• Anonym (Bekräftelse)

    Tjej med för stort bekräftelsebehov - vad göra?

    Är det fler än jag som har ett alldeles för stort bekräftelsebehov? Jag är 29 år, har pojkvän sedan ett år tillbaka (vårt förhållande är förvisso är lite upp och ner) men har ett stort behov av bekräftelse av andra män. Jag går inte alls ut så mycket nuförtiden som jag gjorde som yngre, men ibland när jag går ut så flirtar jag medvetet och omedvetet med andra. Oftast omedvetet eftersom jag är genuint intresserad av att prata med folk och börjar någon prata med mig så frågar jag mycket. Detta har jag tyvärr märkt leder till ett stort intresse hos det andra könet.

    Jag ser bra ut, över medel och får nästan alltid någon som blir intresserad av mig. Så var det även när jag var singel, jag har nånting som killar faller för och jag vet inte riktigt ens själv vad det är. Detta ställer till det för mig för även om jag aldrig går ut för att ragga så börjar oftast någon prata med mig, vill bjuda på drink osv. Jag har inte varit otrogen mot min partner, men känner väl själv att jag ligger på gränsen för vad som egentligen är okej. Har bytt facebook med folk jag pratat med ute, men har aldrig träffat dom igen. Jag tror jag mer gillar kicken av att någon blir intresserad av mig, mer än att jag faktiskt vill ha dom.

    Är det någon som har tips på hur man kan göra nåt åt detta bekräftelsebehov? Eller är det okej med lite oskyldigt flirtande så länge man alltid uppger att man har partner? Det gör jag alltid, men killarna fortsätter dessvärre ragga i alla fall...

     

  • Svar på tråden Tjej med för stort bekräftelsebehov - vad göra?
  • Anonym (Bekräftelse)
    Skabetti skrev 2012-11-24 17:59:33 följande:
    Hur ser medel ut i din skala? :-S
    Medel är liksom medel.... Varken jätteful eller jättesnygg. Medel. Hm...
  • Anonym

    Jag har också ett nästan omättligt bekräftelsebehov, jag har fått i terapi i typ 3 år och läst diverse självkänsleböcker och så vidare, jag är 22. Det är ett hårt arbete att rätta till, jag har bara kommit en liten bit på väg, men jag tror man mår bäst av att försöka ta tag i det, för det spelar egentligen ingen roll hur många  man flirtar med eller så, för behovet blir i alla fall aldrig mättat, det är som att jaga regnbågens slut.

  • Anonym (Bekräftelse)
    Anonym skrev 2012-11-24 18:12:16 följande:
    Jag har också ett nästan omättligt bekräftelsebehov, jag har fått i terapi i typ 3 år och läst diverse självkänsleböcker och så vidare, jag är 22. Det är ett hårt arbete att rätta till, jag har bara kommit en liten bit på väg, men jag tror man mår bäst av att försöka ta tag i det, för det spelar egentligen ingen roll hur många  man flirtar med eller så, för behovet blir i alla fall aldrig mättat, det är som att jaga regnbågens slut.
    Nej, och det gör ju att man blir osäker på sin relation också. Funderar om det verkligen är rätt. "Hade jag verkligen haft behov att flirta om det var rätt". Tror inte det handlar om det. Tror det precis som du säger, behovet blir aldrig mättat. Jag ska också börja gå till psykolog. Men känns jävligt svårt att förändra när man haft så i typ hela ens liv.
  • Anonym
    Anonym (Bekräftelse) skrev 2012-11-24 18:16:44 följande:
    Nej, och det gör ju att man blir osäker på sin relation också. Funderar om det verkligen är rätt. "Hade jag verkligen haft behov att flirta om det var rätt". Tror inte det handlar om det. Tror det precis som du säger, behovet blir aldrig mättat. Jag ska också börja gå till psykolog. Men känns jävligt svårt att förändra när man haft så i typ hela ens liv.

    Jag är helt med dig där det är skitsvårt. Jag är fullt medveten om att "nu är det mitt bekräftelsebehov som talar här", men ändå rycks man med, och jag har haft exakt samma problem som du i relationer, att jag tvekar och så vidare.

    Det är nästan så att man blir hög på bekräftelsen, man njuter och mår så bra av den. Jag skulle nog råda dig till att främst vända dig till en KBT-terapeut om du ska gå i terapi, det finns böcker i ämnet också såsom Mia Törnbloms böcker, det ger en bra verktyg men som sagt det är svårt att förändra det.  
  • Anonym (Bekräftelse)
    Anonym skrev 2012-11-24 18:26:57 följande:

    Jag är helt med dig där det är skitsvårt. Jag är fullt medveten om att "nu är det mitt bekräftelsebehov som talar här", men ändå rycks man med, och jag har haft exakt samma problem som du i relationer, att jag tvekar och så vidare.

    Det är nästan så att man blir hög på bekräftelsen, man njuter och mår så bra av den. Jag skulle nog råda dig till att främst vända dig till en KBT-terapeut om du ska gå i terapi, det finns böcker i ämnet också såsom Mia Törnbloms böcker, det ger en bra verktyg men som sagt det är svårt att förändra det.  
    Ja, och det är egentligen inte bara gällande killar utan även annat. Har alltid varit "duktiga flickan" och värderar mig själv efter vad jag presterar. Presterar jag inte bra duger jag inte. Och den känslan finns ju alltid eftersom man "aldrig är bra nog, det finns alltid någon som är bättre". Önskar jag kunde värdera mig själv oavsett vad jag har eller står i livet...
  • Bonanza

    Fast jag ser inte problemet? Du pratar och har trevligt med människor när du är ute? Ja gud vad farligt.

    Så länge du inte ligger med nån eller så ser jag inte vad det är som är så farligt?

  • Anonym (Bekräftelse)
    Bonanza skrev 2012-11-24 18:42:14 följande:
    Fast jag ser inte problemet? Du pratar och har trevligt med människor när du är ute? Ja gud vad farligt.

    Så länge du inte ligger med nån eller så ser jag inte vad det är som är så farligt?
    Kanske inte. Men känslan att behöva dom kickarna skulle jag gärna vilja ändra. Kunna vara nöjd även om jag inte fick dom. Och det kanske inte riktigt är ok att byta nummer med nån? Även om det inte händer nåt? Eller har jag dåligt samvete i onödan?
  • Anonym
    Anonym (Bekräftelse) skrev 2012-11-24 18:31:12 följande:
    Ja, och det är egentligen inte bara gällande killar utan även annat. Har alltid varit "duktiga flickan" och värderar mig själv efter vad jag presterar. Presterar jag inte bra duger jag inte. Och den känslan finns ju alltid eftersom man "aldrig är bra nog, det finns alltid någon som är bättre". Önskar jag kunde värdera mig själv oavsett vad jag har eller står i livet...

    Jag förstår precis din känsla.

    Det blir som en inre rastlöshet.
    Och visst är det väl egentligen inget fel att byta nummer med killar om man inte gör något, men vad är egentligen poängen med att byta nummer med någon om man i alla fall inte gör något?

    Om man helt bortser från den moraliska aspekten och ser till vilket syfte man gör det. Alla behöver vi lite spänning i vår vardag och det är härligt att känna sig eftertraktad, men för min egen del har problemet varit att jag liksom aldrig får nog av den bekräftelsen, det är nästan så att man måste ha den och det förstör många av mina relationer och gör mig olycklig i största allmänhet.    
  • Anonym (Bekräftelse)
    Anonym skrev 2012-11-25 10:21:54 följande:

    Jag förstår precis din känsla.

    Det blir som en inre rastlöshet.
    Och visst är det väl egentligen inget fel att byta nummer med killar om man inte gör något, men vad är egentligen poängen med att byta nummer med någon om man i alla fall inte gör något?

    Om man helt bortser från den moraliska aspekten och ser till vilket syfte man gör det. Alla behöver vi lite spänning i vår vardag och det är härligt att känna sig eftertraktad, men för min egen del har problemet varit att jag liksom aldrig får nog av den bekräftelsen, det är nästan så att man måste ha den och det förstör många av mina relationer och gör mig olycklig i största allmänhet.    
    Ja, en inre rastlöshet är en jättebra förklaring. Precis så känner jag. Har du lyckats jobba bort det lite? Hur? Har du några tips?
Svar på tråden Tjej med för stort bekräftelsebehov - vad göra?