Jag har HIV - något du undrar?

Skönt att det inte bara var jag som reagerade så... Har för mig att man får betalt per klick in på sidan via den bloggportalen. Såg inget om HIV på den bloggen

1. Om det kommer fram att en HIV+ haft sex utan skydd och utan att informera den andra parten och denne anmäls för detta så är det allt från några månader till mer än 10 år. Mitt ex fick 14 år, då smittade han mig och en annan tjej och utsatte ytterligare ca 8-10 unga tjejer för risk att smittas. Men om ingen smittas så kan personen ändå dömas för försök till grov misshandel och hamnar då inom de ramarna för straff.

2. I Stockholm kan du ta dem på Södersjukhuset, Huddinge sjukhus, Noaks ark och flera ställen (är dessa jag vet på rak arm). Utanför Stockholm har jag ingen bra koll tyvärr. Ett traditionellt test tar längre tid. Men då mitt prov analyserades fick jag svar samma dag då det hade väldigt hög prioritering och de tog provet - gick med det till analys och hämtade svaret så fort det gick. Då tog det 6 timmar. Men ofta är det ju kö och därför tar det längre tid. 

Jag och min sambo var ifrån varandra en period efter jag fick min diagnos. Under den här tiden hade jag både en kortare relation men även ett ONS. Vid dessa tillfällen så berättade jag för båda efter att vi hade kyssts. Men långt innan vi var i sängen tillsammans  
Båda gångerna tänkte jag när vi kysstes att jag måste berätta, NU! Så det gjorde jag. Och det gick jättebra. Men jag tror att det beror på hur man berättar också. Jag var väldigt lugn, saklig och berättade typ allt jag kunde. Och att de absolut inte behövde oroa sig för att bli smittade. Och om det i värsta fall skulle bli så att kondomen skulle spricka så finns det behandling man kan sätta in så att viruset inte kan ta sig in i cellerna och därmed minimera risken.

Vad glad jag blir av att höra det. Klart att man ska få reagera på ett sådant besked. Bara man inte tar avstånd på grund av det. För det finns ingen anledning för det, förutom ens egen okunskap och rädsla (men det går ju att åtgärda). 

Det är något jag tänker på någon gång ibland, kanske någon gång varannan månad eller så.
Hade jag varit smittad för många år sedan då medicinerna hade många biverkningar hade jag varit mer orolig.
Skulle inte säga att jag är rädd för det. Eftersom medicinerna är så effektiva. Man vet inte vad det har för långtidseffekter egentligen då medicinerna inte funnits så länge. Har man mycket virus i kroppen länge så kan den ta stryk men då mina virusnivåer är omätbara så är det inget jag oroar mig för alls faktiskt.

Jo, vad tjänar det till att se på allt med negativa ögon? Inget
Jag har sett de personer som ätit mediciner i över 15 år och visst, de har påverkats av bieffekter men det är sådana bieffekter som inte finns i de mer moderna medicinerna.

Annars kan läkaren anmäla en till en läkare på smittskyddsinstitutet (har för mig att det är så det går till, en smittskyddsläkare kontaktas i alla fall) och så blir det ett jäkla hallå
Och så får man prata med denna. Och om det fortsätter ändå så kan man bli åtalad för försök till grov misshandel eller (minns inte exakta orden) men att man framkallar en fara för annan.

Men detta är i teorin. Antagligen händer inget. Men inte så kul om det inte står i journalen att ens partner vet (denne behöver vara med till läkaren för att det ska kunna skrivas in) för att skulle det ta slut så skulle ju personen kunna anmäla för dessa saker.

Jag fick ett samtal från polisen, då mitt ex visste om att han var smittad men sa inget och använde helst inte kondom (vi var ett par i 8 månader och jag åt p-piller och hade frågat honom om han hade någon könssjukdom, vilket han nekade till).
Dagen efter fick jag testa mig och fick även beskedet samma dag.

Har ALDRIG testat för det. Då var jag ändå till ungdomsmottagning vid ett par tillfällen, dels för att få p-piller och även dagen-efter-piller då kondomen spruckit. De testade för flera saker men inte HIV. Är ganska svårt att få till ett HIV-test om man inte tillhör en så kallad riskgrupp (avskyr just ordet riskgrupp, alla som haft sex tillhör den).

Sveriges radio ringde runt till olika mottagningar för ett par år sedan för att kolla rutinerna kring detta. Man ska kunna få testa sig anonymt också, vilket många saknade rutiner för då. Och flera gånger fick de frågan "Varför?"

Jag vet INGEN av mina vänner som testats för HIV. Och då har de velat testa sig för alla könssjukdomar... Men svårt att få göra HIV-test om man inte knullat utomlands, med en med icke-svenskt ursprung, är en man som har sex med män eller har haft sex med en narkoman...Vilket är förjävligt rent utsagt. Tar inte lång tid att få svar numera, endast 10-15 min...

Det är så flera får sina besked. Och för kvinnor även när de är gravida för då erbjuds man att ta ett test.
När jag var gravid så förstod jag från ett akut samtal min barnmorska fick att de hittat en kvinna som testat positivt i samband med provtagningarna (röda hund, HIV och vad mer det nu var).

Fy fan för det säger jag bara. På så vis är jag "glad" över att jag fick veta långt innan.

Problemet är väl att de inte är så pigga på att ta HIV-test men klamydia med mera testar de utan att man behöver förklara sig...