Är min gravidhjärna för hård mot min pojkvän?

Hej!
Vi väntar första barnet och jag är i vecka 21. Jag har lidit av Hyperemesis sedan start och trots att kräkningarna äntligen minskat är jag fortfarande illamående och väldigt svag. Har inte lämnat lägenheten på 15 veckor pga detta (förutom läkarbesök).
Detta har gjort mig oerhört beroende av min sambo,både fysiskt och mentalt. Han är en klippa som gör allt i hemmet och allt för mig.
Men så till mitt "problem". Förutom hans dagtidsjobb så tränar han ett pojklag i fotboll 2 kvällar i veckan och en match per helg. Detta är hans passion,men inte ett betalt jobb ännu tyvärr.
Dagarna han åker direkt till träningen efter jobbet är fruktansvärt jobbiga för mig men jag har en vän som är hos mig en gång i veckan då och ger mig mat osv.
Görutom hans pojklag,går han även på utbildningar 1-2 helger per månad för att kunna försörja sig på fotbollen i framtiden. Vilket är hans dröm och jag har stöttat och uppmuntrat detta hela vägen.
Förutom detta, är han iranier, och hans familj som bor lite för nära oss :p behöver hans hjälp ofta. Småsaker hit och dit,skjuts osv.

I och med allt detta och mina problem, tycker jag att det är vääldigt job igt när han vill iväg och träffa vänner. Jag hatar mig själv när jag blir sur för jag vet att vänner är viktigt,och vill inte att han ska behöva lida för att jag lider. Men samtidigt känner jag att han kan jobba, han ääälskar sitt jobb, han kan träna pojkarna, ställa upp för familj, gå sina helgutbildningar. Det är jobbigt nog för mig.
Vill han sen träffa vänner oftare (nu blir det kanske 2 ggr i månaden) kanske han borde dra ner på något av hans andra intressen,bara nu tills kag mår bra igen?
Är det min gravidhjärna som orättvist bråkar med honom eller är fotbollen frihet nog?
Som sagt, innan graviditeten brydde jag mig inte om detta då jag uppskattade min egentid. Men nu vet jag inte!