• Julia97Holmgren

    min biografi !

    Jag som egentligen heter Tatiana föddes den 10 december 1997 i Pskov. Jag var jätte svag när jag kom till världen. Vägde bara 1100 g = ett mjölkpaket. Var 45 cm och jag föddes med dubbel lunginflamation plus att jag var 1 månad för tidigt född. Fick ligga i en respirator i 2 - 3 dagar med dropp och fick också medicin för min lunginflamation. Sen om jag inte skulle fått den hjälpen jag behövde skulle jag nog ha dött. När jag var ungefär 2 år tog min biologiska pappa livet av sig p.g.a droger. Men det hände samma sak med mamma 1 år senare. Jag fick vara utan mat och vatten i 5-6 dagar och om jag var utan 1 dag till skulle jag dött. Fick åka bil i 2 -4 timmar innan jag kom fram till barnhemmet som jag skulle vara 1 år på. Sen när jag var 4,5 kom mina " riktiga " föräldrar och hämtade mig och vi åkte till Sverige. Jag trodde då att Sverige var Amerika.. ( Hahha ) Lärde mig Svenska på ungefär 4 - 6 månader ( osäker ). Sen gillade jag också chips. Jag var rädd för att gå i trappor och åka hiss. Var också rädd för dammsugare. Jag var väldigt nyfiken och jättebusig. När jag var 5 eller 6 år då råkade jag låsa in mig själv på ett hotell i Finland. Låste också in mig i en hiss där borta. Jag var också väldigt söt , Hade en barndoms vän som jag umgicks med mycket , men vi växte ifrån varandra. Har nästan inga minnen ifrån tiden i Ryssland , mina " riktiga " föräldrar har berättat allt för mig.

    Nu tänker jag jätte mycket på mina biologiska föräldrar, Kan börja gråta om jag drömmer en dröm om dom... Saknar dom som FAN.

    VARFÖR ???????
  • Svar på tråden min biografi !
  • Angla

    Varför? För att de saknas dig och iom att de inte lever längre så är förlusten bestående, klart det skapar känslor.


    Angla - mamma till slut
  • VNmamma

    Tack för att du delar med dig av din berättelse!

    Det låter som du har mycket i  "bagaget". Kanske har du inte tidigare tänkt så mycket på din barndom och dina biologiska föräldrar? När så tankarna på dem dyker upp blir det förstås drabbande. Inte konstigt. Men säkert svårt och sorgligt.

    Kan du prata med dina föräldrar, eventuella syskon om dina känslor? Kanske någon annan? Skolkurator? Andra adopterade?

    Kanske hittar du något användbart på MIA:s hemsida? Längst ner finns en del länkar du kanske kan gå vidare till.

    www.mia.eu/

    Kram från adoptivmamma!

Svar på tråden min biografi !