starka i hop, i bland lite för starka?

puff, ingen tvilling förälder som känner igen?

Ingen som känner igen det?

Hej! JAG känner verkligen igen mig!! Jag har två enäggstvillingar som är 4,5 år som är väldigt starka - och även fräcka och oförskämda tillsammans. Det är jättejobbigt och både jag och min man sliter för att hitta vägar ut detta och för att inte vi ska bli provocerade och tappa tålamodet alldeles... De kan komma in i hetsande och fnissiga "moods" där det bara eskalerar och de kan liksom inte stoppa det. För oss gäller det då att avbryta/avleda i mycket tidigt skede och vara närvarande lyssnande. Annars briserar det alltid och de triggas till grövre och grövre språk eller fysiska dumheter. Det finns ju liksom alltid en påhejare som flinar bredvid! Helt plötsligt kan de säga till en främmande man "hej på dig gamla gubbe" eller "kolla den där...hahaha! Och liksom håna. Jag skäms ögonen ur mig och de får skarpa tillsägelser..men inget biter på dem i par. Det är dött lopp. Det enda som biter på dem är att dela upp dem och göra egna aktiviteter med ngn av oss föräldrar-då är allt kavlugnt. Så fort de ses är deras beteende ibland himla jobbigt. Vi är duktiga på att dela upp oss, men jag kan känna mig ledsen över att det ska inte behöva vara så heller alltid. Vi har dessutom en tredje son på 1,5 år äldre som kräver sitt till och kan snurra upp brorsorna också. Vad har du märkt biter på dina än så länge? Lyssnar de när konflikten sansat sig och du är ensam med en av dem?

Ingen mer ?

Mina tvillingar är 3 år och 4 mån och är inte än så pass starka tillsammans. De har även en storebror som är ett år äldre, så det blir oftare pojkarna som busar och inte lyssnar och peppar upp varandra. Flickan (en av tvillingarna) är mest den som går och tröstar om jag skickar pojkarna till var sitt rum. Men jag ser ju stor skillnad mellan en 3,5 åring och en 4,5 åring, så det kommer att bli klart mer bus i framtiden.

Just nu är det mer trots, kommer ni ihåg det? Inte kul :(

Låter som helt vanliga syskon... inget som är unikt för tvillingar. Dela på dem oftare, bada dem en i taget osv.

Vi har precis delat våra galna killar på dagis.
Vilken otrolig skillnad. Dom har kramkalas på gården när dom ses och dom har massor att berätta när dom kommer hem.

Och jag håller med dig "mandelblomma" våra killar är helt olika dom äldre syskonen.
Nu börjar dessutom klädkampen. Jag har försökt å ha lika men olika kläder, alltså samma mönster men olika färg mm. Nu är det hopplöst, dom vill väldigt gärna va lika.

Jag har 2 st tvillingpojkar på 2,5 år.
Vad jag kan säga hittils är att de definitivt triggar varandra.
Har man bara ett barn hemma är det som ett helt annat barn.

Jag har 2 stora barn innan,men aldrig har det varit så svårt med konsekvens innan.
Jag kan in te alls tillämpa mitt system för uppfostran som jag alltid kunnat innan.
Det biter inte.

Det är mycket svårt att stoppa 2 st som ger sig sjutton på att inte följa med eller inte göra som man säger.
Ett barn kan man lyfta upp och tala till rätta eller bara lyfta iväg i en krissituation,men det gör man inte med 2 barn.
Tex i en affär.

Man får helt enkelt undvika en lång rad situationer som andra kan klara av .

De växer ju och det blir ju iaf lättare på vissa sätt  

Jag känner också igen det där på våra enäggstvillingpojkar 3 år. De har en helt annan relation än våra andra barn.  De har ju alltid varandra som stöttar när det kniper (även om de bråkar rätt mycket sinsemellan).

Jag märker det på att de ibland gaddar ihop sig mot andra, även äldre, barn som de aldrig skulle våga göra ensamma, och storebror aldrig skulle få för sig över huvudtaget. Sist vi var på en lekpark klängde de kaxiga 3-åringarna upp sig på en båt och lekte att de var sjörörvare och försökte hindra andra barn att klättra upp (innan jag helt enkelt fick lyfta bort dem).

Jag har också hört den ena uppmana den andra att knycka bilar från en kompis på dagis till åt honom (som jag naturligtvis förhindrade).

Vid matbordet kan det bli ett ohejdat pratande om bajs och kiss och det är nästan omöjligt att stoppa då den andra skrattar och hejar på. Ibland hänger syskon på men det är något särskilt med tvillingrelationen...

Jag har tvillingar, snart 6 år - en pojke och en flicka. Jag märker inte att de triggar varandra mer än syskon generellt. Däremot trodde (hoppades...) jag att de kanske skulle fungera som lite eftertanke åt varandra ibland.
Som när en av dem föreslår något som de faktiskt VET inte är okej (som att ta ner min låda med sygrejer;saxar, nålar och MASSOR av smågrejer...): Istället för att en säger "Vi kanske ska fråga först", som en liten på minnelse, så hakar de genast på varandra.
Eller att gå på promenad utan att säga till, leka med lera på heeela stallgolvet...