Jag känner med dig! Det låter hemskt jobbigt!
Ensamhet är inte roligt, och tyvärr finns kanske inga riktigt enkla knep för att råda bot på den omedelbums.
Du verkar söka bekräftelse och trygghet från någon annan, och det behöver inte vara fel, men ibland kan det bli som en ond cirkel där man blir så förblindad av sina egna behov att man kan ha svårt att se andras. Andra människor har ju också behov, och blir man fast i ett mönster där man bara tänker på hur man ska få tag på någon annan människa som kan uppfylla ens egna behov kanske man missar eller glömmer att ge till andra, och då känner inte de att de har något att vinna på en relation med dig.
Det bästa tipset mot ensamhet är nog därför att du börjar med att söka efter möjligheter att stärka dig själv för att på så vis få mer att ge till andra.
Finns det någon hobby du kan utöva, tex.? Någon aktivitet som du tror kan ge dig glädje och positiv input? Det behöver inte vara så stora grejer, kanske bara att ta en promenad varje dag, eller att gå på bio en gång i veckan, eller vad som nu passar dig. Något som stärker dig, helt enkelt, och som tillför lite ljus i din tillvaro.
Du känner dig deprimerad också, och då är det ännu viktigare att du verkligen ser till att skapa något att se fram emot, och att du också verkligen tar dig ut på roliga aktiviteter. Jag vet att det är lätt att bli sittande hemma och tänka att det inte är någon mening att göra saker när man inte har någon att göra dem med, men tyvärr (eller hur man nu ska se det) så är det så att ju mindre man kommer ut på, ju tristare blir ens tillvaro och ju sämre mår man. Därmed blir det också både indirekt och direkt svårare att träffa någon att umgås med.
Det finns en del aktiviteter som man brukar anse som lämpliga när man vill träffa folk. Kvällskurser i något ämne man är intresserad av (börjar snart en ny termin, ju!) gör ju automatiskt att man kommer i kontakt med andra som har samma intresse, och det kan ju vara en bra utgångspunkt för vänskap. Då har man automatiskt något att prata om och sedan kan man försöka ta det vidare, träffas och fika eller ha sällskap till någon fler aktivitet, tex.
Vad tänker du om det här? Är det något som skulle kännas möjligt för dig, tror du?