Lilla kakan skrev 2013-01-09 10:38:01 följande:
Akinna & Anceka: Tar det värsta av er approach ock kombinerar
Kände redan från början & känner bara starkare och starkare att det förmodligen kommer ta ett bra tag. Inte så att jag inte tror det kommer gå, men känner att det kommer dröja. Min man har hela tiden trott att det skulle gå blixtsnabbt (som med sonen) så jag känner mig lite ensam i mitt pessimistiska perspektiv. Men jag känner som du Akinna att jag kanske skapar en självuppfyllande profetia (helt orimligt och ologiskt och knasigt såklart!) så borde också skärpa mig! Inte så att jag är deppig, mår dåligt eller oroar mig - men känner mig negativ, om ni hajar
Testade neg igen i morse (cb testa tidigt, morgonurin) på äl+11 så här dyker nog mensen upp framåt helgen. Förra månaden var min mens sen 3-4 dagar. Det var riktigt jobbigt! Så ska försöka hålla mig från att testa mer åtminstone till efter helgen om den blir sen igen. Så nästa månadsskifte blir försök nr. 6. (Ingenting, jag vet!!!)
Hur gör ni med vänner & familj, berättar ni? Har flera vänner som frågar konstant, och vänner som berättar att de försöker. Men jag bara säger att vi avvaktar säkrare jobb eller bättre ekonomi osv. Hade jag haft en mer positiv inställning så hade jag kanske vågat outa mig. Men vill inte sitta där när de blir gravida och känna att de vet att vi också försöker. Vill inte de ska tro att jag blir avis (vilket kanske en liten del av mig blir) och dra sig för att berätta, för jag blir ju verkligen superglad när andra runt om oss lyckas få till det! Vill inte de ska känna att det blir en sån där "tävlingsgrej". Så jag håller tyst än så länge även om det också känns lite dumt. Klurigt det där
Måste skärpa mig med resten av tillvaron också! Har låtit dessa syskontankar ta bort fokus från att ta hand om mig själv, tycker att så länge jag inte blir gravid så är det meningslöst. Superdumt. Så det är mitt mål från nästa mens. Ta itu med vardags-hälsan. Och så har jag mailat min bm om cellprover, koll av sköldkörtelhormoner och lite annat. Känns bra
Kram på er alla & ursäkta långa inlägget (var skönt skriva av sig lite)
Klart du ska skriva av dig! Vi vet ju precis hur det känns :)
Ja gud, folk frågar oss hela tiden..det började när min son var ca 6 månader och frågorna kommer oftare och oftare ju äldre han blir! Jag brukar svara att vi inte har bestämt oss ännu, att vi inte är riktigt säkra på att vi vill ha ett barn till. Jag har 3 nära vänner som väntar nummer 2 och ska föda snart. En annan som precis fått nummer 2 och en tredje som ska börja försöka till våren. 2 av dom som ska föda snart fick sitt första barn samtidigt som vi fick vår son. Jag tycker ärligt talat att det är skitjobbigt, jag är inte missunnsam men nog tusan är jag avundsjuk! Det verkar som att "alla" andra bara behöver titta på varandra så blir de gravida! Jag vet inte om jag kommer börja berätta att vi försöker..för dom närmaste vännerna kommer jag nog göra det så småningom.
Min svärmor gav förresten min son en "att få ett syskon" bok i julklapp. Jag gömde den när vi kom hem. Orkar liksom inte sitta och läsa den för honom samtidigt som man längtar. Hon vet inte att vi försöker och jag vet att hon vill ha fler barnbarn men det kändes ändå lite onödigt, som en pik typ. Min man blev skitsur. Hon kommer definitivt inte få veta att vi försöker, kan bara tänka mig pressen..
Jag måste oxå ta tag i vardagshälsan! Vi kan stötta varandra i det också! :)
kram!
