Har dåligt samvete för att jag är gravid.

Vi har äntligen plusat "på egen hand" efter nästan två års försök! Jag är hur glad (och orolig) som helst! Men jag känner ändå dåligt samvete. En nära vän har också svårt att bli gravid och vi började försöka ungefär samtidigt. Jag berättade naturligtvis för henne på en gång. Försökte lägga fram det på ett bra sätt eftersom jag vet hur jobbigt det är att få beskedet. Jag skäms nästan lite för att vi lyckats men inte hon. Dessutom skäms jag lite inför alla andra ofrivilligt barnlösa för att det ändå gick så snabbt för oss.
Kommer dessa känslor att gå över? Kommer jag att kunna berätta om graviditeten med enbart glädje och inte skam?
Missförstå mig rätt, jag är superglad! Men det är lite motstridiga känslor i alla fall. Det är i alla fall något bra med att det tagit så lång tid och att jag identifierat mig själv som ofrivilligt barlös, och det är att jag är mycket mer ödmjuk och har mer medkänsla med de som kämpar. Så jag kommer inte att lägga ut ultraljudsbilder på facebook och när jag berättar om det för personer utan barn kommer jag tona ner lyckoruset något och försöka tänka mig in i deras situation.

Jag har i alla fall sagt till min vän att det är helt ok att ho tycker det är jobbigt och att jag finns där för henne om hon vill prata om det jobbiga. Vi har ju varit stort stöd för varandra under den här resan så jag vill inte att det ska förändras nu när jag är gravid. Hur ska jag kunna upprätthålla vår vänskap utan att det blir allt för jobbigt?