föddes mot min vilja

Kramar om.. Det låter inte så trevligt TS det du skriver. Men finns det inget som gör dig lycklig?? Dina vänner och familj ens??

Jag sag en dokumentar om reinkarnation for ett tag sedan dar en liten unge sa till sina foraldrar att han sag dom inne pa ett rosa hotell innan han foddes och bestamde sig for att dom skulle bli hans foraldrar.. Och foraldrarna blev helt chockade, for dom hade bott pa ett rosa hotell nar dom bestamt sig for att forsoka skaffa barn, nagon som ungen inte kunde veta alls..

Sa kanske vi valjer att fodas? Kanske till och med valjer nar och hur vi dor.. Sen glommer vi nar vi kommer hit.. Och kanner och lite vilse. Det later som att du lider av depression.. Sen vet ju nog ingen vad det riktigt ar for mening med livet, kanske behover vi inte veta? Sjalv forsoker jag att leva i stunden och att gora saker som far mig att kanna mig lugn och glad.. Inte sa komplicerat men valdigt trevligt :)  

Meningen med livet kan, för en del mer än för andra, vara att göra andras liv meningsfullt. Kanske kan du tänka i de banorna?

Jo jag tror nog inte heller att det finns en specifik mening med livet, och det kan ju vara olika för alla också... Men just nu och de senaste två åren har varit lite tuffa. Har brutit med min familj pga av olika saker.... Så just nu är jag väldigt ensam.... Värst är högtiderna när man inte har en familj att fira med... Går i terapi nu, har gjort i två år, men jag känner mig fortfarande ledsen och ensam... Är rädd för att träffa en man men det är det jag drömmer mest om, och att bilda en egen familj, få egna barn...

Iom att jag är så rädd känns det omöjligt och då känns det ännu mer som att livet saknar mening, så man sitter hemma varenda helg och bara deppar, längtar till vardagarna så man får gå till jobbet. och slippa tänka och känna i sin ensamhet...

Men jag vet också när man är nere i ett sådant här deppträsk att det är svårt att se det ljusa i livet... Klart att det finns ljusa stunder också och vissa saker mår jag bra av att göra. Men ibland har man bara ingen lust, och speciellt inte ensam... men det är ju mitt eget ansvar att se till att jag mår bra det vet jag... ibland orkar jag bara inte....

Jag vet ju att meningen med livet inte bara kommer som en blixt från klarblå himmel... men jag skulle behöva känna lite mer glädje i livet ibland, för att orka med... men på egen hand utan familj och vänner är det svårt. Men jag försöker verkligen!

Tack för era svar förresten! =)

Det finns en sak jag funderar på ibland, varför tar alla förgivet att var och en sak få bestämma över sina liv? Ingen bestämmer över sin födelse, det är föräldrarna som bestämmer att dom vill ha ett barn, mannens spermier tävlar genom darwins lag att först nå till ägget. Hela livet är sedan en kamp som nu slagits ur spel ioch med att vi har som norm att hjälpa varandra, som ras är det uppenbarligen fördelaktigt men för världen är det utantvivel katastrof att människan mer eller mindre förökar sig. Vad säger att vi föds med några rättigheter överhuvudtaget? Vi har fått en egen vilja ja, men att vi är fria är en illusion utandess like, vi lever alla under samhällets normer och hur mycket du än önskar så äger du inte jorden du går på, man får anpassa sig efter dom som styr och bestämmer. Jag kan inte skriva vad jag vill här, då blir mitt inlägg anmält och förmodligen bortplockat. Meningen med livet tror jag är att utvecklas, allt sker genom utveckling. Alla varelser från minsta bakterie till blåvalar anpassar sig antingen genom att lära sig eller genom genetisk mutation. Det finns inget som säger att samtliga har någon funktion i livet, vi är alla produkter av ett stort evolutionärt spel där den mest lämpade individen kommer överleva, det betyder inte den smartaste, den snyggaste, den överlägset bästa. Faktum är att det uppenbarligen är större sannolikhet att låg intelligenta varelser förökar sig i större utsträckning. Livet är inte rättvist. Med detta sagt så vill jag påvisa att det är din uppgift att hitta din niche i livet om du känner dig tom och meningslös så tycker jag du ska ta kontakt med psykiatrin det finns ingen garanti du finner någon mening genom dom, sannolikt inte men man ska inte behöva känna sig tom och att tillvaron är poänglös. Även om du bara sitter och spenderar dagarna att titta på TV ska du kunna känna dig ok. Jag har själv erfarenhet av att känna mig som dig, jag äter mediciner mot det... Det gav efter nästan ett år nya perspektiv och en äventyrs och upptäckar lust som jag inte haft sedan barnsben. Att vissa dagar bara kunna gå utomhus dra ett djupt andetag och lyssna på fåglarna och känna att livet är bra vackert... något sådant är underbart när man inte kännt någon mening på flera år. Jag säger inte varje dag är så, jag säger inte att jag är hög och svävar på moln heller, men jag uppskattar saker som man sedan länge tidigare ignorerade. Sen finns det nackdelar med medicinen också, kanske den största att man tillvissmån får vara inställd på att äta det resten av livet. Men det är ett lågt pris mot att förakta varje dag.

Du har inte bett att få leva. Men du har rätt att finnas och du är unik. Ingen annan är så bra som du. Och människor omkring dig älskar dig. Du är guld värd.

Jag tror att det kan vara en bra idé att skilja på mening MED livet och mening I livet. Om man inte fokuserar så mycket på att livet ska ha en större mening, så blir alla de små meningsskapande sakerna I livet lättare att upptäcks.

det finns inga  svar, om allt vore perfekt skulle ingen bli född, inte med alla de defekter man hade heller.Livet är här och nu och i den stund man blev till  och föddes finns alltid en mening,och i den meningen fanns även dina föräldrar
Ibland kommer man med raketfart ut i världen.

 Tiden man blir till, den perioden

Graviditeten

Tiden efter man föds 

Kan inte svara på varför jag hela tiden hade chanser till barn på sommaren och hela hösten,(jag har ändå inga barn,och varför jag ändå inte hade barn, kanske de hade blivit sjuka?

Men då man lever finns alltid en mening inget är förgäves,ingen tid är förspilld   om inte tiden då man föddes blev perfekt är inte livet förgäves, man kan hela tiden göra saker, under åren, välja göra val, visst kan man kontakta psykriatrin, tala med en vän,,  men nu finns du och de omkring dej uppskattar det ,,,det finns alltid meningsfyllda dagar ,fast det finns prövningar