Pappans nya partner

Hej Familjeliv!

Tack för denna fina tjänst där ni svara på frågor :)

Jag har en son på 2,5 år som är min stora kärlek och mening med livet, mitt allt helt enkelt! Jag är otroligt mån om hans bästa. Därför är det en stor sorg för mig att jag och hans pappa inte lever ihop, jag hade verkligen velat ge mitt barn en intakt familj och så småningom helsyskon. Pappan har valt att inte ge familjelivet en chans och har också gjort flera andra val där jag upplever att han sviker sin son, t ex att han inte var villig till ett enda försök utan "flydde" utan förvarning, att han flyttat till en annan stad och att han snabbt startade en ny relation och inte respekterar det allmänna rådet att ta det lugnt innan en ny partner presenteras för barnet. Jag kan inte nå fram till honom med mina åsikter och råd och det är svårt att samarbeta. Pappan flyttade in hos sin nya kvinna under smussel och tog dit vår son och lät dem träffas. Efter att lillen sagt att han inte ville åka dit har vi löst det på annat sätt, nämligen att de träffas hos mig och jag håller mig borta. En slitsam lösning för oss vuxna, men vad gör man inte för sitt barn. (Att sonen sa att han inte ville åka till pappas nya hus kan ha varit en tillfällig grej, det kanske inte betydde mer än att han trotsade lite för så har han sedan sagt om andra saker också). Nu vill pappan att sonen ska bo hos honom tillsammans med den nya kvinnan då och då. Han pratar om varannan helg. Hur påverkar detta barnet? Rådet är ju att gå långsamt fram men det vägrar pappan att acceptera. Finns det någon forskning på hur ett barn i den här åldern brukar reagera i en sådan situation? Pappan och den nya partnern har alldeles nyligen bestämt sig för att ge deras förhållande en ärlig chans efter mycket vacklande. Till saken hör också att jag inte litar på ex-sambons omdöme och verkligen inte på omdömet hos den nya (efter att jag har fått veta att hon har svåra relationsproblem med sitt eget äldre barn och mycket annat). Jag inser att detta kan låta som att jag är svartsjuk, men jag intygar att jag bara tänker på barnets bästa. Jag har slutat älska exet för länge sedan och unnar både honom och mig själv nya relationer. Jag vill verkligen att pappan och barnet ska träffas så mycket som möjligt och har alltid kämpat för att de ska ha en god relation men det måste ske på ett sätt som är lämpligt för ett litet barn. Behöver vägledning.

Tack på förhand!

Hej!
Du tar verkligen upp det vanligaste dilemmat med separationer med små barn. Man separerar för att man inte av olika skäl kan eller vill bo ihop med sin partner. Sedan vill man ha kontroll över den situation barnet hamnar i när det är hos den andra, som då också har en ny partner som man definitivt inte har kontroll över.
Enligt lagar och praxis i vårt land, som ju är baserad på kunskap och forskning så har båda föräldrarna rätt att ta hand om sina barn lika mycket. Detta oberoende av om det kommit in nya partners eller inte.
Utgångsläget är således att så länge man inte är bevisat olämplig kan inte den andra parten ha några synpunkter.
Om man däremot genomför växelvis boende t ex och det visar sig att barnet far illa så har man som förälder skyldighet att anmäla detta till Socialtjänsten som gör en utredning. Men det ska ganska mycket till för att man ska få igenom exempelvis ett umgängesförbud. Och det låter inte heller som om det är det du är ute efter.
Jag tror att du gör bäst i att låta pappan ta hem sonen och ta hand om honom enligt de premisser ni gemensamt beskriver. Pappan vill säkert sin sons bästa och det utgör inte någon omedelbar fara för sonen att vara med honom.
Små barn vänjer sig snabbt vid nya miljöer om de har en person där de är trygga med.
Sonen kommer säkert med en del utspel om var han vill och inte vill vara. Det viktiga är att ni hanterar detta tillsammans och inte dömer den andra parten och låter sonen bestämma. För det mår han inte bra av. Självklart måste ni pröva er fram till de bästa lösningarna, men tänk också på att lösningarna ska vara bra för er som föräldrar. Är de det så blir det i allmänhet bra för barnet också.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark

Pappans nya partner

INNEHÅLL