Normal trotts?

Hej Vi har lite funderingar kring vår 3 1/2 åriga dotter. Hon har på sista tiden blivit väldigt ledsen/sur när saker inte går hennes väg. Hon blir sur/arg och snäser åt oss när vi säger till henne, när hon inte kan någonting eller när vi inte har tid med henne precis då hon vill. Hon fick för ett år sedan en lillebror som varit allvarligt sjukt och behöver extra tillsyn och vård. Det har inneburit att familjen varit splittrad då en av oss varit med vår son på sjukhuset många veckor. Vi förstår att hennes beteende bottnar i många olika saker- hon har fått ett syskon, syskonet behöver mycket vård och därmed blir hon lite "undanskuffad" och hon är dessutom  i en helt vanlig trottsperiod. Men vår fråga är hur i ska bemöta hennes utbrott.  Hon blir som sagt sur, fräser till och klampar in på sitt rum och stänger dörren. Detta händer många gånger/dag och oftast pga av vad vi ser som småsaker. Vi har försökt att ignorera det hela, förklara varför hon ex. får vänta eller att säga till henne att det inte är ett ok beteende. Detta leder ofta till att hon sitter på sitt rum och gråter, hon är oftast lätt att få på gott humör igen och det verkar som om hon ofta "över reagerar" hon är nog inte så sur och ledsen som hon visar. Hon blir nästan aldrig arg utan bara sur och ledsen. Vår andra fundering är kring läggningen. Hon har alltid varit mammig och jag (mamma) har gjort det mesta av det praktiska kring henne samt oftast varit den som lagt henne. Nu försöker vi få till att vi ska kunna lägga henne varannan dag men det har hittills inte gått. När pappa ska lägga henne vill hon inte alls, gallskriker och springer ut till mig och gråter. Hur ska vi göra för att få det att fungera? Vi pratar om vilken som ska lägga henne redan på dagen och då är det inget problem men när hon ställs inför faktum fungerar det inte med pappa. Ska vi  "tvinga"henne eller blir deras relation blir dålig då?  Om jag inte är hemma går det utmärkt med pappa. Tacksam för svar!