det hemma.