Normalt att sätta upp bilder på sitt dödfödda barn i äldre syskons rum

Jag tycker det är sjukt.

Ett foto någonstans hemma
med ett litet ljus bredvid kanske.

Men på det där viset... tvi

Ja.. det är ju det jag också tycker fast jag uttrycker mig försiktigt. Det känns som att barnen blir påtvingade sorgen som deras mamma känner vare sig dom vill eller inte. Jag tycker synd om dom.

4-5st för hos varje unge? Men vafan. Ett i vardsgsrummet så det inte glöms bort. Inte flera bilder så att det gnuggas in i barnen. 

Det är en skillnad mellan att bli påmind och att aldrig få släppa det.  

Låter helt vansinnigt  att barnen ska sörja och gråta ett syskon de aldrig känt!

Låter inte sunt någonstans.

Men vad är råden som ges när detta händer och skiljer dom sig nu från för 6 år sedan?

Jag som förlorat barn (dödfött) har en bild (strl vanligt foto) i vardagsrummet tillsammans med fotavtrycken och id-banden samt en bild vid mitt och makens sovrum där storebror (då 7 år) håller lillebror. 
Vi har fått två ytterligare barn efter detta och den äldsta av dem är nu 4 år och har precis börjat att förstå (hur väl hon kan) att M var bebis men var sjuk och dog. Vi har varit vid graven och hon har fixat och köpt hjärtan att lägga där osv. Jag tänker att den sorg som jag, pappan och storebror kände kommer aldrig finnas hos småsyskonen, däremot kommer de att få veta att deras storebror dog,(ärftig kromosomavvikselse, dottern bär på genen vilket hon också kommer att få veta) följa med till graven och vara delaktig på det sätt vi är nu. 

Det som ffa slår mig är att du skriver att de är ledsna långa perioder. Min son dog för 5 år sedan och jag kan ha dagar som är rätt tunga, men de växlar iaf och det finns alltid någon glädje. Jag kan inte säga att jag har perioder som är tunga och det känns onödigt (i brist på bättre ord) att barnen ska ha dessa långa perioder av sorg och saknad. Samtidigt tänker jag mig att det är oerhört känsligt ämna att ta upp. Jag har inget bra råd att ge dig. Bara lite erfarenhet inom området.. 

Det är en sak att ha en minneshylla men att ha bilder på sitt döda syskon som dessutom är dött på bilderna är lite utöver det vanliga och inget jag hade valt att sätta upp på det sättet.

Låter som denna mamman skulle behöva lite hjälp utifrån och bearbeta det som hände om hon inte kan se att det är onormalt som hon har det?

Jag skulle inte sätta upp bilder i min sons rum, men vi har en bild i vardagsrummet på lillasyster.

Vi pratar öppet om henne och sonen fick även träffa henne när hon föddes (stilla).

Skulle sonen säga att han ville ha en bild på henne i sitt rum så skulle han såklart få ha det.

Jag har svårt att tro att barnen sörjer långa perioder fortfarande pga sitt förlorade syskon. Däremot kanske dom tar på sig ansvaret för att mamma och pappa är ledsna.
Syskon kan lätt ta på sig skulden för syskonets död, även om det låter konstigt för oss vuxna. Dom kan också ta på sig skulden för att mamma och pappa är ledsna. Denna skuld är viktig att få bort genom att prata med syskonen.

Att barnet är dött på bilden har ingen betydelse.