• mucklis

    Orkar inte med mer

    Jag är gravid i 23:e veckan med mitt andra barn. Jag bor tillsammans med min sambo och min son på 1½ år. Jag har sedan jag och sambon flyttade tillsammans fixat det mesta i lägenheten och försökt få honom att hjälpa till lite mer då jag hade svårt att hinna med att ta hand om vår då nyfödde son, städning, skola och allt som skulle göras.

    Sedan jag blev gravid för andra gången har jag mått rätt så dåligt, först med illamående och nu med extremt jobbig foglossning. Trots illamåendet var det jag som gick upp tidigt med sonen och fixade allt och trots foglossning är det alltid jag som städar hela lägenheten. Jag börjar på högskolan om 1 vecka och börjar få panik över allt. Jag ska hinna planera in dagis för sonen varje vecka, hämta och lämna, plugga, sedan ta hand om en nyfödd samt hålla iordning i lägenheten.

    Hur ska jag få min sambo att fatta att han också måste ta tag i saker här hemma? Jag har tagit upp ämnet många gånger, ibland har det gått så långt att jag brutit ihop av stress men ändå går det tillbaka till "det gamla vanliga" väldigt snabbt. Jag funderar allvarlig på att fixa egen lägenhet då jag slipper hans skräp som hamnar överallt, känns nästan som att lättnaden av att inte behöva städa och irritera mig på att han aldrig hjälper till kommer överväga att jag blir ensamstående.

    Jag älskar honom väldigt mkt men jag står bara inte ut snart =(

  • Svar på tråden Orkar inte med mer
  • Baby Doll
    Ledsen att läsa det. det enda som kan hjälpa är att säga det, precis som du skriver här att du inte orkar att ta hand om allting och om han inte kan hjälpa till mer, så får du fundera hur du ska göra, för man orkar inte med hur mycket som helst. Lycka till och berätta gärna hur det g¨r, kram!

    www.mybabydolls.blogg.se
    Med 4 småttingar och gravid- mybabydolls.blogg.se
  • Noomi81

    Det finns ju inte mer än två alternativ egentligen. Antingen så inser han att du inte är hans morsa och är man två i ett hushåll är man också två som tar ansvar för det. Punkt.
    Alternativ två, ni blir särbos. Antagligen det som troligast skulle göra dig till en lycklig och lugn människa.
    Men snälla, ta ansvar för dig själv, din mage och ditt barn, du kommer bara bli bitter och utbränd om du låter det fortgå. 

  • Etta01

    Usch vad jobbigt! Jag har också haft en relativt jobbig graviditet med illamående och sjuksrivning. Orkar inte göra mycket. Blev rekommenderad psykologkontakt av bm, och det var rätt skönt att kunna ventilera med någon utomstående. I vårt fall är väl det jobbigaste att jag inte pallar med hans tonårsbarn, som är hos oss varannan helg. Det är jobbigt i vanliga fall, när jag mår bra, men då kan jag hantera det. Nu när jag mår illa och är trött och slut så klarar jag inte av det. Kolla om du kan få nån samtalskontat, det löser kanske inte problemen, men du kan få lite tips och lite styrka att orka!
    Kram!

    www.ettannathornavvarlden.blogspot.se


  • tomsfru

    jag är gravid i 22:a veckan och kan bara säga att jag har liknande situation hemma fast utan ett till barn, o de enda och göra är att säga till när du behöver hjälp med någonting... jag brukar påpeka att bm sagt att jag inte ska lyfta tungt och stressa för mycket vilket e det han tar till sig bäst, o även om det tar emot får man ta o gnälla lite extra ibland så att det liksom går in hos honom.... jag har börjat förstå att eftersom han klagar högljutt varje gång han haft en hård dag på jobbet, slår i något eller är hängig så får jag göra samma sak för att det ska gå fram till honom att något är jobbigt för mig...

  • Billig trevnad

    Visa honom den här tråden så inser han hur viktigt det är att han skärper sig. Om han inte ens inser det då, tja, då är han tyvärr ingenting att ha.

  • little miss cherry

    Jag vet precis vad du menar, satt i nästan precis samma sits, min karl envisades dessutom med att gå ut och festa typ varannan fredag och ligga bakis på lördagen. 
    Fick nog och vi är nu särbos, har visserligen bara varit det i en vecka än så länge, men redan känner jag hur fantastiskt skönt det är att slippa hans röra.

  • Mammax212

    Hej,

    Hur har det gått Mucklis? Jag fick konfrontera min karl för han höll på med sin mobil (+ nakna tjejer/datesidor) mer än han visade intresse för mig eller vår 5åriga dotter. Smällen jag fick tillbaka var (kanske) naturlig, *sånt gör ju alla andra* Eh!!? VA? visste då inte vad jag skulle svara. Blev bara så paff! Min karl är en Barnrumpa och beter sig som en unge på nytt! Och så har han mage att kritisera våran dotter, att varför hon inte gör som alla andra barn! 
    Men vad gör jag... jag ber honom gå ut o jag förlorar tilliten på att han kommer fixa detta med en unge till på G (v.35+3 nu) Jag låter tiden visa om han kommer fixa sin pappa roll eller om han kommer fortsätta med barnsligheterna. Det börjar gå bättre med dottern men även där verkar det som det är något som inte står rätt till (dottern trotsar mer än normalt/knepigt)
     Jag får inte det stöd jag behöver nu under graviditeten men vill inte heller bli lämnad helt ensam..   struligt liv!? Nåja, vad är en bal på slottet?
    Stor kram behövs då o då :D 

Svar på tråden Orkar inte med mer