Om ingen av föräldrarna vill vara föräldralediga hur gör man då?

Har än så länge bara läst TS.

Antingen så är man föräldraledig ändå, förslagsvis ca 50% var eller så letar man reda på någon annan som vill ta hand om ens barn med/utan betalning tex, mormor eller au-pair.

Jag och maken tillhör dem som inte vill vara föräldralediga på heltid med en bäbis. Vår erfarenhet är att det i värsta fall är så helvetiskt jobbigt att man hoppas att både man själv och barnet ska dö och i bästa fall bara ensamt och tråkigt. Första åren är enligt oss en av föräldraskapets baksidor men att det sedan kommer så mycket underbart gör det värt besväret tusen gånger om:)

Med vårt nästa barn som föds om ca en månad kommer vi först att vara föräldralediga båda två första 2-3 veckorna, sedan är jag hemma ytterligare ca 2-3 veckor därefter kommer vi att vara föräldralediga på 50% var tills barnet är ca 3 år.

Jag skaffar barn för att jag tycker de är underbara och berikar ens liv oändligt mycket, skulle gärna tillbringa 24 timmar per dygn med dem, 7 dagar i veckan...efter att de fyllt ungefär 3 år.

Bäbisperioden, magsjukor, sy maskeraddräkter och lyssna på Jean Banan med jämna mellanrum är sådant man får stå ut med för att få allt det underbara:)

Helammade min förstfödda nästan ett år (hon vägrade flaska o annan mat tills dess), delammade tills hon var ca 4 år. Började jobba när hon var ca 3 veckor. Det går utmärkt trots att man jobbar om man har flexibla arbetstider, möjlighet att ha med barnet på jobbet eller kan jobba hemifrån.

Andra barnet helammade jag bara några veckor, sedan kombinerade vi ammning/flaska tills hon var ca halvåret. Då var jag iofs föräldraledig men det passade ändå oss bättre att inte amma så länge den gången.

Ja, är lyckligt lottad som har ett flexibelt arbete som jag dessutom tycker är väldigt roligt. Inser att alla inte har det så och gissar att fler skulle välja annorlunda om de hade jobb som gick lätt att kombinera med spädbarn och deras behov.

Alla ni som inte tycker att man ska skaffa barn om man inte vill vara föräldraledig.

Vill ni vara med era barn 24/7 alltid?  Finns det inga delar av av livet som förälder som ni inte uppskattar och men utför ändå för barnets skull och gärna skulle vara utan? Ska bara de som tycker om exakt alla delar av föräldraskap skaffa barn tror jag inte det skulle bli särskilt många alls.  Eller är det bara just bäbisperioden man måste uppskatta om man ska skaffa barn? Ganska dumt i så fall eftersom bäbisperioden är en väldigt kort del av det kommande barnets liv...

För mig och kanske för TS är föräldraledighet under bäbisperioden inget vi önskar, men det finns andra delar av livet med barn som vi gärna vill ha.

Jag vill gärna ta hand om mina barn, men inte på heltid under de första två åren.

Få se nu...om vi enbart räknar fram tills barnet är 18 år, även om jag gärna vill vara delaktig i mina barns liv så mycket som möjligt även när de blir äldre än så...157 680 tim föräldraskap, om jag gärna avstår från ca 1 000 tim så finns ändå en hel del kvar.

Kanske för att man inte tycker att nyfödda är underbara?

Eller för att man tycker de är underbara men så skitjobbiga att man blir galen om man måste vara med dem 24/7?

Eller för att man tycker de är underbara men ganska tråkiga att vara med på heltid?

Ingen ifrågasätter att människor som har äldre barn vill jobba istället för att vara med dem hela tiden. Varför ifrågasätta dem som tycker större barn är underbara och vill vara med dem hela tiden men inte uppskattar heltidstillvaro med ett spädbarn? Är det bara spädbarnsperioden som är viktig?

Jag tror att jag tillbringar mer tid med mina barn än de flesta föräldrar, har jobbat hemifrån, haft med barn på jobbet, jobbat deltid för att barnen ska få vara hemma mycket, varit tjänstledig för att vara med i skola/hemskola, aldrig haft barnvakt för egentid osv. men enligt många här borde jag inte ha skaffat barn för att jag inte ville vara föräldraledig med dem när de var spädbarn. Observera inte ville, var det ändå en hel del eftersom jag tycker att föräldraskap innebär att manibland får göra saker för barnets bästa även om det inte alltid är exakt samma som man själv skulle önska. Men nä, älskar man inte spädbarn o VILL vara med dem dygnet runt ska man inte skaffa barn, oavsett om man älsar resten av livet med barn och tillbringar större delen av dygnet med dem.

Eh, nej det är det inte. Tillbringade flera månader på heltid med min 8 åring i våras.

Sedan ser jag liksom inte riktigt varför det skulle vara bättre att vara med sina barn 24/7 år ett och sedan ha dem på dagis/fritids större delen av deras vakna tid kommande 5 år än att vara med sitt barn 24 timmar per dygn några dagar i veckan första året och sedan om inte 24 så iaf kanske 19 timmar per dygn med dem kommande 10 år.

Min dotter äldsta dotter har ett psykiskt funktionshinder.

Antagligen är det därför hon var så helvetiskt jobbig som spädbarn.

Jag tror att både hon och jag har större nytta och glädje av att jag kan vara med henne på heltid nu och se till att hon kan gå i skolan och ha ett socialat liv än av att det skulle varit just jag som tillbringade hela dygnen med henne de första åren.

Nej, anknytningsmässigt går det inte jämför första året med något annat år men anknytning är inte det enda viktiga i ett barns liv.

Det går dessutom alldeles utmärkt att få en bra anknytning till sitt barn även om man inte är föräldraledig på heltid. Man kan jobba deltid, ha med barn på jobbet, jobba hemifrån, pussla så att barnet alltid har mamma eller papppa hemma medan den andra jobbar osv.